Jag har blivit en sån där kaosmorsa!
Fördomsfullt värre ????
Jag fick 3 barn väldigt ung och tätt.
Nu 11 år senare kom en liten Sladdis, underbar och älskad.
Men- jag fattar inte hur jag lyckas! Eller ständigt misslyckas..
stress stress stress konstant. Ska jag ta med barn och hund ut på en skön förmiddagspromenad för att både tappa grav kilon, rasta hund och få friskluft så ser det alltid ut såhär:
Klär på barnet, ofta en random mössa- omatchade kläder, nerspydd filt över o hopp i vagnen. Ut med hunden som ställer sig o skäller på en fågeljäkel eller granne, då börjar barnet skrika. Då ska jag klä på mig, tar första bästa plagg och är helt svettig innan vi ens hunnit gå.
Möter nån snygg morsa med barnet perfekt i lagt i sin vagn, alltid sovandes med cool outfit. Hej prestationsångest! Mitt barn skriker o mössan åker ner över ögonen. Promenaden vara kanske i en kvart o jag är helt slut av andra anledningar när jag kommer hem. Barnet gör allt annat än sover.
Det slutar alltid med att vi går o lägger oss istället. Håret åt alla håll, tankar överallt på saker som måste hinnas innan stora barn ska hämtas, huset i kaos, ingen tvätt hängd eller gräsmatta krattad.
Hur fan lyckas folk????