Känner mig så ensam trots att jag pratar med folk varje dag

Har ett socialt jobb och pratar hela dagarna. Men känner mig så ensam. Har ingen nära vän att tala med längre. Hade förr men de fick barn och familj oh blev upptagna. Det går misnt 5- 6 månader mellan träffarna med mina vånner. Alla är upptagna och har inte tid. Varje lov och helg har de resor och weekends med sina män och familjer. Alla reser som galningra. 

Jag blir aldrig medbjuden för jag är singel. Jag har försökt föreslå saker men jag får inget napp. De verkar inte vilja göra något med mig utan bara ses en gång om året. 

När man ses en gång om året pratar man ytligheteer. Man kan inte gå igenom dt man varit med om mer än kortfattat. Det blir inget djup. 
Jag blir mer deprimerad och känner mig ännu mer ensam efter att ha träffat mina vänner då. För då inser jag hur mycket jag behöver ses ofta och ha en nära vänskap med dem. 
Men det fungerar inte för de har itne tid och vi pratar inte ens på sms om vi inte ska ses. Så nu har jag gett upp och då har det blivit ännu färre träffar.

Ska det vara så svårt att ha vänner som vuxen? Ska man flyta från Stockholm eller från Sverige för att få ett socialt liv och nära vänner? 

Inte ens seriösa karlar finns att hitta här. Hade gärna haft en karl som bästa vän och blivit sambo. Men jag hittar ingen som är seriös och ärlig. Alla vill dejta i månader och månader och man blir aldrig ett par. 

Varför är det så här?