Inlägg från: Anonym (Inte) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Inte)

    Varför väljer kvinnor ändå dåliga män?

    Anonym (D.D.) skrev 2018-04-05 17:56:02 följande:
    Kvinnan är allt annat än modern i sitt val av partner. Det är därför denna fråga ens kommer på tal.
    Och då uppkommer förstås motfrågan: Hur moderna är män i sitt val av partner? Är de mer eller mindre moderna än kvinnor?

    Och hur bra koll har de på vad de söker hos en partner? Enligt mig är kvinnorna faktiskt bättre på att välja partner förnuftsmässigt än män. T ex en man som helt enkelt verkar familjeinriktad och skötsam med bra ekonomi. Jag tycker det är betydligt vanligare att män går enbart på känsla/instinkt/lust än på någon sorts analys av den tilltänktas goda egenskaper.

    Men den kvinna som faktiskt väljer förnuftsmässigt, kritiseras minst lika mycket som den som väljer känslomässigt/biologiskt. Då heter det att hon är cynisk, opportunistisk och tar honom för pengarna. 

    Jag kan inte låta bli att undra hur män innerst inne skulle vilja att kvinnors attraktionsmönster såg ut... Allt tycks ju vara fel. 
  • Anonym (Inte)
    Anonym (D.D.) skrev 2018-04-05 20:53:45 följande:
    Att de träffar en förnuftig man, bildar familj och håller fast vid honom.

    Bäst för henne, bäst för honom och det bästa för staten och samhället.
    Och detta skulle vara ovanligt, menar du? Låter som 85% av befolkningen. 

    Samtidigt är det inte sällsynt med män som klagar över de förnuftiga kvinnornas strävan att hitta lika förnuftiga män att bilda familj med. 

    Då uttrycker de istället sin önskan att kvinnor ska tråna efter dem sexuellt i första hand. Inte som dugliga avelshingstar och framtida familjeförsörjare. Hur tänker du om det?
  • Anonym (Inte)
    Anonym (D.D.) skrev 2018-04-05 22:18:44 följande:
    Finns de som gnäller om allting.

    Angående procenten är det nog snarare 30 procent med tanke på alla singlar och skilsmässor.
    Enligt mig handlar det inte om sporadiskt gnäll hos enstaka individer. Det är en inställning som är förhållandevis vanlig bland män. De kan inte hantera kvinnor som är inställda på familj och barn. Det ger dem lätt panik. De drömmer om kvinnor som bara vill ha sex och inte kräver något tråkigt, bindade familjeliv. (Även om de samtidigt pratar nedlåtande om de kvinnor som faktiskt bara vill ha sex.)

    Så det förnuftiga familjebildandet är inget argument som går hem bland män i stort. Det är snarare lite avskräckande. Snärjande. Har du några knep hur kvinnor som längtar efter att bilda familj ska bära sig åt? Hur tydliga ska de vara med sina intentioner när de söker den där förnuftiga mannen?

    Sen är det förstås inte bara 30% av befolkningen som bildar familj i förnuftiga konstellationer. Eller hur definierar du förnuftig i det sammanhanget?
  • Anonym (Inte)
    Anonym (D.D.) skrev 2018-04-06 09:09:12 följande:
    Håller inte alls med om att män generellt inte skulle vara intresserade av familj. Ser man till statistiken skaffar de allra flesta män barn och de som inte får några, de vill ha men lyckas inte binda sig med någon kvinna.

    Däremot är det möjligt att den inställning du talar om är vanliga bland extremt attraktiva män som gillar player livet. Och om en kvinna håller sig på platser och har ett utseende och beteende som drar till sig dessa män så är det klart att det kan bli en ond spiral där hon träffar man efter man som bara vill ha sex.

    Mina tips till kvinnor som vill träffa en bra man:

    1) Vänta inte. I 30-års åldern är det ovanligt att de bra männen inte redan bundit sig. Kvar finns extremt attraktiva män som vill leva som players och mindre attraktiva män som desperat försöker hitta en kvinna. Någon frånskild pappa lär du hitta också. Innan 25 bör hon ha hittat en man för att bilda familj med.

