Varför kom min pappa aldrig tillbaka !

Jag vet inte jag...

Jag blev istället tvingad till umgänge med min bindgalne far, och det mådde jag enbart dåligt av. Min mamma var för rädd för honom för att kämpa emot fast jag hade ont i magen en vecka varje gång jag skulle dit och grät och hade mardrömmar några veckor efteråt. Hon sa aldrig något negativt om honom eller berättade hur instabil och hotfull han varit mot henne förrän jag var vuxen och själv hade konstaterat det många gånger om.

Jag ville inte träffa honom alls från 10 års ålder men umgänget skulle ju gubevars gälla, och därför fick jag själv ta avstånd från honom i vuxen ålder. Jag var rädd för honom i ca 18 år, sen var jag rasande arg på honom i sju år och sen tyckte jag att det räckte. Annars hade jag kanske begått ett våldsbrott.

Så ni som predikar att barn ska ha kontakt med förälder som lämnat, det finns fall där det inte hjälper.

Det skulle kunna vara så att de här barnen har idealiserat sin försvunne far bara för att de inte haft med honom att göra på så många år, medan mamman vet hur knepig han är.

Jag är f.ö. inte ensam om min åsikt, mina halvsyskon har också distanserat sig från sin far som vuxna. Det borde TS fundera över.