Har jag rätten att vara arg? - Möblerad om mitt rum och saker misstänkt lagt i förrådet

Inneboende har jag faktiskt just nu tänkt på, det är en mycket bra tips.

Det där med att tala med min mamma när hon och jag är lugna kommer inte att funka riktigt. Jag har försökt med det tidigare. Att jag skulle uppskatta mer om hon förvarnade mig i förväg om hon är nyfiken på att rota eller röra om mina ägodelar. Hon försvarar sig med att säga t.ex: ''Men varför säger du så? Vad har jag med dina grejer att göra?''.

 

Hon syftar alltså på att hon  aldrig skulle röra mina saker. Med andra ord, jag har tidigare tagit upp detta med min mor, men hon har inställning av lögner/manipulation och gör bara som hon vill. Utan att tänka på vad som skulle kunna råka kränka och/eller såra andra.

När jag skapade denna tråd, tänkte jag för mig själv hela tiden hur löjligt hela låter. Men det handlar om en system som pågått längre tid.

Jag vet att det låter töntigt det där med dockan. Men om jag nämner att det är en konstverk och har en betydelse, snarare om att det ''BARA'' är en ''VANLIG'' docka.

Jag vet att det låter fånigt, men dockan har en stor betydelse. Och därmed är det inte ''BARA'' att göra en ny.

Jag får ingen som helst svar ifrån hennes sida när jag har försökt SMS:a och ringa henne dessa dagar.

Antagligen anser hon sig att hon inte gjort fel. Men det är så omöjligt att komma i kontakt med henne för tillfälligt. Jag försöker inte tänka på mina saker som eventuellt har försvunnit, men det är lite svårt. Jag skall försöka ge det lite tid och sedan höra av mig efter några dagar.

Okej, om jag frågar såhär då, är det ens förälder rättighet att möblera om och flytta på saker i ens sovrum?

Är det oförskämd ifrån min sida att bli sur på min mamma?

Tack för svar!

Ja alltså, det är ju din mammas hem så rent krasst får hon möblerar om bäst hon vill. Inte särskilt snällt däremot. Kanske försöker hon vara jobbig för hon egentligen vill att hennes vuxna barn flyttar ut?

Jag är kluven. Jag skulle inte ändra något eller ta bort något i mina barns rum när de bodde hemma men dr flyttade ut efter studenten. Den ena har röjt sånt hen inte bryr sej om och lagt sånt hen vill spara i ett fåtal lådor/ hyllor så vi kan använda rummet. Även fast barnet kommer hem på lov. Det andra barnet går inte att få att röja trots massa tjat. Hen säjer att vi får använda rummet hur vi vill men det är fullt av grejer och det är svårt för någon annan att veta vilka barndomsminnen som är viktiga. Vi började försöka röja för att få till en tom låda i hurtsen men då blev hen sur för att det försvunnit grejer. (Typ trasiga plastleksaker och reklamnyckelringar). Jag vet inte hur gammal du är men tydligen över 19 när du jobbar.Din mamma är väl sugen på att kunna använda ditt rum snart och det är lite svårt att be dej flytta. Varför bor du kvar hemma om du är stor och vill styra över ditt eget?Det är naturligt att du vill, precis som att din mamma kanske tycker det är dags att du står på egna ben.

Jag älskar mina barn över allt, men jag är glad att de inte bor hemma som stora. Om du inte kan flytta nu så ta tag i ditt rum och röj sånt du kan röja, släng gammalt skräp och lägg det du vill spara fint i lådor så det blir lätt att dammsuga lite nästa gång du är borta en månad.

Hur gammal är du? Och hur gammal är din äldre bror? Bor han också hemma?

Nu läste jag trådstarten mera noga . Du är alltså borta en månad. Din mamma fixar till ditt rum, troligen för att försöka vara snäll. Du kommer hem, blir så sur att du sticker till en kompis som en drama queen. Kommer på det med dockan, ringer mamma. Att hon inte genast kan svara prinsessan tar du som en förolämpning och smsar. Sen smsar du hur förorättad du är. Herregud din mamma kanske lunchadr med en väninna? Hon kanske var ledsen för hon längtat efter dej och fixat fint ( i hennes tycke ) på ditt rum och du stormar iväg efter en natt eftersom du inte gillade det hela? Din docka är viktigare än din mamma men det passar att bo hemma när du så önskar. Du är en bortskämd dramaqueen och jag ska inte klaga en sekund till på mitt barn som inte röjer skåpen i sitt rum. Du verkar inte ens fatta att din mamma är en levande människa. Lyssnade du ens på henne när du kom hem o såg rummet? Såg du om hon såg förväntansfull ut? Fick hon en kram när du kom? Eller gick du direkt till att gorma om felaktig room service?

Du skriver att du har läst min trådstart mera noga, men det kan du ju inte ha gjort när du svarar så som du gör.

Nej, jag är ingen drama queen.

Hon möblerade om hela mitt rum och saker och ting har försvunnit.

Konstverket är vitkigt för mig, ja.

Nej,jag SMS:ade henne och avvaktade efter svar. Jag SMS:ade inte som en galning.

Det är fint att du tänker på dina barn och respekterar de. Det är det som jag endast önskar ifrån min mamma att hon gjorde detsamma. Hon städande inte bara mitt rum. Utan rörde och möblerade om hela mitt rum. Flertal saker har försvunnit. Och det som är centralt är respektlösheten som min mamma agerat.

Jag stormade inte ut, nej.

Är det du som bott i skyddat boende på annan ort och som inte kommit igång med studierna och allt vad det var?

Så kan man absolut resonera om man inte vill ha en bra framtida relation med sina barn och ses som en mardrömsförälder.

Även om det är väldigt jobbigt att ha vuxna barn hemma, så är ömsesidig respekt något som brukar gynna alla i längden.

Ehhh? Nej.

Tack, fint..Kram för din förståelse!

Tack snälla!