• Anonym (Trött)

    När den andra föräldern aktivt försöker tränga sig på och styra i uppfostran hos den andra?

    Okej. Säg att föräldarna separerade för 6-7 år sedan och barnet är i lågstadieåldern plus att barnet bor hos sin pappa med umgänge hos mamman varannan helg.

    Barnet har också regelbunden telefonkontakt utöver boendet med båda föräldrar vilket fungerar bra.

    Men.. det är också så att föräldrarna har en väldigt infekterad relation till varandra och försöker ha så lite kontakt med varandra som möjligt och istället respektera att barnet har lite olika regler och förutsättningar i de två olika familjerna.

    Om då mamman konstant i sina telefonsamtal försöker styra i barnets uppfostran hos pappan genom att säga att barnet inte får göra vissa saker, bete sig på vissa sätt, eller ska se till att göra vissa saker, väldigt ofta, är det verkligen okej? Om pappan själv vill hantera sånt på sin tid? Till exempel om mamman säger till barnet att städa sitt rum hos pappan och hon inte ens har någon aning om hur rummet ser ut?

  • Svar på tråden När den andra föräldern aktivt försöker tränga sig på och styra i uppfostran hos den andra?
  • Anonym (mmm)

    Nej det är inte ok.  (om nu inte pappan är helt märklig och hittar på farliga saker  förstås) 
    Sägs detta till barnet eller ringer mamman till pappan och säger? 

  • Anonym (Triam)

    Nopp. Barnet klarar av olika regler hos olika föräldrar.

    Mamman får bestämma hos sig. Och ni hos er.

    Pappan får säga till på skarpen, eller ännu bättre bara dra en linje, ditt är ditt mitt är mitt!!

  • Anonym (mmm)

    Varför infekterat efter så många år, undrar jag också? De flesta brukar kunna släppa gammalt och inse at livet gått vidare och det brukar minska i takt med att barnen blir äldre, hur mkt man behöver prata om ens. 

  • Anonym (Trött)
    Anonym (mmm) skrev 2018-04-10 11:23:33 följande:

    Nej det är inte ok.  (om nu inte pappan är helt märklig och hittar på farliga saker  förstås) 

    Sägs detta till barnet eller ringer mamman till pappan och säger? 


    Det sägs bara till barnet. Pappan har försökt säga till mamman att han vill hantera allt sånt själv när barnet är med honom men mamman bara ställer till bråk och tycker att det är hennes rätt som mamma att uttala sig direkt till barnet i allt som rör dennes uppfostran och att hon visst ska få vara med och bestämma i när barnet gör läxor osv i pappans hus. Hon vägrar lyssna och tycks inte förstå. Pappan lägger sig inte i på hennes tid med barnet.

    Har ni något tips på hur man upprätthålla sunda gränser i sånt här? Ingen försöker hindra någon kontakt.
  • Anonym (Trött)
    Anonym (mmm) skrev 2018-04-10 11:26:10 följande:

    Varför infekterat efter så många år, undrar jag också? De flesta brukar kunna släppa gammalt och inse at livet gått vidare och det brukar minska i takt med att barnen blir äldre, hur mkt man behöver prata om ens. 


    Förhållandet avslutades mot mammans vilja och hon har haft jättekämpigt med ekonomi m.m. sedan dess. Hon säger fortfarande att pappan har förstört hennes liv och att hon har tänkt behandla honom ?lika illa.? När det gick upp för henne att barnet fått en väldigt nära anknytning till pappans nya sambo (långvarig) började hon gråta av ilska och trappade upp sitt maktspel.
  • Anonym (mmm)
    Anonym (Trött) skrev 2018-04-10 11:28:49 följande:
    Det sägs bara till barnet. Pappan har försökt säga till mamman att han vill hantera allt sånt själv när barnet är med honom men mamman bara ställer till bråk och tycker att det är hennes rätt som mamma att uttala sig direkt till barnet i allt som rör dennes uppfostran och att hon visst ska få vara med och bestämma i när barnet gör läxor osv i pappans hus. Hon vägrar lyssna och tycks inte förstå. Pappan lägger sig inte i på hennes tid med barnet.

