• SskSabina86

    Oengagerad bonusmamma?

    Hej! Jag skulle behöva lite perspektiv på mina barns "bonusmamma". Jag och mina barns pappa är skilda. Jag är omgift och barnens pappa har för ca 2 månader sedan flyttat ihop med sin flickvän. De har varit i hop i ca 1 år. Det som gör mig lite ledsen är att hon inte verkar engagera sig så mycket i barnen. Äldsta dottern som är 8 år säger att de inte får kalla henne för bonusmamma, då hon inte är redo för det. Detta gjorde min dotter lite ledsen, iof så är hon känsligt lagd men ändå. Mitt ex är bortrest det här veckoslutet tors-sön (det är hans barnvecka) och då kan inte hon vara med barnen då hon var upptagen med annat. Min nuvarande man är inte alls på detta sätt. Han har verkligen anammat mina barn och skulle jag åka bort så är det självklart att han skulle ta hand om barnen. Han har varit deras bonuspappa sen han flyttade in hos oss och älskar dem som om de var hans egna barn. Jag förstår såklart att detta inte är något man kan kräva av en "bonusförälder" men jag blir ledsen för mina barns skull. Överdriver jag? Jag tycker att flyttar man ihop med någon som har barn så måste man ju köpa hela konceptet. Kan tillägga att hon inte har egna barn och är 32 år gammal.

  • Svar på tråden Oengagerad bonusmamma?
  • Anonym (Leticia)
    Ess skrev 2018-04-22 13:35:52 följande:

    Det enda ansvaret man har mot barnen är att va artig och trevlig, resten ligger på föräldern.


    Ja, men också att man är allmänt vettig - såsom att om t.ex. barnen är väldigt små så har man ansvar att inte lämna saxar/knivar och sådant framme och lättillgängligt för barnen m.m. Samt att de ska känna sig välkomna i hemmet. Utöver det håller jag med om att det är föräldern som ska ansvara för att barnen får mat i magen, dagis/skolhämtning m.m, tja allt som tillfaller en förälder helt enkelt. 
  • NELJ
    Ess skrev 2018-04-22 12:55:25 följande:

    Hemmet är en trygg punkt OM föräldern tar sitt ansvar för barnet. Försöker föräldern däremot lägga över sitt ansvar på en ovillig partner så kommer det bli tjafs och en orolig hemsituation för alla. 

    Barnets situation berörs väldigt lite av att föräldern skaffar en partner, normal hänsyn mot varann räcker länge. Den berörs betydligt mer om föräldern skaffar en ny "förälder". 


    Jag håller helt med dig om att det inte funkar att lägga över ansvar på någon som inte vill. Då är det tusen gånger bättre att vara särbo. För allas skull. Att barnen tvingas dela sitt hem med någon som inte bryr sig om dem skulle inte jag kalla för att de berörs väldigt lite. Det är ett enormt intrång i deras privatliv.

    Skulle du vilja ha nån av dina ytliga bekanta från jobbet, de där du är respektfull mot, bo hos dig och ha dem sittandes vid ditt matbord varje frukost? Om det dessutom bestämts över ditt huvud?
  • Anonym (Bonusmamma)
    Ess skrev 2018-04-22 13:35:52 följande:

    Det enda ansvaret man har mot barnen är att va artig och trevlig, resten ligger på föräldern.


    Håller inte alls med där. Väljer man att som vuxen leva tillsammans med barn så sträcker sej ansvaret lite längre än att bara vara artig och trevlig som mot sina arbetskompisar. Och nej, det handlar inte om att ta en mamma eller papparoll. 
  • Ess
    Anonym (Leticia) skrev 2018-04-22 13:40:06 följande:
    Ja, men också att man är allmänt vettig - såsom att om t.ex. barnen är väldigt små så har man ansvar att inte lämna saxar/knivar och sådant framme och lättillgängligt för barnen m.m. Samt att de ska känna sig välkomna i hemmet. Utöver det håller jag med om att det är föräldern som ska ansvara för att barnen får mat i magen, dagis/skolhämtning m.m, tja allt som tillfaller en förälder helt enkelt. 
    Ja naturligtvis så ska man va noga med att lägga undan farliga saker. Men där måste föräldern också ha ett öga med, speciellt i början om inte partnern har barn själv så är det inte säkert att hen tänker på vad som kan va en fara för små barn.

    Jag kommer ihåg när jag och mitt ex (barnlösa) fick besök av hans syster och systerson, precis allt i vårt hem var olämpligt för att släppa loss ett sånt litet barn.
  • Ess
    NELJ skrev 2018-04-22 13:47:45 följande:
    Jag håller helt med dig om att det inte funkar att lägga över ansvar på någon som inte vill. Då är det tusen gånger bättre att vara särbo. För allas skull. Att barnen tvingas dela sitt hem med någon som inte bryr sig om dem skulle inte jag kalla för att de berörs väldigt lite. Det är ett enormt intrång i deras privatliv.

