Är det så stressigt att arbeta som förskollärare som vissa säger?

Jag har varit timvikarie på dagis i två år, så jag har sett det litegrand "utifrån". Min erfarenhet är den här:
De som jobbar mest med barnen är de som inte har en formell utbildning till förskollärare. T ex barnskötare som fått läsa upp kompetensen och förstås vikarier. Förskollärarna har ganska lite tid med barnen, för de har planeringsmöten, utvecklingssamtal, möten med specialpedagoger, möten med lärare (ang 6-åringar som ska flyttas upp till skolan), telefonkonferenser osv. Visst är de med barnen också, men jämförelsevis lite.

Vad innebär detta i förhållande till min frågeställning? Anser du att det är mer utmattande att vara barnskötare då eller menar du att det pedagogiska och administrativa som förskollärare ansvarar för är stressigare än att sköta barnen?

Vad innebär detta i förhållande till min frågeställning? Anser du att det är mer utmattande att vara barnskötare då eller menar du att det pedagogiska och administrativa som förskollärare ansvarar för är stressigare än att sköta barnen?

De förskollärare jag träffat, har varit irriterade och frustrerade över att de inte får jobba med barnen tillräckligt mycket. De kan så mycket och vill så mycket, men de skickas i stället hit och dit på en massa "skrivbordsjobb". Det kan säkert vara stressande på sitt sätt.

Det är stressigt och frustrerande när barngrupperna blir allt större. Men samtidigt är det ett underbart jobb med massor av härliga stunder.

Hej!
Jag jobbar på förskola och planerar också att utbilda mig, blev inte säker förrän jag började jobba så jag gör nu där jag är på en och samma förskola varje dag.
Som timvikarie tycker inte jag man ser jättemycket ifall man bara kommer in dag för dag, något jag tyckte man missade var ju hur mycket planering, utvärdering, möten med föräldrar och ännu mer planering som det faktiskt är som ingår.

Kortfattat så verkar det ju vara ett otroligt stressigt jobb - men man får otroligt mycket tillbaka av barnen och väldigt ofta av tacksamma föräldrar. Där jag jobbar är förskollärarna med barnen, men har också kringgående uppgifter som tex. förbereda utvecklingssamtal och lite annan planering.
Men i grund och botten är det förskollärarna som håller i bland annat samlingar och alla de större aktiviteterna som görs runt 9-14 (som det ser ut här är det de timmarna som även 15-timmars är på plats) när det är som flest barn och själva ''utbildningstiden'' ligger. Alltså planerade samlingar, utflykter, pyssel och andra aktiviteter som bidrar till att barnen ligger i fas enligt läroplanen :)

Grejer som görs utanför barngrupperna brukar oftast göras antingen tidigt på morgonen eller på eftermiddagen när det inte är lika många barn kvar, eller när barnen sover ifall man jobbar i en småbarnsgrupp. Men det är ju inte heller varje dag som de går iväg för att fixa såna saker.

Allt beror ju på hur förskolan lägger upp det, och jag tror att gillar man yrket och trivs bra kan det funka toppen så länge man jobbar på en plats man trivs på och som styrs på ett hållbart sätt.

Nu är ju inte jag utbildad själv, men detta är hur jag upplevt det och uppfattat det efter de som är utbildade! Hoppas det kanske hjälper lite haha

Det känns lite beklämmande då du verkar ha missat det stora förskoleupproret som pågår just nu. Inte för att lägga skuld på dig utan vi behöver lägga manken till att göra mer reklam.

Förskoleupproret har över 20 000 medlemmar och vi arbetar för att förbättra arbetsmiljön på landets alla förskolor. Arbetsmiljön är under all kritik och många säger upp sig, börjar på andra jobb eller bränner ut sig. Över 1600 berättelser som vittnar om förskolans bedrövliga arbetsmiljö har samlats in och överlämnats till fackordföranden samt politiker. Det pågår även en namninsamling och den 26 maj är det manifestationer i några städer. Det trycks upp tröjor och flyers. Detta har lyfts i media till stor del på sistone. Förskoleupproret och förskolepersonal har varit med i TV4 nyhetsmorgon, olika radioprogram, tidningar och intervjuer med politiker. Vi hoppas verkligen på förändring nu! Tystnadskulturen har brutits och nu vågar alla berätta hur det är. Förskolorna i Sverige har alla potential att vara en fantastisk plats för barn att vara på och en kanonbra arbetsplats för pedagoger, bara vi fick rätt förutsättningar. Det satsas inte ekonomiskt på förskolan och det är för stora barngrupper och för lite personal. Stressigt är en mild beskrivning. De ställen som funkar bra är inte de flesta. Förskoleupproret har ett antal krav på vad som krävs för att förskolan ska bli bättre. Vi är många som kämpar och vi gör detta för att vi älskar vårt yrke! Det är ett helt fantastiskt givande yrke som är värt att kämpa för.

