Till köttätare...

Det är klart att du gör. Det är jätteenkelt att göra det tankehoppet och låta den blockeringen finnas där. Men man kan också välja att nån gång ibland testa att se vad som händer om man börjar peta i den blockeringen. Prova nån gång. Om inte så bara av nyfikenhet.

Haha, det kan de absolut, och det gör en del också! Om det leder till att jag kan hjälpa någon enda av dem så inte mig emot! Kan jag sen bidra till att djur inte dödas och att miljön mår bättre så kan jag bli kallad det dygnet runt!

Men sen...är det många som tackat mig också. För de slapp sin diabetes (typ 2), eller deras pappa, som riskerade behöva amputera en fot annars.

Eller en kollega i knappt 50-års åldern, som slapp sin blodtrycksmedicinering och plötsligt skrattande berättade att han kunde få upp den igen efter problem i nästan 10 år, och att han och frun fått ett nytt liv ihopi dubbel bemärkelse (för det blev oväntat ett barn)!

Eller alla dom jag inte ens kan hålla räkning på som äntligen blivit vän med sina kroppar, för de kunde SLUTA banta och räkna kalorier och istället bara tänka som en lycklig, hälsosam människa utan dåligt samvete hela jävla tiden. Dvs tänka på NÄRINGEN istället, alltså mikronutrienter. Således inte räkna kalorier, kolhydrater, fett, protein, utan njuta av tanken på att bara äta så mycket som möjligt av alla de underbara växter som innehåller mest näring. För efter ett litet tag gör man det på ett balanserat sätt.

Tjejen som oväntat kunde slänga sina antidepressiva all världens jäkla väg!

Har många fler exempel.

Ja, jag lägger upp det mest ur hälsoaspekt när jag försöker hjälpa folk till veganism. För det andra (djur och miljö), kommer de så småningom alltid alldeles av sig själv till. Det kommer naturlig då sent, särskilt det med djuren. Tror man vågar ta av sig bindeln då och se, och att man blir mer empatisk av at leva mer empatiskt. Även om man inte är medveten om det så.

Jag tänker på din empati.Den är större än så. Jag vet det. Men du känner inte av det.

Örk, säger du så till folk?? Inte ens jag gör det, man behöver ju inte vara en idiot. Men att det är döda djur på tallriken, det får de höra.  Folk behöver fråga sig själva varför de tycker det är jobbigt att höra, och känna efter vilka känslor de får när de sitter och äter sin biff och tänker dött djur. det borde ju göra detsamma. För vissa gör det detsamma, men långt ifrån alla. Det räcker med dom.

Säger man lik har man diskvalificerat sig vid mitt bord iaf!!

Det förstår du väl själv varför man kan känna annorlunda inför att ett djur som har en självmedvetenhet plågas/dödas/utnyttjas än en insekt som inte har det?

Men visst, jag anser personligen att det är dubbelmoral. Jag tycker inte att det är rimligt att döda nåt enda djur i onödan. I syfte: mat är i de flesta fall onödigt.  Sen är det bara en fråga vad som är praktiskt rimligt möjligt.

Det är inte säkert. Jag hoppas uppriktigt att den dagen aldrig nånsin kommer för dig, men många överväger detta när de får en allvarlig sjukdom om inte förr.

Jag missionerar inte, jag rättar bara folk utan undantag när de kallar sina döda djur för saker som biff och bacon och vad det nu är. Folk retar sig inte nämnvärt på mig, tvärtom tror jag, och jag blir ofta bjuden på middag med vänner som är köttätare. Nåt gör jag tydligen rätt haha. Jag dömer ingen, har själv varit köttätare. Men jag vill att de ska tänka, för det kan dom. Och jag tänker inte hålla truten när jag ser folk jag verkligen bryr mig om sitta och äta döda djur- om inte så för deras egen skull. Sen ids jag inte älta om det där vid middagsbord, det är otrevligt och gör mig uttråkad.
Men jag svarar på alla frågor folk kan ha, fast vid andra tillfällen. Jag vill inte missionera, jag vill att de ska komma till mig, känna att jag inte dömer, och att jag kan mycket. Och många kommer förr eller senare med frågor, då hjälper jag dom. <3

Jag hetsar inte upp mig över köttätare, eller känner på nåt visst sätt när de sitter och äter kött. Jag är ju så van vid det. Alla gör sina val. men jag kan inte med att inte låta folk förstå att de gör ett val när de äter kött,

Jag tror du har rätt i det. Tyvärr tror ju folk att veganmat inte är gott. Och det kan precis som all annan mat vara jätteäckligt. Många förstår inte heller att det tar tid för smaklökarna att ändra sig. För mig tog det många månader, och hade säkert slutat om jag hade kunnat, men det var omöjligt för mig när jag väl öppnat mina ögon. Men sen blev det tvärtom! Har aldrig tyckt så mycket om att äta som nu, aldrig verkligen tyckt om mat så som jag gör nu.
När vi har middagar tjejkompisar emellan och vi blir många, så brukar vi deala vilken mat vi ska göra ihop. Även om jag inte kan komma, så väljs det ofta någon av mina veganska rätter :)  (jag erbjuder mig alltid ta med mitt eget såklart annars).

Jag har hjälpt många med recept och tips, hemligheten är att skita i halvfabrikaten i övergångsfasen, för de är oftast vidriga och begränsande. (plus inte det man ska satsa på om man vill ha alla hälsofördelar).

Jag förstod inte hur du menade? :)

Du kan ha rätt i mycket.

Men jag ser det som att det verkar fungera för mig i vilket fall, jag känner mig omtyckt och gläds så åt de som blivit friska och mår bra. Inte ens min eller mannens släkt verkar störa sig. Kanske är jag lite smidigare än det låter. Att hålla truten--jag kan bara inte.

Du menar att jag projicerar känslor på djur...?

Besök valfritt slakteri vetja, så kan du kolla in i kornas ögon när de står och inväntar döden och försöker förtvivlat undkomma. Eller ja, vilket valfritt djur du vill.
Stackare. Du alltså. Vilket torftigt liv man måste ha när man inte har tillgång till känslor som empati i dessa sammanhang.

Oj, såg du? Nu projicerade jag ju på dig!

Men jösses, varför tänker du ens tanken att äta dessa skitvidriga veganska halvfabrikat...?? Öörk. Gör från grunden, med bra recept, så ska du få se :)

I hear ya!

Jag försökte, och kom fram till att jag förmodligen är schizofren, för jag är både (jag vill inte ta orden i min mun haha!) den där sd:aren (inte!) OCH ...dig.