    2) Var inte rädd för att träffa män i samma ålder eller yngre ålder. Är hon 27 år är det bättre att hitta en mogen 25-årig man än att leta bland players, mindre attraktiva män och frånskilda pappor i 30-års åldern.

    3) Klä dig och bete dig moderligt så att du inte drar till dig players mer än nödvändigt. Beter du dig och klär dig som en porrstjärna kan du räkna med att även om du skulle träffa en bra man så skulle han bara använda dig för sex.

    4) Notera hans familje och vänskapsrelationer samt även hans ombytlighet. Byter han konstant vänner och har dålig relation med sin familj. Ja, då är det ett dåligt tecken. Likaså om han flyttar runt och tycks rotlös.

    5) Håll dig på platser där bra vanliga män finns. I vissa andra kulturer startar kvinnor olika utbildningar mest för att träffa en bra man och det ligger något i det. Andra bra ställen att träffa bra män är via arbete, vänner och föreningslivet där du kan få bakgrundsinformation om vem du har att göra med. Undvik nätet.
    Jag måste betona att jag själv enbart har haft relationer med förnuftiga män. Jag har aldrig råkat ut för någon farlig typ, aldrig någon player eller någon som inte varit vad han utgett sig för att vara. Och jag fick mina barn med en riktig helyllekille.

    Jag kan dock inte påstå att jag har levt efter punkt 1 - 3 i någon omfattning. Däremot efter 4 och 5. 

    Men jag vet att många kvinnor söker förnuftiga, familjeinriktade män, men de brukar märka en och samma sak: Det är svårt att hitta killar under 30 som vill bilda familj. Det kryllar av killar som absolut inte är dåliga killar - men de kan inte se sig själva som familjefäder inom det närmaste decenniet. Och de som råkar göra någon med barn och mer eller mindre motvilligt dras in i svensson-fällan för tidigt, får gärna en livskris tio år senare och skiljer sig. 

    Punkt 1 stämmer alltså ganska dåligt med min och många andras uppfattning. Det finns massor av bra killar kvar - men de är absolut inte redo för någon familj ännu. Oavsett hur attraktiva de är.

    Och att klä sig moderligt ändrar tyvärr inte på den saken. Det väcker sällan barnlängtan hos män. Istället fäster de ögonen på någon kvinna som klär sig allt annat än moderligt och blir hopplöst betagen av henne, och skjuter upp det där med familj ett antal år till. 
  • Anonym (Inte)
    Anonym (biologi) skrev 2018-04-06 15:09:09 följande:
    Haha, visst är det roligt?
    Det är en klassisk manipulationsteknik som kallas för "byta fokus"

        Byta fokus. Att fokusera på en detalj kan totalt förvrida perspektivet i en diskussion som handlar om något mycket viktigare än det som kommer att dominera samtalet. Plötsligt sitter man och diskuterar sina egna parkeringsböter istället för det grova rån som klienten utfört.

    Jag brukar se det som ett tecken på brist på argument Flört
    Det kan man tycka - men eftersom D.D nämnde det som ett konkret tips, är det ju önskvärt att vi får veta vad som menas med det.

    Än bättre än att tala om för andra att de har fel fokus, är alltså att förtydliga det man har sagt, så att inga missförstånd föreligger. 

    Sedan kan man ju konstatera att en klädsel som INTE är sexig (vare sig man kallar den moderlig eller något annat) inte är till hjälp om man vill hitta en man att bilda familj med.

    Som kvinna är man tvungen att anspela på utseende och sexighet i viss mån. Ingen man vill ha en kvinna som dels är osexig, dels får honom att känna som att han dejtar sin egen mamma.

    Med andra ord måste de kvinnor som vill hitta en förnuftig man att bilda familj med, balansera på en väldigt tunn tråd bestående av den perfekta mixen av sexighet och seriositet. 

