• Skrollan16

    Syskon favorit

    Hej

    Jag känner mig så ledsen. Vi är 3syskon och jag är äldst. Redan när jag var 18 så kände jag att jag skulle flytta rummet jag bodde i skulle min syster så man väntade med att göra om mm. Jag flyttade till en pojkväns lägenhet o när det var slut tog mamma o pappa med mig till en liten lägenhet som skulle passa mig helt hemsk var den fick ont o magen. Nu har jag tre barn o bor i ett mysigt hus. Min man har inga föräldrar i livet o just därför saknar jag mina föräldrar ännu mer. Det är bara min syster o ev min bror som räknas. De bor på landet o pappa säger rakt ut att det går inte att prata med stadsbarn o har han hand om barnen så åker ha. O hämtar dem här o åker till min syster. Vi bygger en stuga o den har de aldrig hjälpt till med utan även där så åker de till min syster, allt blir såuopenbart o jag blir så himla ledsen. Jag saknar dem o känner mig så dålig. Allt mina barn o vi gör känns fel men jag är självklart jättestolt över min lilla familj. Vad gör man ? När mangen knyter sig o man undrar varför kusinerna har både mormor o morfar o farmor o farfar hos sig o de aldrig är här. Försöker att skaka av mig ta vara på mina älsklingar men det gör så ont. Jag längtar så efter att ha dem här . De behöver inte vara barnvakt eller hjälpa oss utan bara finnas. Nån som känner igen sig?

  • Svar på tråden Syskon favorit
  • Anonym (Jkkl)

    OCH!*

    Det är tur att det är skolplikt när dagens föräldrar inte kan skriva ordentligt! Inte konstigt att ungdomarna inte går att förstå sig på! Då är jag själv ändå bara 30.

Svar på tråden Syskon favorit