    Skulle du vilja ha nån av dina ytliga bekanta från jobbet, de där du är respektfull mot, bo hos dig och ha dem sittandes vid ditt matbord varje frukost? Om det dessutom bestämts över ditt huvud?
    Den enda skillnaden för barnen är att det finns ytterligare en person närvarande. Den personen blandar sig inte i deras angelägenheter, utan de och föräldern fortsätter sitt umgänge som de alltid gjort.

    Det hade inte stört mig om de var inneboende som tog hand om sig själva. Vi hade knappast ätit frukost samtidigt, för jag har andra tider.
  • NELJ
    Ess skrev 2018-04-22 15:12:24 följande:

    Den enda skillnaden för barnen är att det finns ytterligare en person närvarande. Den personen blandar sig inte i deras angelägenheter, utan de och föräldern fortsätter sitt umgänge som de alltid gjort.

    Det hade inte stört mig om de var inneboende som tog hand om sig själva. Vi hade knappast ätit frukost samtidigt, för jag har andra tider.


    Ja, vi har uppenbarligen väldigt olika åsikter om detta. Jag kan tänka mig många situationer i hemmet där man inte är helt bekväm med att det finns en extra person som är närvarande men som inte är delaktig i familjen. Det har kanske funkat för er men jag tror många barn skulle tycka det var olustigt.

    Jag skulle aldrig flytta ihop med en man som inte var intresserad av mina barn. Det skulle jag inte utsätta dem för. Jag kände under min senaste relation (som varade i fyra år) att så länge han inte kände att han ville bo med barnen så skulle vi vara särbos. Alltså inte bara acceptera dem utan faktiskt tycka så mycket om dem att han ville vara en del av deras liv. Inte som extrapappa, barnen är mitt och pappans ansvar och ingen annan, men som en vuxen som vill dem väl.
  • EnAnonumius
    Queennr1 skrev 2018-04-22 11:26:20 följande:
    Låter skevt att du är besviken på henne när det är barnens far som väljer att avvika under pappaveckan.
  • Ess
    NELJ skrev 2018-04-22 15:58:37 följande:
    Ja, vi har uppenbarligen väldigt olika åsikter om detta. Jag kan tänka mig många situationer i hemmet där man inte är helt bekväm med att det finns en extra person som är närvarande men som inte är delaktig i familjen. Det har kanske funkat för er men jag tror många barn skulle tycka det var olustigt.

    Jag skulle aldrig flytta ihop med en man som inte var intresserad av mina barn. Det skulle jag inte utsätta dem för. Jag kände under min senaste relation (som varade i fyra år) att så länge han inte kände att han ville bo med barnen så skulle vi vara särbos. Alltså inte bara acceptera dem utan faktiskt tycka så mycket om dem att han ville vara en del av deras liv. Inte som extrapappa, barnen är mitt och pappans ansvar och ingen annan, men som en vuxen som vill dem väl.
    Jag vet att hans barn blev obekväma med att de aldrig kunde tala ostört med sin mamma utan att hon skulle dra in sin make i det. Han backade sedan upp henne i vad det än gällde.
    Hos oss kunde de prata hur mycket de ville med sin pappa när jag inte var hemma, och var jag hemma så kunde jag ta en tur när de pratade. Ville de ha min åsikt så kunde de fråga om den, och då sa jag vad jag tyckte oavsett om det stämde överens med pappans åsikt eller ej.
    Sen var vi så totalt olika som personer, så hade de en speciell åsikt tex hur de ville fira en högtid. Så var det ok för min del eftersom högtider inte är viktiga för mig så att jag tvunget MÅSTE göra på ett visst vis.

    Deras mamma hade varit gift ganska länge när jag träffade maken, så jag tror och det verkade som de var helt inkörda i att det var uppdelat i mitt och ditt. När jag inte var hemma en dag så skulle maken ta pengar i min plånbok, han hade frågat innan om det gick bra. Men hans barn blev arga på honom och undrade vad fn han sysslade med, för så gör man inte bara. Han fick jobba för att övertyga dem att jag visste om det.
  • Freijah

    Det kan fan inte vara lätt att vara bonusförälder. Är man engagerad så är det fel för då försöker man bara överglänsa bioföräldern och ta dens roll.

    Är man inte engagerad nog så är det också fel för då borde man inte gått in i ett förhållande med en som har barn.

    När är vi nöjda egentligen?

  • Anonym (Nej)
    Freijah skrev 2018-04-22 17:39:15 följande:

    Det kan fan inte vara lätt att vara bonusförälder. Är man engagerad så är det fel för då försöker man bara överglänsa bioföräldern och ta dens roll.

    Är man inte engagerad nog så är det också fel för då borde man inte gått in i ett förhållande med en som har barn.

    När är vi nöjda egentligen?


    Håller med. Vem vågar ha bonusbarn i dagens läge..
Svar på tråden Oengagerad bonusmamma?