• jordgubben79

    Min son hatar min man

    Har varit tillsammans med min man i 7 år.Har en son på 12 år sedan ett tidigare förhållande.Min mans och sonens relation var till en början mycket bra. Efter 2,5 år ca började relationen med min son men även med mig att förändras. Min make började tycka att min son var jobbig och att veckorna han var hos oss var så ?jävla jobbiga?. Kan tillägga att min son är en lugn, snäll och iblan tystlåten kille, aldrig problem med skola eller andra problem, förutom att han är liten i maten.

    Min make började visa ett aggressivt beteende mot mig och sonen, kunde ofta förödmjuka och förlöjliga min son bland andra människor.Har haft flera tuffa perioder i förhållandet med bla husförsäljning som drog ut på tiden vilket med ekonomiskt tufft, maken blev av med jobbet(hade en höge tjänst,) han gick arbetslös etc

    Under dessa år har han hakat upp sig på mig och min sons relation.Han tycker jag tramsar, han svär åt min son, bl a kallat honom lögnaktig liten jävel, svär och trycker ned honom verbalt, pratar illa om hans pappa, ifrågasätter min relation till barnets pappa- varför ska han och jag ens prata vid överlämning, det är väl bara att lämna av sonen och åka....

    Ser hur min son mått sämre , blivit tystare och får en helt annan kroppshållning så fort han kommit hem till oss.Han har gråtit hos sin pappa dagen innan bytesdagen och inte velat komma hem till oss pga min man.

    Attityden mot mig har varit fruktansvärt hemsk; från attfrån början varit kärleksfull till att ju längre tiden gått kallat mig egotrippad, egenkär, isdrottning, känslokall, bett mig dra åt helvete, bett mig sluta tänka överhuvudtaget då man ser hur jävla illa det går, kallat mig för pedofil då jag under en tid låg i min sons säng och läste bok vid läggdags och att han öcklades av bilder jag lade upp på sociala medier med mig och min son etc

    Efter han bett mig dra åt helvete och ta mitt pick och pack och dra för tusende gången gjorde jag det. Nu är han helt förstörd och vill inget hellre än att leva med oss. Maken och jag går på rådgivning. Sonen totalvägrar och vill aldrig mer se min make. Jag börjar tveka då jag ser den ansträngning min make lägger ner för att förändra sig och göra relationen bra.han har nörjat gå på kurs för att hantera sin aggression.

    Hur ska jag gå vidare?? Min övriga familj har sett hur dåligt vi mått och vill inte umgås med min make.det märkliga är att jag älskar ju honom fortfarande för jag ser hur mycket han ångrar sig och vill försöka.samtidigt som min son är ju nr ett i mitt liv och ska komma först. Ska man ge manen en chans och flytta hem igen men då riskera att relationen till min son som själv sagt att han aldrig vill bo hos mig igen. Eller är det bara att inse att han hade sin chans och förstörde allt och skapa ett nytt liv för mig och sonen? Min make tror bestämt att sonen bara får finna sig i det och att vårt nya liv kommer bli så bra igen. Är så stressad inombords då jag kommer göra människor sårade och besvikna hur jag än gör......

  • Svar på tråden Min son hatar min man
  • jordgubben79

    Att jag medvetet utsatt mitt barn är vidrigt skrivet.Men åter igen , har man inte varit i ett dysfunktionellt förhållande så kan det vara svårt att sätta sig in i det.Så ska man vara nedlåtande och riktigt vidrig i sina uttalanden så säger det mer om er.

  • Ess

    Gå vidare själv. Det kommer inte att bli bättre för saker har en förmåga att gå tillbaks i gamla hjulspår.
    Gillade han inte din son innan så kommer det att bli likadant så fort ni varit ihop ett tag igen. Irriterar man sig på någon så är det inget som bara försvinner, utan det finns där och kommer att komma upp till ytan. Det är inte en fråga om "om", utan "när".
    Man kan omöjligt gilla alla, men när man går över gränsen och agerar på känslan, då är skadan skedd. Det märker du ju tydligt på din son.

  • Minlillaplutt

    Hoppas att du lyssnar på din son nu. Jag vet hur det kanske känns, jag har själv varit tillsammans med en man som jag var väldigt kär i. Jag hade då två barn från tidigare förhållande, en flicka och en pojke.

    Flickan talade han alltid "snällt" med och det var aldrig något problem, även om hon var äldst och otroligt viljestark. Men min lilla pojke, som inte var många år gammal, han fick ett konstigt "smeknamn" av min partner. Det kändes inte bra att höra det, även om det för en utomstående säkert lät helt normalt. Men i mina öron hördes någon slags nertryckning och maktmissbruk från min partners sida.

