På vilket sätt är kraven högre i dagens skola?

Jag tycker ofta att jag hör att kraven i dagens skola är mycket högre än tidigare och att det är därför som dagens unga mår dåligt kombinerat med sociala medier där alla visar upp en perfekt sida av sig själva.

Min fråga är då; på vilket sätt är kraven högre än när jag själv gick i skolan (är född på mitten av åttiotalet)? Min äldsta går i tvåan nu och änsålänge så kan jag inte se någon skillnad i krav från när jag var liten men det kanske kommer längre fram?

Tacksam för svar!

Fast nu generaliserar du väldigt. 

Jag ser i tråden här att innan jag svarade nyss verkar det mest vara en massa personligt tyckande och TS, det är inte såna kommentarer som är svar på din fråga, det är så mycket mer komplext än så. 

Det är nog för att man fokuserar fel, precis som äldreochklokare skrev. För att raljera, "det spelar ingen roll om du kan något om saken, om du kan stava eller räkna, det viktiga är att du kan analysera"

Beror helt på vart du går. Det är slump med skolor idag men kaos mest överallt. Det var det inte tidigare när skolan var statlig och Sverige var svenskt. Slumpen ger dig högt eller lågt betyg lite på måfå. Visst är du riktigt vass kanske du får högre betyg överallt. Har en i familjen som fick skithöga betyg (högre än mina) och jag var bäst i skolorna jag gick på, snubben kan nästan inget. Det är betygsinflation så det skriker om det.

Kraven för de olika betygen är otroligt luddiga och otydliga. Det är svårt att veta vad som krävs för ett visst betyg.

Om du har tre prov och får bra betyg på två men ett sämre på det tredje så är det det sämre provet som dikterar vilket betyg du får i ämnet. När jag gick i skolan så var det ett snitt på allt man gjorde som bestämde betyget.

Det är mindre lärarledning på lektionerna och mer självstudier vilket inte passar alla barn, de är inte mogna för den sortens ansvar.

Vad gäller att man klagar från högskolesidan om bristande kunskaper hos eleverna så gjorde man det även för 20 år sedan när jag började plugga på högskolan.

Just detta med sämsta resultatet ska styra är sorgligt, när jag gick i skolan (då vi hade relativa betyg 1-5) så var det mer förlåtande, man kunde ha en dålig period och ändå få bra betyg. Nu räknas varenda timme, varenda prov och det sämsta är det som avgör tyvärr.

När det gäller studenter vid högskolor och universitet så har antalet studenter mer än fördubblats på 30 år. Kunskaperna har inte sjunkit märkbart bland de i "den övre halvan", dvs de som även tidigare skulle ha läst vidare. Däremot finns nu även den andra hälften av studenterna.

Så vi upplever försämrade förkunskaper på grund av att det är enormt många fler med dåliga förkunskaper. Tidigare var de jämförelsevis ganska få.

Fast det beror ju på att många utbildningar, som inte var högskoleutbildningar, har idag blivit högskoleutbildningar.
Och, med tanke på vad jag skrev precis innan. Det grävdes betyget 3 i t,ex svenska för nästa varje högskoleutbildning. Dvs 1/3 var inte ens behöriga

Förutom det som redan skrivit tycker jag att skolan ställer krav på att kunna skriva och anlysera även I praktiskt-estetiska ämning, som t ex slöjd och idrott. Är man dålig på att uttrycka sig skriftligt, påverkar det betyget I alla ämnen. Det tar också mycket tid och kraft att färdigställa skrivuppgifter.

Jag minns att jag tänkte till där, när vi hade en polis på besök i skolan och han sa att många som vill bli poliser inte klarar inträdesproven som polisen har, pga dåliga kunskaper i svenska. Och jag var lite förvånad att just poliser behöver vara bra på svenska. "Jo, " sa han, "man måste ju skriva en hel del rapporter och om någon gör en massa syftningsfel, så vet man till slut inte, vem som är förrövaren och vem som är offret. "  ;)

Tråkigt att du tycker så! Menar du att dyslektiker inte kan bli utmärkta läkare, ingenjörer eller jurister?

De som är smarta nog att kunna bli läkare, civilingenjör etc kan hantera sin dyslexi. Jag hade kursare som var dyslektiker när jag pluggade till civilingenjör och de fixade utbildningen genom att de hade strategier.

Det jag reagerade på är intrycket av din inställning och faktiskt egna erfarenheter, där jag fick höra direkt från läraren att stavningen var inte alls viktig utan "hindrade" barnet i dess utveckling.

Men än en gång, dina elever ska en gång i tiden ut i verkligheten och de ska kunna kommunicera skriftligt. Då står de där, kan skriva vänligt, men mottagaren är inte intresserad av en vänlig person på ett forum, mottagaren vill ha en korrekt skriven text.
De stavningshjälpmedel som finns fungerar utmärkt för oss som kan svenska, men jag ser själv dagligen att stavningsprogrammet ger fel alternativ (och möter ofta texter där stavningsprogrammet har gjort så att texten blir felaktig).

Tja, skolverket har ju också fått kritik mot vad de har skrivit som mål.

Men än en gång, de elever som har studievana föräldrar, föräldrar som vet vad som krävs, de klarar sig alltid, vi kan kompensera bristerna, men den gruppen som inte har det stödet hemifrån, de kommer få det betydligt tuffare.
För dagens skola har brister, stora brister, facit finns. När elever med A i matematik och svenska inte klarar av gymnasiets krav, när elever med A i matematik och svenska från gymnasiet inte klarar de krav som ställs på dom när de läser på universitetet.
När eleverna i PISA-undersökningar är klart sämre än elever i andra länder på sitt modersmål.

Ja, lärarutbildningen har också brister, när lärare i sina meddelande hem till föräldrarna gör både stavfel och grammatiska fel som inte hade kunnat passera utan kommentar när jag gick i skolan, när mail och brev till föräldrar innehåller syftningsfel som kan göra att texten misstolkas.
När lärare som undervisar i ett kärnämne lär ut felaktigt.