Nu kanske du blir skrämd. Nu kanske du tror att jag inte rekommenderar dig att läsa till förskollärare. Det stämmer inte. Om du tror att du passar till detta och känner en längtan till att få arbeta med små barns lärande tycker jag du ska satsa. Det är ett roligt, givande och flexibelt yrke. Du behövs också då det råder brist på förskollärare. Det finns gott om jobb och du har ett bra förhandlingsläge vad gäller lön. Lönen är ok även om man naturligtvis önskar att den vore högre.

Börja med att gå med i förskoleupproret på Facebook och läs lite om allt som skrivs. Tänk på att många negativa historier lyfts där så det kan vara hemskt att läsa men det görs för ett gott syfte. Hoppas du väljer att läsa till förskollärare och gå med i vår kamp.

Lycka till!!

Glömde nämna att namnet på förskoleupprorets kampanj heter #pressatläge . Det kanske du hört om? Sök på det. Förändringarnas tid är här!

Jag är förskollärare och mitt första jobb var fruktansvärt. Vi hade konstiga lokaler (en avdelning var ett enda stort rum) med 17 1-2 åringar på 2,5 tjänst varav en var helt outbildad. Vet många som har det så. Nu jobbar jag på en fantastisk förskola där vi alla är förskollärare och har bra personaltäthet. Så det är alltså väldigt olika beroende på var man jobbar (nu jobbar jag privat)

För att svara på din rubriktitel, JA, sök inte dit, slöseri på levnadsår och på csn. 3.5 års utbildning, jag är färdig efter två år som Fsklärare. Less på att inte räcka till.... trött på att vrida mig själv ut och in för ett jobb som bara tar fysisk kraft, ger mental stress och otillräcklighet... trött på alltihop. Det är inte värt din utbildning, du har ändå inget för den...

Byt bana plugga ekonom istället! Förskollärarprogrammet var den mest slöseri med tid i hela mitt liv. Totalt värdelöst att utbilda sig 3.5 år och få kvalifikationer till att stå och tömma en diskmaskin för att ingen annan gör det... sopa golv och plocka leksaker och ingen som helst tid för utbildning av barn i den bemärkelse som regeringen kräver... du kunde lika gärna sätta tvååringarna i skolbänken istället och se hur deras utbrott speglas där!

Vi ska kartlägga varenda unge och se hur deras utvecklingskurva står i kunskap . De förväntas kunna saker som tvååringar som jag inte ens kunde när jag var tre och ett halft. Enligt dessa stadier som regeringen nu lägger fram.... det är stressade barn stressade pedagoger och ett helt enkelt ohälsosamt psykiskt arbete. Jag rekommenderar dig att byta utbildning. Lämna lärarplanerna bakom dig i backspegeln på högsta växeln BORT!!! För det finns inte tillräckligt med pengar i världen som skulle göra det yrket värt att arbeta i! Du kunde lika gärna varit barnvakt för 150kr timmen istället för att slösa 3.5år på en utbildning med 120tusen i csn skulder och en tusenlapp på ett pappersdiplom som säger att du nu är kvalificerad babysitter. (Less på att bli behandlad som en 15årig barnvakt av politiker)

Den största stressen tyckte jag var att man alltid förväntades jobba kort. Det  var vanligt med hög frånvaro bland personalen och det tror jag är ganska typiskt för yrket. Många förskollärare är i åldern att de vabbar jämt och ständigt och andra blir sjukskrivna för dåliga höfter och ryggar - och stress.

Eftersom det ofta inte finns pengar till vikarier täcker man upp för varandra hela tiden, och det är väldigt påfrestande. Plötsligt har man många fler barn på avdelningen än vad det är tänkt, ljudnivån blir högre, omsorgen och pedagogiken sämre och man får kanske även jobba längre dagar och ta en extra stängning eller öppning. Det drabbar förstås det egna privatlivet.

När vardagen ser ut så gör det personalen än mer stressad och benägen att bli sjuk. Det blir som en ond cirkel.

Å andra sidan stortrivdes jag med jobbet när verksamheten flöt som den skulle. Det är ju ett fritt jobb där man kan lägga upp dagarna med sitt arbetslag allt efter lust, behov och väder och vind. Och att arbeta med barn är otroligt givande. Jag tyckte även om delen med att ha jobbat länge på samma ställe så att familjerna återkom med nya syskon. För mig gav det ett sammanhang och en känsla av att verkligen betyda något och göra nytta. 

Sök till något annat. Är du det minsta osäker på om du vill bli förskollärare ska du inte bli det. Högst antal sjukskrivningar förutom Vård och Omsorg... stressade barngrupper.. hög personalomsättning. Du är väldigt utbytbar och ingen bryr sig om du går i väggen på ditt jobb eller slutar för då får de en ny person. Jag tycker inte det är ett bra yrke. Stressigr och stökigt med för mycket krav och för lite resurser. För lite erfaren personal och för många små barn per grupp.

Nej. IT och PROGRAMMERING är ett bättre frantidsyrke. Där finns jobben och lönen och stressen är ovidkommande.

// Utbränd förskollärare

Saknar agan, gör det dock lite i smyg. Stressnivån sjunker, eftersom att alla inte är vid medvetandet. 

