Har jag rätten att vara arg? - Möblerad om mitt rum och saker misstänkt lagt i förrådet

Jag är kluven. Jag skulle inte ändra något eller ta bort något i mina barns rum när de bodde hemma men dr flyttade ut efter studenten. Den ena har röjt sånt hen inte bryr sej om och lagt sånt hen vill spara i ett fåtal lådor/ hyllor så vi kan använda rummet. Även fast barnet kommer hem på lov. Det andra barnet går inte att få att röja trots massa tjat. Hen säjer att vi får använda rummet hur vi vill men det är fullt av grejer och det är svårt för någon annan att veta vilka barndomsminnen som är viktiga. Vi började försöka röja för att få till en tom låda i hurtsen men då blev hen sur för att det försvunnit grejer. (Typ trasiga plastleksaker och reklamnyckelringar). Jag vet inte hur gammal du är men tydligen över 19 när du jobbar.Din mamma är väl sugen på att kunna använda ditt rum snart och det är lite svårt att be dej flytta. Varför bor du kvar hemma om du är stor och vill styra över ditt eget?Det är naturligt att du vill, precis som att din mamma kanske tycker det är dags att du står på egna ben.

Jag älskar mina barn över allt, men jag är glad att de inte bor hemma som stora. Om du inte kan flytta nu så ta tag i ditt rum och röj sånt du kan röja, släng gammalt skräp och lägg det du vill spara fint i lådor så det blir lätt att dammsuga lite nästa gång du är borta en månad.

Nu läste jag trådstarten mera noga . Du är alltså borta en månad. Din mamma fixar till ditt rum, troligen för att försöka vara snäll. Du kommer hem, blir så sur att du sticker till en kompis som en drama queen. Kommer på det med dockan, ringer mamma. Att hon inte genast kan svara prinsessan tar du som en förolämpning och smsar. Sen smsar du hur förorättad du är. Herregud din mamma kanske lunchadr med en väninna? Hon kanske var ledsen för hon längtat efter dej och fixat fint ( i hennes tycke ) på ditt rum och du stormar iväg efter en natt eftersom du inte gillade det hela? Din docka är viktigare än din mamma men det passar att bo hemma när du så önskar. Du är en bortskämd dramaqueen och jag ska inte klaga en sekund till på mitt barn som inte röjer skåpen i sitt rum. Du verkar inte ens fatta att din mamma är en levande människa. Lyssnade du ens på henne när du kom hem o såg rummet? Såg du om hon såg förväntansfull ut? Fick hon en kram när du kom? Eller gick du direkt till att gorma om felaktig room service?

Anonym (Arg & väldigt ledsen) skrev 2018-04-08 00:16:47 följande:[/quote-nick]När jag gick hemifrån, så berättade jag om min stora besvikelse och min mamma reagerade med att hon inte gjort något som helst fel. Vilket egentligen är fullkomligt normalt ifrån hennes sida. Ingen som helst ursäkter, dålig samvete eller inse av andras människors känslor.

Vilket det gjorde min ännu mer sur.

Jag kom faktiskt på dockan, när jag redan kom hem till min kompis. Jag försökte ringa min mor, men hon klickade mig vid två tillfällen som jag försökt ringa henne.

Sedan skickade jag några SMS. Om var min docka var någonstans. Sedan ett par SMS till om hur jag känner mig efter hennes agerade och även ställde frågor över hur hon kan vara så respektlös mot andra människor och hur hon ständigt kan hela tiden ljuga.

Men det har varit alldeles tyst ifrån hennes sida.

....

.[/quote]

Inte konstigt. Du har ju ett sjukt jobbigt beteende att sticka iväg och sen börja skicka sms om hur du känner och hur respektlös hon är. Det är inte normalt att skicka såna sms när ni inte hunnit prata. Skitjobbigt för din mamma att utsättas för sånt av sin vuxna dotter. Du ser allt bara ur ditt perspektiv och det gör man som 14 kanske 16 åring men inte när man slutat gymnasiet. Bostadskön är lång på många orter men du kanske kanske kan nedlåta dej till att inte behöva förstahandskontrakt från första början? Hur många tror du får det?

@sextiotalist; men du vet inte riktigt om du hade blivit irriterad om sonen hade lämnat rummet fullproppat med grejer och flyttat för gott utan att tala om vad han vill spara. Det där att inte kasta deras grejer är självklart, så länge de har någon som helst plan att komprimera sej själva om/när föräldrarna vill använda rummet till flera funktioner. Den ömsesidiga respekten gäller just ömsesidigt, den unge måste inse att ens rum inte är samma rättighet att behålla intakt som när man var gymnasist eller förstås om har en deal om att det är ok att bo hemma och har regler för den nya situationen.

Ts måste fråga sej varför manman ändrade. För att vara snäll? För att jävlas? För att kunna använda rummet till ngt mer när dottern var borta en månad?

För att det var äckligt smutsigt? Jag tror att fråga med öppet sinne ger bättre kommunikation än att förutsätta att mamman bara jävlades.

Det spelar ingen roll hur du Sextiotalist eller jag fungerar med våra barn. När det har gått snett måste man reda ut hur det kunde bli så och att skicka arga anklagande sms från en kompis i en annan stad som man åkt iväg til av ren kränkthet, det är knappast en vettig start på ety vettigt samtal.