    Så jag är också nyfiken på hur D.D definierar "moderlig" klädsel. Det säger nämligen ganska mycket. 
  • Anonym (Inte)
    Anonym (D.D.) skrev 2018-04-06 15:32:42 följande:
    Jag var lite otydlig på den punkten (1). Du bör träffa din man i 20-25 års åldern. Därefter bör ni vara tillsammans iaf fem år innan ni skaffar barn.

    Att fråga rakt ut om barn är creepy. I synnerhet om man gör det tidigt i en relation. Så det är nog snarare det som gör att männen undrar vad det är frågan om.
    Jaha, tänk, då gjorde jag rätt enligt din mall. Jag träffade min man när jag var exakt 20. Första barnet kom strax innan jag fyllde 26. 

    Ändå höll det inte. Skrattande Undrar hur jag skulle ha agerat annorlunda. Det vet jag inte i denna dag, ska jag säga dig. 

    Så hur ska en kvinna ta reda på om killen är familjeinriktad eller inte? Hur lång tid ska hon ge honom innan hon frågar rent ut? När slutar frågan vara creepy?

    För du vet, ju längre tiden går, desto mer fäster hon sig ju vid honom. Det är oundvikligt. Och rätt vad det är, har det gått ett halvår, de har gjort massor av saker tillsammans och blivit sammansvetsade - och plötsligt kommer det fram att han inte alls vill ha barn. 

    Då är det tungt att bryta upp. Och hade hon frågat honom tidigare, hade han kanske dumpat henne för att hon blev creepy och klängig. Har du en tidsmall för detta också?

    Att "gå på känslan" fungerar inte, för mäns och kvinnors känsla för tajming är ofta helt osynkade. 
  • Anonym (Inte)
    Anonym (D.D.) skrev 2018-04-06 15:51:38 följande:
    26 är i tidigaste laget att skaffa barn. Skulle rekommendera 28-33 för första barnet.
    Om vi ponerar att jag hade följt det rådet, då hade jag kanske vid 30 års ålder börjat inse att min man och jag inte riktigt skulle kunna leva med varandra i det långa loppet.

    Då hade jag skilt mig då, och tvingats börja se mig om efter en ny man att bilda familj med, efter 30. 

    Och då hade ändå inte din tidsram fungerat, eftersom man helst skulle träffa pappan till sina barn före 25.

    Det är en väldigt svårhanterlig tidsram. Den bygger på att man ska veta väldigt tidigt vem man vill bilda familj med, men sedan ändå ha en så lång period av utvärdering att om det visar sig att man inte passar ihop trots allt, då är det nästan för sent att börja om i en ny relation.

    Eller hur ska det gå till i praktiken, tänkte du?
  • Anonym (Inte)
    Anonym (biologi) skrev 2018-04-06 16:01:32 följande:
    Poängen med det konkreta tipset låg nog mer i hur man ska slippa få förfrågningar från fel personer än om moderlighet i sig. Nu kan jag inte svara för den som skrev tipset, men min gissning är att med "moderligt" så menade han att genom att anspela på moderligt så kommer det sålla bort oseriösa män eftersom de skyr allt som har med barn, familj och ansvar att göra. Och inte att kvinnan ska locka till sig män som hon sen ska vara mamma till.

    Ja och där ligger väl lite av dilemmat, om kvinnor behöver anspela på sexighet i viss mån för att locka till sig män så kommer det ju givetvis också locka till sig även män som de inte vill ha. Anspelar man på sex är det väl kanske inte så konstigt om man lockar till sig män som är ute efter sex? Blir det inte lite fel om man sen blir förbannad för att just såna som svarar? Det blir lte som att dra fram en skylt där det står "jag vill ha sex" och när någon frågar om man vill ha sex så svarar man men "vad tror du om mig egentligen"?