Jag jobbar som förskollärare och kan säga att det har väldigt mycket att göra med hur förutsättningarna ser ut. Ju större barngrupper desto stressigare och jobbigare blir det.

Detta ser väldigt annorlunda ut i olika kommuner. Så kolla hur det ser ut i kommunen du bor i. Tror det är som värst i Stockholm och Göteborg.

Någon nämnde att barnskötare har mer tid med barnen. Detta stämmer endast på vissa förskolor och kommer att sluta stämma helt snart i och med nya läroplanen, har jag hört. 

Jag jobbar just nu med 15 1-3 åringar med 3 personal. Större delen är vi dock endast 2 personal på 15 barn. Så du ska oftast ha hand om 7,5 2 åringar själv. Dessutom finns det mycket som behövs göras när det endast är två personal. Som att byta alla blöjor till exempel. Då är du själv med 14 barn istället, och det ÄR stressigt. Sedan var det ännu värre på min förra förskola. Då var det 17 barn 1-3. 25 på äldrebarn. 

Utöver detta har du planeringstid.. kanske 3 timmar i veckan. På denna tid ska du hinna planera verksamheten, lösa problem som uppstår med föräldrar, barn organisation osv. Du ska planera och genomföra utvecklingssamtal. Du ska dokumentera individuellt för alla barn. Du ska skriva veckobrev. Du ska gå på möten under denna tid där du får extra uppgifter du ska göra. Du ska ta denna tid till dina ansvarsområden som kan vara till exempel litteraturgrupp då du kanske ansvarar för att det utvecklingsarbetet ska gå framåt. Du ska även skriva ditt schema för varje termin på förskolan jag jobbar på nu.

Jag känner att min planeringstid långt ifrån räcker till allt jag ska göra. men stressigaste momenten är med barnen. Vi är för få pedagoger med för mycket barn. När tidig personal går ur barngrupp vid 13,30 är nästan alla barn kvar. Under denna period så måste vi gå och slänga sopor och byta blöjor igen  Då den andra själv med 13 barn barn 1-2 år den perioden. Sedan blir du helt själv med 5-9 barn vid 16, det är inte heller alltid roligt. 

Det är resursbrist så även om du har full barngrupp så är det inte säkert att du får vikarie. Du måste be grannavdelningar om hjälp men de vill inte hjälpa till för de har det också jobbigt. 

Det hade kunnat vara världens bästa yrke men skulle inte rekommendera det till någon som det ser ut där jag jobbat.

Dessutom.. med alla barn med extra behov som kan kräva en personal för sig själv hela dagen men som fortfarande räknas som ett barn. Det är riktigt jävligt och det är svårt att få resurs. Omöjligt nästan när de är så små innan det går att sätta diagnos. 

Ja, det är så stressigt som många skriver. Jag är själv färdig med förskolläraryrket nu. Ska sadla om och bli Studie och Yrkesvägledare. rekommenderar inte mina vänner att söka till förskollärarutbildningen längre, rekommenderar INGEN att söka dit. Särskilt inte om man arbetar i en större stad... för mycket vinst och resultatdrivet yrke och du är så jäkla utbytbar att ingen bryr sig om dina åsikter, så länge budgeten inte tillåter ändring, kommer inget ändras... Jag stressade ihjäl mig, blev fysiskt sjuk utav jobbet, och har nu valt att säga upp mig helt. lämnar yrket bakom mig, tre och ett halvt år på högskolan i onödan... men Hälsan måste gå först, och det är INGEN som bryr sig om att du går sönder, för någon annan tar din plats så fort du är borta. tråkigt men sant, när jag meddelade att jag kommer sluta, så börjades det direkt att pratas om ersättare.... det var ingen som frågade mig hur jag mådde eller varför jag skrev "av hälsoskäl" i min avskedsansökan... det pratades om att annonser måste ut och ersättare måste hittas... jag insåg hur lite jag betydde för just den verksamheten, och för de rektorerna, så det var med gott samvete och hälsan i fokus jag lämnade förskolans värld. nu har jag kommit in på SYV-utbildning och har precis börjat. det kommer bli ett annat, men ändå socialt arbete. Jag hoppas det ger mig mer tillbaka.  men bli inte förskollärare, det yrket har ingen hälsosam framtid för någon.

Så du menar på allvar att stressen är ovidkommande inom IT? Hur vet du det?

Ja det är stressigt men jag säger att det beror på förutsättningarna. Just nu arbetar jag på en yngrebarnsavdelning och barnen är 1-2 år. Jag har 4 timmar enskild planering och känner att det räcker bra. Alla barnen på vår avdelning sover så man hinner göra en del under den tiden också, tex ställa iordning miljöerna tills barnen vaknar eller föra över bilder från ipaden till datorn osv.

Känner inte att jag är mycket mindre med barnen i förhållande till mina barnskötarkollegor. Min planeringstid är förlagd när många barn inte är på plats. Missar inte "den värdefulla" tiden som är typ 9-14.

Vikariestopp som gör att vi behöver täcka upp för varandra i huset är det som påfrestar mest tycker jag.