• Anonym (S)

    Varför kom min pappa aldrig tillbaka !

    Jag har inte läst hela tråden utan bara ditt första inlägg, men jag kan bara säga hur det var i mitt fall. När mina föräldrar skildes när jag var liten hotade min mamma mig med att ta livet av sig om jag ville fortsätta träffa pappa. Hon var så full av hat och ville hämnas på honom och använde sig då av mig. Jag var liten och ville så klart inte att mamma skulle ta livet av sig, så jag sade till pappa att jag inte ville träffa honom mer. Jag hade inget val. Jag var ansvarig för om mamma skulle leva eller dö, jag kunde inte göra på något annat sätt. Pappa kämpade i ett år för att få träffa mig, men jag var tvungen att stå fast vid mitt ord för att rädda mammas liv. Han gav tillslut upp och flyttade till en ny stad långt bort.

    Jag vet inte hur det var i ditt fall, men kan det ha varit något liknande?

  • Anonym (S)
    Anonym (Går igenom delvis likadant) skrev 2018-05-23 23:28:53 följande:
    Så sorgligt att läsa. Tänk att en mor kan göra så ont mot sina barn och deras pappa. Hur gick det sedan när ni växte upp?
    Ja, visst är det sorgligt. Ett stort trauma för mig. Jag har inga syskon heller, så jag var helt ensam i detta. Jag är 41 år nu och har fortfarande men för livet. Jag började träffa pappa igen när jag var 18 år och vågade stå upp mot mamma, och vi har en bra relation idag. Vi tappade tio väldigt viktiga år tillsammans och jag vet inte hur vår relation hade varit om vi inte hade gjort det, men jag tycker faktiskt att vi har det bra idag. Inget var pappas fel, allt var mammas. Tack för dina ord <3
  • Anonym (S)
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-24 00:18:07 följande:
    Men trevligt ,fler som vågar träda fram, fler som vågar berätta hur en mamma kan göra för att förskjuta en pappa ur deras liv, som jag berätta detta är vanligt i Sverige.
    Mitt ex är bara egoistisk, hon använder sin utbildning som kurator och leder den äldre tjejen, hon vill ha barnen själv, tycker det bara är hennes.hon tänker inte på barnens bästa att dom ska ha två föräldrar.

    Har du kontakt med pappa nu? eller försvann han för alltid?

    Jag har som sagt berättat åt barnen vad som hänt, är verkligen glad jag fick göra det, samt att jag förstått att det är det bästa man kan göra, barnen har rätt och veta, folk hatar verkligen att jag berättat, iallafall här på FL.
    Men nu har dom ett val, dom vet vad dom måste göra,det får inte alla barn.

    Mina barn är ännu för unga för att bestämma om dom får komma till mig eller inte, mamman kan hindra dom, jag kan inte bevisa att dom vill komma, soc vill inte hjälpa och det är bara där dom kan föra sin talan.

    Jag gjorde som din pappa, flytta och starta nytt liv, berätta inte åt någon om barnen och kommer inte göra det heller, väljer dottern och komma så börjar livet om med henne i bilden, men till dess vet ingen.
    Jag tror också att det som min mamma gjorde är väldigt vanligt. Föräldern som blir lämnad vill hämnas på sitt ex och använder barnen som slagträn, helt utan en tanke på vad det gör med dem, hur det skadar dem. 

    Min pappa och jag sågs inte på tio år, men sedan började vi brevväxla och tillslut även träffas när jag var 18 år och vågade för mamma. Vi har en bra relation idag, jag och pappa, trots allt som hänt, men det är ju för att han alltid velat det. Han gav aldrig upp på mig. I mitt fall var det jag som fick berätta för pappa vad som hänt, vad det berodde på att jag stött bort honom. En dag kommer dina första barn att säga sanningen också.
  • Anonym (S)
    molly50 skrev 2018-05-24 09:37:47 följande:
    Jag beklagar det som hänt dig. Fruktansvärt!
    Men i TS fall så vill han inte heller träffa sina barn. Och det pga att den äldsta sagt att hon inte vill träffa honom.
    Han har beslutat att hämnas på sina barn genom att göra dem arvlösa.
    Han har dessutom förnekat dem och hållit dem hemliga,dvs ljugit,för sin nya familj under alla år.
    Jag hoppas att din pappa inte har betett sig så illa och att ni kan ha kontakt idag.
    Tack, det var verkligen fruktansvärt, jag har lidit mycket i mitt liv.

    Om det är så som du skriver, att TS inte vill träffa sina barn, och allt det andra, så är det jättehemskt och fel på alla sätt. Min pappa har verkligen inte betett sig det minsta illa, utan alltid hoppats att vi en dag skulle återfå kontakten och att allt skulle bli bra mellan oss (vilket det blev). 
  • Anonym (S)
    Anonym (Går igenom delvis likadant) skrev 2018-05-24 21:44:08 följande:
    Starkt av dig och pappa att närma er, öppna och mötas igen när du var myndig. De förlorade åren är borta men ni reparerade. Heder och respekt till er båda. Och så gott för din pappa kan jag tänka. Gick det bra att försonas alla med mamman eller vad hände? Hur ska man hantera en kvinna som gör så? Det är ju nån sorts misshandel. Förstår mamman vad hon gjort? Har hon ursäktat?
    Pappa gav aldrig upp hoppet om mig, hur mycket jag än sade och skrev brev om att jag inte ville träffa honom (för att rädda mamma). Han skrev brev till mig, och när jag var 15-16 år så började vi brevväxla. När vi sågs tillslut var det bara lycka. Det var ju vad pappa velat hela tiden, så han var väldigt glad. Och jag var glad som fått min pappa tillbaka. 

