Varför kom min pappa aldrig tillbaka !

Varför träffar jag inte barnen?

Du verkar inte ha kämpat säger du, som jag visat så finns det fler sätt och vinna på, många tror att lagarna inte går och gå runt, men som jag visa med exempel arv, så ser ni hur lätt jag gjort för att gå runt arvslagarna och styrt över mitt arv på skrutten,skickar pengar en annan väg, det är så ex gjorde när inte första vändan i vårdnadstvisten/tingsrätten fungerade, då tog hon en annan väg, då når man sina mål, hur än oetiskt  det än må vara, så kan man använda sig av det.

Vad händer när man förlorar på det sättet?

Folk förstår inte hur man förlorade vårdnadstvisten, dom flesta tror det är något fel på en, eller att man gjort något,eller att man är en usel förälder.

Det ser du här på FL , hur många skriker det rakt ut, den här linjen är full av dom, folk som har förakt, en annan syn och kan inte förstå andra vägar i rättssystemet , dom tror det bara finns en väg, precis som arvslagarna, det är "omöjligt" o göra någon arvlös, jag vissa hur lätt det är o styra om arvet.

Därför flyttade jag för alla fördomar , när man råkat ut för något som jag gjort , en enorm sorg, ska jag behöva försvara mig mot fördomar, från folk som inte kan nästa nivå i rättssystemet, dom som inte kan kombinera lagar och system, se luckor och använda sig av dom.

Just för alla fördomar så berättade jag inte till någon om barnen i min nya stad, folk förstår inte, jag vill inte behöva förklara för folk som inte förstår, år efter år, utan behövde starta om livet, en ny start.

Kanske blir som många säger, min fru kanske inte kan ta det, att jag har andra barn.Bra att alla på pekar det, gör att min beslut blir att inte träffa barnen, varför ska dom förstöra en familj till.

Har funderat hur det umgänget ska se ut nu när dom är stora, ska vi träffas till midsommar, sedan för att ses till jul, har förstått att det umgänget inte blir stort nu när dom är vuxna, så lika o leva med min andra chans istället, vara lycklig i den nya familjen .

Hon har inte förklarat varför hennes tjej inte träffar pappan, varför pappan flyttat, varför hon valde vårdnadstvist för att få bor han.

Inget jag behövde fråga heller, jag förstod varför,har gått liknande väg som den pappan gjort.

Vi har valt och leva i "nuet" släppa allt gammalt bakom och leva vårt liv, finns ingen gott i och leva och älta i det som varit,finns nuet och en framtid. där lever vi.

Fast jag svartmålar inte barnen, det jag berättar är sant, den äldre flickan valde bort pappan, finns svart på vitt.

Skrutten har rätt och få veta sanningen, hela sanningen. ifall det hamnar där, skrutten ska inte behöva undra varför dom syskonen inte funnits med i bilden.

Myndighetsålder har inget och göra med mognadsålder när ett barn får välja förälder.

Många har en förutfattad mening att mognadsålder gäller från ca 12 år, men enligt lag gäller den från 6 års ålder.

Hur avgör rätten/socialtjänsten att en 8-10 åring är mogen för beslutet att välja förälder,

Soc gör så att dom ser hur tydligt ett barn svarar på varför barnet inte vill bo hos en förälder, svarar barnet jätte tydligt, kan även formulera varför dom väljer som dom gör så räknas det som moget.

Soc får inte ta hänsyn till om barnet fått det inövat eller om mamman lärt barnet vad hen ska berätta, soc får inte göra någon bedömning ifall barnet är allierat eller påverkat av umgängessabotage .

Man kan träna sitt barn innan man ska till soc, man har rätt och sitta med sitt barn under utfrågningen ,(den som oftast är utövaren av umgängessabotagen).

Just innan jag bestämde mig för att flytta från stan o starta nytt liv.