    Min känsla visade sig stämma. Efter en tid fick jag bevittna skrik och hänsynslöshet mot sonen, mannen påstod att en pojke behöver "sluta daltas med" och lite tuffare tag. Han kände ju inte honom och såg aldrig hans känsliga sida (tror att det fanns fler problem inblandade men de ville jag inte stanna för att ta reda på.) Jag kunde INTE ha en sådan partner som behandlade min lilla son respektlöst! Det sved i mitt hjärta varje gång det hände och jag ångrar än idag att jag inte lämnade honom tidigare! Men jag är glad att jag tog mod till mig och gjorde det. Jag skulle aldrig kunnat se mig själv i spegeln annars! Och det svider fortfarande i hjärtat när jag minns den tiden...

    Jag lämnade mannen, fastän det var svårt och det tog länge att sörja... Men sedan har jag träffat en ny man som behandlar mina barn så mycket bättre, och "killarna" har hunnit få ett jättefint band emellan dem. Och sonen har nu en till vuxen förebild.

    Jag är så glad att jag vågade ta mig loss från det destruktiva förhållandet.

    Det kommer du att vara med. Låt det ta tid. Tid som du ger åt din son. Den här tiden kommer aldrig tillbaka och tro mig, du vill inte ångra att du inte gav din son allt han förtjänar! Mannen kan vänta i ett par år, kan han inte det så har du absolut inte förlorat nånting. Men om ett par år är din pojke redan stor och påväg att bli vuxen. Du vill väl ha någon relation med honom i framtiden?

    Prioritera rätt nu, när du har chansen!!

    Mannen kan vänta, det kan inte sonen. Kram!

  • Connie07

    Jag tänker att du och din som har det bättre utan honom.Han verkade det lilla som du berättat inte nån bra man.

  • nernu

    Vad du själv står ut med är ditt problem. Men att du låter din son gå igenom samma skit är fullständigt oacceptabelt! Du är lika skyldig som din man om du låter honom komma tillbaka i sonens liv. Usch.

  • nernu
    jordgubben79 skrev 2018-05-02 17:20:00 följande:

    Att jag medvetet utsatt mitt barn är vidrigt skrivet.Men åter igen , har man inte varit i ett dysfunktionellt förhållande så kan det vara svårt att sätta sig in i det.Så ska man vara nedlåtande och riktigt vidrig i sina uttalanden så säger det mer om er.


    Jag jobbar med människor i din situation. Många kvinnor klarar inte att lämna och de tror att barnen inte skadas men när mannen ger sig på barnen så brukar något hända. Det är en gräns som får många att agera.
  • Fluffis

    Till TS:

    Klandra inte dig själv för mycket, och låt inte andra göra det heller. Det ä r svårt att bryta upp även ur en dålig relation.
    Men var stolt över dig själv över hur långt du kommit i detta! Och, viktigt:

    -> Bit nu ihop och gör slut med den där duden!

    Du kommer att få det bättre.
    Din son med.
    Och om ett halvår kommer du att se tillbaka och vara stolt och tillfreds över att du fattade ett jobbigt beslut för att ditt och ditt barns liv skulle bli bra.

    Jag har inte ångrat 1 enda gång att jag fattade det beslutet. Jag är glad och lycklig igen, och relationen till mina barn har också blivit jättefin.

    Go, Girl! Allt ska bli ditt!

    Kram
    / pappan

  • Ritatut

    Jag hatar inte min frus son, MEN visst blir det spänningar som inte bara är barnets fel.

    T.ex så är han väldigt bortskämd vilket jag är allergisk mot. Han tjatar till sig saker och hans mor ger nästan alltid efter. Han är 10 år. Sist ville han ha en ps4a. Jag sa, ja kanske om du hjälper till lite hemma och visar att du inte bara sitter med datorn och mobilen som han gör nu. Han blev då arg och beordrade modern att köpa en ps4 NU vilket HON GJORDE!!

    Hans moder "tvingar" mig köra honom när han ska till en kompis som bor max 400 METER från vårat hus..

    Moderna förstår inte varför jag blir irriterad på hennes son trotts att jag förklarat. Och jag försöker att inte bara skylla på sonen då det är min frus fel att hon inte sätter gränser..

    Så fråga din man vad som är fel och våga lyssna på kritik utan att direkt gå till anfall som min fru gör.

Svar på tråden Min son hatar min man