• Anonym (introvertbert)

    Att inte bry sig om andra människor

    Om man inte märkt det förut, så märker man när man kommer ut i arbetslivet ganska snabbt att det är meningen att man ska bry sig om och vara intresserad av sina kollegor och andra människor på arbetsplatsen. Det är liksom meningen att man ska vara intresserad av vad folks söner och döttrar sysslar med, vilka resor folk åker på, hur det gick med den där hotellbokningen och det borttappade bagaget, vilka evenemang person x, y och z ska iväg på, vad tonårsbarnet studerar till, hur gammal barnbarnet är, man ska hålla reda på alla släktband och väninnerelationer hos flertalet kollegor så man hänger med när de snackar om Anders och Johan och Sara och Ylva.

    Jag kan väl omöjligt vara den enda som inte bryr mig för fem öre? Är inte ett dugg intresserad av kollegors eller ytliga bekantskapers privatliv. På grund av dessa (ofta hjärndöda och lätt skrytiga) konversationer blir det i stället att man sitter tyst, eftersom samtalen ständigt kretsar kring sånt man inte finner intressant eller värt att lägga energi på. Sånt är livet som introvert på en kvinnodominerad arbetsplats, I guess...

    Känner ni igen er?

  • Svar på tråden Att inte bry sig om andra människor
  • Anonym (123))

    Och du kan inte själv  ta  upp ett  annat ämne att prata om?

  • Anonym (flower)

    Folk pratar ju generellt sätt om det som ligger en varmast om hjärtat, du behöver inte komma ihåg alla detaljer. Man kan hänga med i samtalen ändå.


    /En annan introvert

  • Anonym (Happy Face)

    "skryter" låter som avundsjuka hos dig TS kanske där ditt egentliga problem ligger?

    Du behöver inte minnas eller hänga med, men glädjs åt andras glädje istället för att dra ner hela rummet med din självsympati så känns det genast bättre ska du se

  • Anonym (..........)

    Fast att inte bry sig om andra har inget med introvert att göra.

  • Anonym (.)

    Ja, jag känner igen det. Men jag anstränger mig lite eftersom allt blir så mycket enklare om man har en bra relation till kollegorna och det får man enklast genom att verka lite intresserad av deras liv. Man ställer lite frågor också får de berätta, det behöver inte vara så avancerat, men de flesta uppskattar det. 

  • Glinda från Oz
    Anonym (Happy Face) skrev 2018-03-29 22:35:54 följande:

    "skryter" låter som avundsjuka hos dig TS kanske där ditt egentliga problem ligger?

    Du behöver inte minnas eller hänga med, men glädjs åt andras glädje istället för att dra ner hela rummet med din självsympati så känns det genast bättre ska du se


    Håller med!
  • annabellelee

    Fast inte måste du minnas vad alla heter, du måste bara vara lite intresserad av NÅGOT. Tex någon berättar:

    " Min väninna Ylva och hennes barn ska åka till Rom över påsk". Här behöver du inte fråga något om Ylva, minnas vad hennes barn heter eller hur gamla de är, utan kan börja diskutera staden Rom och dess historia/ kultur/politiska liv.

    Du måste inte passivt låta andra styra, utan kan leda samtalet mot det du är intresserad av.

  • Anonym (P)
    Anonym (.) skrev 2018-03-29 22:42:10 följande:

    Ja, jag känner igen det. Men jag anstränger mig lite eftersom allt blir så mycket enklare om man har en bra relation till kollegorna och det får man enklast genom att verka lite intresserad av deras liv. Man ställer lite frågor också får de berätta, det behöver inte vara så avancerat, men de flesta uppskattar det. 


    Precis så
  • Anonym (Kallprataren)

    Jag har en väninna som också är min kollega. Hon säger själv att, ?jag äter fort och går tillbaka till datorn, det är ändå inga givande samtal vid lunchen.?

    Jag tycker lunchen är kul! Visst, vi har många introverta på vår arbetsplats (den typen av yrke) som helst äter vid sin skärm. Vi andra sitter och äter och kallpratar om allt möjligt. Väldigt sällan pratas jobb, det är skönt. När min väninna väl sitter med ska hon vara så himla inkluderande och prata om ämnen där ingen kan stöta sig och ska fråga alla vid bordet vad de tycker etc. Såå tillgjort! Klart man ska fråga, men med henne hör man att hon gör det medvetet. Men hon är en person som har ett stort behov att att vara alla tilllags, det har hon sagt själv. (Och det står mig upp i halsen ibland.)

    Att kallprata med kollegor är socialt och för mig en trevlig paus från arbetet. För att svara på TS fråga: du förväntas inte intressera dig för kollegornas liv, men det blir mycket trevligare att gå till jobbet om du gör det. Testa ett par månader och se, har du något att förlora? Gör dig inte till bara, som min kollega.

Svar på tråden Att inte bry sig om andra människor