Mansplaining - hur vanligt är det?

Jo, det är ganska typiskt att en man försöker berätta för en kvinna inte bara oönskade eller irrelevanta fakta, utan även vad hon känner/tycker eller borde känna/borde tycka. Som om en kvinna omöjligt kan veta själv vad hon tycker.

Och ända fram till 1960-talet så var det också så många män såg på kvinnor, det är inrotat i samhället sedan tidigare. Vi var omyndigförklarade. Från början i rent juridisk mening, numera ser man mest skuggorna av det.

Finns fler kvinnor som tar upp detta på olika ställen på nätet så det är inget jag hittar på.

Mycket vanligt. Nu vid 36 års ålder kan jag avbryta och säga att du, nu står du här och mansplainar, med glumten i ögat. Men det funkar. 50+ fattar inte vad det betyder så då får jag förklara ordet.

Och ni som tänker "då är det ju du som mansplainar", nej. Det är en helt annan sak att förklara något som den andra inte förstår.

Borde finnas nåt som heter momsplaining med för det är fan vanligare, mammor kan och vet allt om allt verkar det som.

Har själv 5 barn men ändå ska både min mor och svärmor tala om för mig hur jag ska ta hand om sista bebisen...jag tror mig ha rätt bra koll på läget dock.

Jaså? Farföräldrar, dvs farmor och farfar då alltså. I min släkt är det farfar och morfar som är värst. De ska förklara för de små barnen hur världen fungerar, bara det att världen fungerar inte så längre.

Det där beror på att det (tyvärr) har varit kvinnornas sak att ta hand om barnen. När männen tar lika stort ansvar för barnen lär det bli annorlunda.