Jag mötte mina barn utanför en mack, barnen hoppade ur mammans bil och ropade pappa,pappa, mamman skynda sig o knuffa in dom i bilen, igen, barnen fick inte komma fram och hälsa,jag fick inte hälsa på dom.

Jag tog upp detta med soc, först nekade mitt ex att det hänt, men den äldre dottern berätta att det hänt för soc, då ändrades historien till att hon skyddade barnen så dom inte skulle bli påkörda, rent skit snack, var en parkering och inte många bilar där.

Vad får man för bokstavs kombination av sådant? en helt egen ADHD?, eller har du någon bättre förklaring, vad har mammorna för bokstavskombination som gör något sådant? har dom en egen? Vilka spår lämnar en sådan händelse bakom sig? för mig för barnen?Hur går man vidare?

Visst är det lätt o skrika vad har du för fel? har du upplevt något så hemskt i ditt liv?

Förstår att du är en singel kvinna, funderat på söka jobb på soc?, du skulle passa in där, du verkar ha meriterna i dina uttalandena. 

Jag anser att den familjen och soc höll på knäcka mig totalt, soc förstod efter dotterns uttalande att mamman utöva umgängessabotage, då blev chefen för soc inkopplat och hon satt med vid varje möte där efter, dom förstod vad som hänt och vad som händer, vad mitt ex gör.

Dom vet att enda domslutet som blir resultat av det är ensamvårdnad för mig, soc dröjer med att svara, dom går över tiden med två månader, rek tid 4 månader, där efter är historien ändrad, till skydda barnen så dom inte blir överkörd, vad den yngre dottern sagt var helt nerkortat.'

Har alla känslorna intakt, lät mig och sortera bort det som hänt, fått lära mig o leva utan barnen, större delen av deras uppväxt, tiden läker all saknad, den växer när du får en ny chans, där kommer all kärlek, man upplopp o leva i nuet, den nya familjen får allt, kärlek,tid, upplevelser,minnen,närhet,tillit.

Är det någon som ska rubba eller såra mig så är det den gamla familjen, gå in och rota i det förflutna riva upp allt som hänt, så är det bara dom som kan väcka dom känslorna igen,därför avvaktar jag med att träffa dom.alla har rätt till ett lyckligt liv.

Tjejerna berätta att dom var glada och mådde bra när dom ringde. bra det räcker för mig o höra. nu vet jag dom mår gott. jag mår bra, alla mår bra. lyckligt slut med andra ord.

Det är sanningen, finns som sagt nerskrivet, inget jag behöver svartmåla.

Självklart kommer hon få reda på det, men då är hon vuxen, hon kan läsa själv, förstå själv,ta ett eget beslut,,,, vad jag läst,sett så kommer hon förskjuta sina syskon, hon har en halvsyster, dom kommer stödja varann, det är sällan det blir ett lag av dom utan kommer delas in i två läger.

Mamman skickade ett elakt sms efter hon hör om samtalet, hon har inte ändrat uppfattning i det hon gjort,hon är fast besluten.

Hade jag berättat att det fanns ett syskon till hade hon säkert ändrat uttalandet, nu vet dom inget om skrutten, och det är för det bästa.

Som jag berätta du har säkert en kille i din bekantskapskrets/ arbete, som gjort som jag, det är jätte vanligt, läs själv på nätet, hur dom skaffat ny familj och lever vidare, dom starka männen som lyckats ta sig vidare och inte grävt ner sig och tycker synd om sig själv.

Dessa män som blivit dragen i skiten, blivit anklagade, blivit fråntagen deras barn för mamman tycker hon är barnens allt, jag har minsann burit barnet och klämt ut den, det är bara jag som kan uppfostra den.

Ge en ros till dessa män, att dom klarat av o gå vidare med livet, att dom inte fastnat i en mammas bitterhet på livet,att dom kan finna lyckan igen, efter allt dom fått gått igenom, det här är starka charmiga män.

