Fingrar i bebis mun, äckligt?

Det ska han få göra!

Just gällande att det är "farmor som bestämmer hos farmor" har jag känt mig osäker till, tänkt lite hur det är med andra, jag tyckte det var störigt sagt av henne, men har också tänkt att det kanske man får ta om hon ska vara barnvakt, att man lämnar över ansvaret gällande allt, och att det liksom "hör till" när morföräldrar är barnvakt

Men är det rimligt att bestämma över vad sitt barn ska äta hos farmor?

Jag ser att hon gärna erbjuder glass och godis till hennes två andra barnbarn som är 3 år respektive 5 år, det kan räcka med att 3 åringen inte vill äta, istället för att få honom att äta maten eller något annat matigt så erbjuder hon glass direkt till middag. Jag och min sambo, (mest jag) äter aldrig godis, så vi kommer inte vilja trycka i vårat barn det när han knappt vet vad det är.

För ett tag sedan sa hennes barnbarns mamma att nu räcker det med glass till hennes barn, då sitter farmor bredvid och säger att det är klart du ska få mer, och skiter i att mamman tyckte det räckte, o öser på mer. Känns som hon vill köpa deras kärlek med godsaker ibland.. haha

Det låter ju såklart helt självklart det du skriver, men när hon säger saker på hennes bestämda sätt som att det hon säger är det mest självklara så blir jag osäker för stunden. Jag vet vad jag vill och känner som mamma, det är bara hon som får mig att bli osäker och då känns det svårt att säga ifrån i stunden, sedan efteråt känner jag direkt obehag om hon gått över gränsen, vilket hon gjorde mycket under min graviditet också, även i början när jag kämpade med amningen efter en väldigt traumatisk förlossning som slutade i akut kejsarsnitt.

Anledningen till att jag ville lufta mina åsikter här är för att ibland kan jag få för mig att jag är "extra känslig" gällande hur andra lägger sig i mitt barn då jag innan fått många missfall och opererat mig för utomkveds. Jag har kämpat för att bli mamma i många år, och att jag kanske därför är extra känslig, men så verkar ju inte fallet vara.

Jag skrev en tråd när sonen var nyfödd om hur dåligt jag mådde över att hon var så gränslös och sa att hon skulle vara här hela tiden, tjatade om att vara barnvakt tidigt, glodde på mina bröst supernära när jag ammade och kämpade med allt vad de innebär. Då fick jag en massa medhåll om att det är hon som är gränslös, inte jag som är känslig.