    Förstår att det är en balansgång, det är det mesta som har med mänskliga relationer att göra, väldigt mycket går på känsla, vibbar, kroppsspråk och intuition, väldigt lite är rationellt och logiskt. Men det gäller även för män. Eftersom det är män som förväntas ta initiativ så är det upp till honom att försöka tolka signalerna som kvinnan sänder ut, det är en balansgång det med.
    Min erfarenhet är att "moderlighet" (eller osexighet eller vad som nu åsyftas) inte alls fungerar som någon sållningsmetod. Den framtoningen kan tvärtom dra till sig minst lika många tokstollar, fast av en annan kaliber än playertyperna. 
  • Anonym (Inte)
    Anonym (D.D.) skrev 2018-04-06 16:19:18 följande:
    Använd din kvinnliga intuition. På sin höjd kan du ställa ett ledande påstående till någon bekant till mannen i fråga. Gärna först med blivande svärmor efter något år.

    Skaffar du en normal man med bra familjerelationer så kommer han med största sannolikhet att vilja ha barn, om han vill ha dig vill säga.

    Många kvinnor förstår inte att påstå att han inte vill ha barn, är mannens sätt att visa att han inte vill ha henne och göra slut.
    Och så säger man att män är bra på att kommunicera rakt... Drömmer
  • Anonym (Inte)
    Anonym (D.D.) skrev 2018-04-06 18:45:32 följande:
    Jag förväntar mig att människor tänker. I så fall är risken för skilsmässa liten eftersom en relation bör bli starkare med åren om båda parter anstränger sig i den riktningen.

    Grunderna i ett lyckligt liv är att se fällorna innan man faller i dessa.
    Ja, det låter ju som ett förträffligt livsråd. Förutom att det inte går att tillämpa förrän i efterhand. Det blir därmed bara en plattityd.

    Var skulle jag ha börjat tänka, menar du? Eller kanske min exman borde ha börjat tänka, han med? Skulle vi ha tänkt mer innan vi började träffas? Innan vi flyttade ihop? Innan vi gifte oss? Innan vi skaffade barn? Eller hela vägen? 

    Och den viktigaste frågan: Hade det hjälpt att tänka ännu mer och längre?

    Tror du att vi hade kunnat tänka ut rent logiskt hur det skulle bli att vara tvåbarnsföräldrar om vi väntat några år till? Tror du att någon kan tänka ut hur man kommer att reagera och förändras av att bli förälder?

    Jag tror inte det. Vi tänkte massor, vi var förnuftiga, vi såg över arv och försäkringar och pensionssparande och vi kalkylerade allt som överhuvudtaget gick att kalkylera. Maken till genomtänkt äktenskap har jag inte sett varken förr eller senare. Några skulle kanske t o m säga att vi var alltför förnuftiga och för lite passionerade.

    Men trots allt tänkande kunde vi inte se in i framtiden. 
  • Anonym (Inte)
    Anonym (D.D.) skrev 2018-04-06 21:27:09 följande:
    Det är en sak att tänka. En annan sak att agera efter det man tänkt.

    Sedan behöver du inte ta det personligt eftersom det inte är dig personligen jag pratar om. Jag pratar om att många människor rent generellt är för luststyrda och inte beaktar konsekvenser i tillräckligt hög utsträckning.

    Jag är dock nyfiken på hur det kunde ta slut mellan er båda om ni var så rationella. Rent rationellt är skilsmässa så gott som alltid en förlustaffär. I synnerhet om barn är inblandade.
    Jag tar det inte personligt i bemärkelsen att jag tar illa upp. Men jag använder mig själv som ett personligt exempel eftersom det känns enklare än att spekulera i hypotetiska fall. 

    Vi agerade som vi tänkte.Problemet var att vi uppenbarligen tänkte fel. Men det kunde vi inte veta förrän i backspegeln. Ingen tänker ju fel medvetet, som du förstår. Man tänker ut det som man anser är bäst, och sedan agerar man på det. 

    Ja, det är klart att det blev en förlustaffär, såväl ekonomiskt som trygghetsmässigt för barnen, och även vad gällde våra drömmar och fantasier. 

    Men hur rationella och förnuftiga vi än var, kunde vi inte leva utan det känslomässiga som vi förlorat. Det gick inte att rationalisera fram. Kanske hade vi till och med lyckats bättre om vi slutat vara så himla förnuftiga och gått lite mer på känsla istället... 
Svar på tråden Varför väljer kvinnor ändå dåliga män?