Bli gravid efter missfall följas åt

Hej på er, hittade denna tråd idag och känner att jag behöver skriva av mig lite..

Jag har precis genomgått ett MF och det känns rent ut sagt förjä*ligt. Min man och jag vill verkligen ha ett gemensamt barn (jag var två sedan tidigare) och detta tog mig mycket hårdare än jag kunde tänka mig att det skulle göra.

Vi har kört på att "händer det så händer det", dvs ingen press. Blev gravid endast två månader efter att jag tog ut kopparspiralen (vilket är väldigt "lyxigt"). Dock fick vi reda på för endast en vecka sedan att jag var gravid, då i vecka 7+6 (hade mensliknande blödning när jag skulle ha mens så trodde inte jag var gravid). Har blött lite till och från i ca fyra veckor vilket inte tyckt är så konstigt då jag har vääldigt känsliga slemhinnor. I tisdags, tre dagar efter att vi fick veta fick jag ont och ringde mödrarådgivningen. Fick då antagligen missfall (8+3). I fredags fick jag hemska smärtor och åkte in. Inget foster men ev. ett utomkveds. Där började rumban. Suttit på sjukhus fredag och hela gårddagen och väntat på svar - och vet ej ännu om det är utomkveds. Skall tillbaka på torsdag för att kolla hcg nivåerna. Det är så hemskt jobbigt alltihopa! Idag igen har jag fått ont och blöder... Suck, känner mig så ledsen.

Detta blev långt känner jag men ville bara skriva av mig lite..

Nej man tror ju inte att det skall hända en själv.. Och jag hade aldrig kunnat föreställa mig HUR jobbigt det skulle vara att genomgå.
Sen hade det gärna räckt med ett missfall liksom men istället blev det väldigt omständigt med läkarbesök, misstanke om utomkveds osv. Besökte läkare på gyn på fredag med order om att komma tillbaka direkt på måndag. På lördag ringde min läkare och började med frågan "är du hemma eller på sjukhus"? Då hade han konstaterat att det högst troligen är utomkveds och med tanke på mina veckor var det bråttom då de ev. kunde vara fara för att en äggstock spricker. Slutade med att vi satt på sjukhuset hela lördagen, en massa prover, undersökningar etc. När vi väl slapp hem hade vi ännu inget säkert besked över om det var MF eller utomkveds. Nu har dock hcg nivåerna sjunkit så det betyder att det är MF. Vilket faktiskt känns skönt..

MEN, det hade liksom räckt med att "bara" få ett missfall! Det hela blev så ångestladdat med att inte veta och bara få vänta och vänta och sen ändå åka hem utan att få ett svar. Skall tillbaka på torsdag så hoppas på att få ett "avslut" på det hela då. Sakta men säkert skall man väl kanske börja känna sig som människa snart igen. 

Jag vill så gärna ha ett barn till, och säkert kommer det, jag oroar mig inte för det. Vet bara inte hur man skall våga försöka igen..? Detta har varit så otroligt jobbigt och i fall man skulle ha så otur att behöva gå igenom det igen vet jag inte hur jag skulle fixa det..