    Mamma har fortfarande lika mycket hat inom sig, så jag får välja mina ord när jag pratar om pappa (hon och pappa har inte pratat med varandra eller setts sedan skilsmässan). Jag har gått mycket i terapi och lärt mig förstå varför mamma kunde göra det hon gjorde mot mig, och jag vet att inget var mitt fel. Hon mådde inte bra, och det gick ut över mig. Jag och mamma har pratat ut, och hon har bett om ursäkt och kan inte själv förstå hur hon kunde göra så. Men i nästa mening hatar hon pappa igen och inget i henne har förändrats på trettio år, hon är fortfarande full av hat. 

    Jag tror det kallas psykisk misshandel, när en förälder hotar, utpressar och sätter skräck i sitt lilla barn. Väldigt hemskt och något inget barn borde behöva vara med om.
  • Anonym (S)
    molly50 skrev 2018-05-24 22:16:42 följande:
    Jag förstår det. Så hemskt att kunna hota ett litet barn på dte sättet för att få sin vilja fram.
    Har du någon kontakt med din mamma idag?

    Skönt att du och din pappa har en fin kontakt idag.

    Ja,TS verkar hellre använda sina barn som slagträn för att hämnas på sitt ex än att ta tag i saken själv.
    Han skulle t ex kunna gå till domstol.
    När man försöker förhindra umgänge så brukar man inte liga så bra till i rätten.
    Mår man så dåligt psykiskt som min mamma gjorde när hon blev lämnad, och är så full av bottenlöst hat, så kan man nog inte tänka klart. Jag är helt säker på att mamma aldrig ville skada mig, utan bara göra pappas liv till ett helvete. Men det blev ju väldigt fel ändå, när hon använde mig för att kunna komma åt honom. 

    Jag och mamma har en bra relation idag. Jag har aldrig varit arg på henne, utan enbart klandrat mig själv för att det blev som det blev. Det var ju trots allt jag som tog beslutet att bryta med pappa (i och för sig för att rädda mamma, men ändå). Jag ångrar att jag inte var starkare, såg klarare, men jag var bara åtta år. Jag såg inte hur jag kunde göra på något annat sätt. Att rädda mamma blev min livsuppgift. Nu när jag är vuxen och har gått flera år i terapi vet jag varför mamma behandlade mig som hon gjorde, och jag klandrar inte henne (eftersom hon var sjuk, och det kan man aldrig rå för).

    Jag hoppas verkligen att det löser sig för TS.
  • Anonym (S)
    Anonym (Går igenom delvis likadant) skrev 2018-05-24 22:35:04 följande:
    Tack snälle för allt hopp du ger mig i mörkret. Jag är pappan som längtar så på en historia som din om några år. Men din mammas hat, så mycket negativ energi. Hujedamig om mitt ex utvecklas så. Inte otroligt. Stackars kvinnor, så onödigt.
    Åh, fina du, jag lider med dig. Jag förstår precis vad du går igenom. Jag hoppas verkligen att det kommer bli bra, ge inte upp hoppet <3
  • Anonym (S)
    Aurora Borrealis skrev 2018-05-24 22:43:33 följande:

    Jag har varit i din 5-årings position. Önskade mig syskon hela livet. Nu har jag kontakt med min äldre bror efter att jag för ett år sedan berättat till min far att han misslyckats totalt som förälder eftersom han hade två barn som han inte hade kontakt med.

    BERÄTTA FÖR ALLA! Låt de träffa varandra. Träffa barnen som vill ses. Stå för att du spridit barn runt dig. Ta ansvaret. Var ärlig. Du kommer få mycket mycket ut av att vara ärlig! Allt kommer kännas bättre. Berätta för din fru!

    Sanningen kommer alltid fram för eller senare.


    Jättebra skrivet! Jag håller med om att det är detta TS bör göra.
  • Anonym (S)
    Anonym (Går igenom delvis likadant) skrev 2018-05-24 23:07:44 följande:
    Försoning är fint och så stort. S, inte ska du nånsin klandra dig själv. Du var ett barn som var rädd om sin mamma och en ung man som modigt tog upp kontakten med pappa. Du är en så god kille! All lycka! Jag grinar när jag läser det du skrivit. Jag hoppas så att TS läser ännu.
    Oj, jag är en tjej :) Inte för att det kanske spelar någon roll i sammanhanget, men känns ändå viktigt att säga. Tack för dina fina ord <3
Svar på tråden Varför kom min pappa aldrig tillbaka !