    Har ni något tips på hur man upprätthålla sunda gränser i sånt här? Ingen försöker hindra någon kontakt.
    Då får han dra henne till ett samtal i familjerätten, inför tredje part, där gör man upp ett avtal om hur hon får göra eller inte. Duger inte det får pappan kanske "hota" med att gå till rätten och hon inte får ha barnet alls (ni är det kanske inte realistiskt men kanske kan det lugna ner henne lite) 

    Annars får ju pappan helt enkelt prata med barnet efter att barnet varit hos mamman. Fråga om mamma sagt något speciellt om saker hon brukar säga och sen får pappan tala om om det stämmer eller inte, så att barnet vet. Ett barn vill ju ofta vara sina föräldrar till lags och det mycket viktigt att barnet förstår att här hos pappa kan jag säga precis hur jag tänker och känner, jag kan fråga om jag tycker något verkar konstigt eller annat än vad mamma sagt osv. 
  • Kjell2
    Anonym (Trött) skrev 2018-04-10 11:28:49 följande:
    Det sägs bara till barnet. Pappan har försökt säga till mamman att han vill hantera allt sånt själv när barnet är med honom men mamman bara ställer till bråk och tycker att det är hennes rätt som mamma att uttala sig direkt till barnet i allt som rör dennes uppfostran och att hon visst ska få vara med och bestämma i när barnet gör läxor osv i pappans hus. Hon vägrar lyssna och tycks inte förstå. Pappan lägger sig inte i på hennes tid med barnet.

    Har ni något tips på hur man upprätthålla sunda gränser i sånt här? Ingen försöker hindra någon kontakt.
    Pappan har nog svårt att få stopp på mamman. Pappan får istället vara tydlig mot barnen. Hemma hos honom gäller det han säger, vad mamman säger ang städning, läxor mm kan barnen ignorera.


  • Anonym (mmm)
    Anonym (Trött) skrev 2018-04-10 11:33:48 följande:
    Förhållandet avslutades mot mammans vilja och hon har haft jättekämpigt med ekonomi m.m. sedan dess. Hon säger fortfarande att pappan har förstört hennes liv och att hon har tänkt behandla honom ?lika illa.? När det gick upp för henne att barnet fått en väldigt nära anknytning till pappans nya sambo (långvarig) började hon gråta av ilska och trappade upp sitt maktspel.
    Tyvärr blir en del så där. 

    Här finns också ett ex, inte för att hon bryr sig så mycket om mig, men hon är nog lite bitter över hur livet blev efter skilsmässan (som hon själv initierade), hon hade inte fattat hur det skulle bli (tror jag) med att vara sjukskriven och ha sämre ekonomi, att inte ha råd att köpa ett nytt hus osv. Vi har också barnen mer än hon har och det är hon inte alls glad över men så bestämde tingsrätten. 

    Kan tänka att det för den du beskriver,  finns ett visst kontrollbehov och det enda hon kan (försöka) göra är genom barnet. 
  • Anonym (Trött)
    Anonym (mmm) skrev 2018-04-10 11:42:24 följande:

    Tyvärr blir en del så där. 

    Här finns också ett ex, inte för att hon bryr sig så mycket om mig, men hon är nog lite bitter över hur livet blev efter skilsmässan (som hon själv initierade), hon hade inte fattat hur det skulle bli (tror jag) med att vara sjukskriven och ha sämre ekonomi, att inte ha råd att köpa ett nytt hus osv. Vi har också barnen mer än hon har och det är hon inte alls glad över men så bestämde tingsrätten. 

    Kan tänka att det för den du beskriver,  finns ett visst kontrollbehov och det enda hon kan (försöka) göra är genom barnet. 


    Kontrollbehov stämmer bra. Mamman kan också kontakta barnet på skoldagar (då barnet alltid är hos pappan) för att kontrollera att barnet hann med skolbussen (vilken barnet aldrig någonsin har missat). Mamman visar på alla sätt och vis att hon inte har tänkt acceptera något mindre än att hon är med lika mycket i allt vardagligt som pappan. Och att hon kan bestämma lika mycket alla dagar.
  • Glinda från Oz

    Jag börjar fundera över pappans regler när jag läser ditt inlägg. Han ser det alltså inte som en självklarhet att barnet ska städa upp efter sig eller göra läxorna, den ?uppfostran? har man redan i förskolan. Jag förstår att mamman reagerar.

    Föräldrarna måste också släppa gammalt groll och börja prata med varandra utan att bråka och skrika. De ska föreställa vuxna människor.

Svar på tråden När den andra föräldern aktivt försöker tränga sig på och styra i uppfostran hos den andra?