Honsomlängtar skrev 2018-12-19 20:50:44 följande:
Beklagar verkligen :( <3
Ja livrädd kommer man va, men det gav mig en lärdom att sätta ner foten mer mot mvc Ang tidigt ultraljud.
Jag är livrädd att bli gravid igen för att få mf eller ma men samtidigt tänker jag att kroppen kanske hjälper till om allt inte står rätt till med bebisen.
Jag har dock lätt för att stänga av allt tyvärr vilket jag gjort med detta.
Ja, samma här =/ I min kommun får man bara rul.. Dom har otroligt lite resurser och har inte ens möjlighet att göra ultraljud på plats utan måste skicka remiss till ett sjukhus i en annan stad.. Jag hade en 4-5 dagar där mina symtom försvann och hörde av mig till min bm och undrade om det var normalt eller om jag skulle vara orolig. Fick inget riktigt svar mer än att hon ju hade berättat att dom inte kunde erbjuda ul och sa åt mig att gå privat i så fall. "dom flesta graviditeter går ju faktiskt bra" Avslutade lite hurtigt med "vi ses den xx om du inte fått missfall!" Symtomen kom tillbaka och jag kände mig lite lugnare ändå (googlade och fick fram mycket om spökveckor och jag hade ju varken haft ont eller blött något)
Bokade KUB privat, lite spontant - jag var ändå lite orolig förut och tyckte inte det skiljde så mycket i pris mellan ul och kub att det var värt att "bara" boka ul. Så fick jag ju det beskedet där.. Men oj vad gulliga och hjälpsamma dom var där! Fick svar på alla mina frågor, jättebra stöttning och dom hjälpte verkligen till med allt. Funderar nu på om det är värt att betala för att gå privat där hela nästa graviditet.. Bara vetskapen att inte behöva kämpa för rätten till ul och att faktiskt få svar på ens frågor...
Ja, den vanligaste anledningen till att det blir missfall är ju för att det är något fel på bebisen, men det hjälper ju inte just nu. Jag är ju så klart tacksam över att det inte blev så att den klarade sig men att vi upptäckte det senare i graviditeten och varit tvungna att ta beslut om sen abort.. Men som sagt..just nu hjälper inte den vetskapen mycket.. Det är fortfarande skitjobbigt och man har ju förlorat sitt blivande barn =(
Jag är lite tvärt om dig - alla känslor sitter utanpå och jag bryter ihop helt..så jag önskar ju lite att jag kunde bara stänga av ett tag.. Även fast det kanske inte är så bra alla gånger det heller.. Jag tror att jag behöver bli gravid igen för att kunna lämna det här bakom mig..hoppas bara det inte tar för lång tid för jag tror inte det är bra att gå och älta saker heller.. På så sätt är det kanske bra att kunna stänga av.. få lite distans även i början?
