Tror att jag vill separera men vågar inte genomföra

Hej, 
Jag är en kvinna som har tre barn mellan 7 och 14 år. För några år sedan när yngsta barnet var liten "tröttnade" jag på min relation. Vi hade egentligen inga problem, men jag kände mig inte kär eller bekräftad etc. Så jag blev mottaglig för att träffa någon annan vilket jag gjorde. Träffade en man som också var gift då. Allt hände fort. Vi inledde snabbt en relation och bara någon månad senare berättade jag för min dåvarande man. Några månader senare flyttade jag, Relationen med den nya bestod. Efter att ha bott själv ett tag flyttade vi sen ihop. Nu har det gått tre år sedan vi flyttade ihop. Vi har etablerat ett nytt liv ihop och varannan vecka har vi våra barn här. Dessa totalt fem år har varit och är de jobbigaste åren i hela mitt liv. Jag har varit på väg i mitt sinne att lämna relationen så många gånger. Jag har ångrat så mycket att vi flyttade ihop. Min sambo är snäll och vi har det bra ibland. Men jag har en inre röst som om och om igen säger mig att jag inte vill leva med honom. Jag blir aldrig fri från dessa tankar. Jag har analyserat och gått i terapi. Min sambo är i allra högsta grad medveten om detta. Han frågade för någon månad sedan om vi skulle förlova oss. Jag sa nej, Han blev ledsen men har ändå köpt det. Vi var riktigt nära att sälja vårt boende för en tid sedan. Sen fick jag panik och ångrade mig och drog tillbaka mitt "beslut". Har varit sjukskriven pga ngn utmattning. Sen dess har vi haft det lite bättre. Men nu är jag här igen. Rösten säger att jag borde ta steget, att jag inte vill leva det här livet med honom och hans barn. Jag har ännu inte släppt mitt förra förhållande riktigt.  I skrivande stund vill jag ha kraften och orken att genomföra en separation. Men det är som att jag skulle behöva någon som höll mig i handen hela tiden. Och det går ju inte. Jag önskar att han kunde ta beslutet så att jag slapp men det kommer han aldrig göra, trots allt jag sagt till honom. Jag är också orolig för att om jag tar beslutet igen så kanske jag "ångrar" mig när det ska genomföras. Det har ju hänt förut. Jag ser så många hinder på vägen: jobb, bostad mm. Det hade varit lättare om det gick att göra fort, bara att flytta direkt.