Förstår att ingen uttalar sig,vissa vet inte om att dom kan gå vidare, dom lyckliga och gått vidare, jag hjälper bara dom med arv så deras ny familj med senare barn barn får det fortsatt bra.

Men trevligt ,fler som vågar träda fram, fler som vågar berätta hur en mamma kan göra för att förskjuta en pappa ur deras liv, som jag berätta detta är vanligt i Sverige.

Mitt ex är bara egoistisk, hon använder sin utbildning som kurator och leder den äldre tjejen, hon vill ha barnen själv, tycker det bara är hennes.hon tänker inte på barnens bästa att dom ska ha två föräldrar.

Har du kontakt med pappa nu? eller försvann han för alltid?

Jag har som sagt berättat åt barnen vad som hänt, är verkligen glad jag fick göra det, samt att jag förstått att det är det bästa man kan göra, barnen har rätt och veta, folk hatar verkligen att jag berättat, iallafall här på FL.

Men nu har dom ett val, dom vet vad dom måste göra,det får inte alla barn.

Mina barn är ännu för unga för att bestämma om dom får komma till mig eller inte, mamman kan hindra dom, jag kan inte bevisa att dom vill komma, soc vill inte hjälpa och det är bara där dom kan föra sin talan.

Jag gjorde som din pappa, flytta och starta nytt liv, berätta inte åt någon om barnen och kommer inte göra det heller, väljer dottern och komma så börjar livet om med henne i bilden, men till dess vet ingen.

Nya barnet har inget och göra med dom två andra barnen, det nya är här och behöver inte blandas in , samt min fru, hon har inte heller något idet här.

Bara mina två andra barn. 

När dom två barnen tar upp kampen mot mamman, då kan jag använda dom rättsligt, då kan jag ta med dom till tingsrätten, då kan dom berätta själva att dom vill ha kontakt, då vinner man.

Som sagt dom måste starta allt för att jag ska kunna ta det vidare.

Dom är inte presenterade för varann, ingen av dom vet om varandras existens .

Presenterade bli dom ifall det blir kontakt, innan dess, hålls dom isär.

Han har inget med det att göra.

Sluta anklaga honom för något som hans ex + samhället + barnen åstadskommit. Det blir patetiskt.

Min ex fru vill inte att jag träffar barnen.

Hon visar nästan narcissist drag när det kommer till mig o barnen.

Nya frun hade redan ett barn, hon ville att barnet skulle få ett syskon, så hon fråga om hon kunde få "ett skott i råttan", 9 månader efter kom skrutten, så nu har hon ett syskon, finns inget som visar att ju fler syskon du har desto lyckligare barndom, snarare mer bråk mellan syskonen.

För att min ex fru visar nästan narcissista drag när det gäller barn(mina tidigare barn) samt att hon snart är i vid övergångs åldern.

Nästan alla djur försök som gjorts, där man försökt leda ihop "bonus barn" med en äldre mamma så har den mamman oftast bitit ihjäl bonusbarnen , eller i vissa fall rent ätit upp ungarna.

Så nej jag håller inte på med sådana experiment.

Det är inte barnen som kommer orsaka skada, det är mitt ex, hon har visat vad hon går för, vad hon är kapabel o göra, precis som sin mamma gör hon exakt likadant, hon kommer aldrig sluta.

Varför berätta jag åt barnen om det egna valet?

Barnen berätta att jag flyttat ifrån dom för jag inte vill ha dom, det är vad mamman berättat åt dom.

Så självklart måste barnen få veta sanningen, hon vet hur hon argumentera om att få välja själv vem hon skulle vara hos, därför berätta jag om hennes val, att det är därför vi inte träffas, att mamma använt det till att vi inte ses, gick igenom soc med dom ,berätta varför dom var där, dom minns allt, dom minns vad som sagts, nu vet dom att pappa flytta inte ifrån dom för att jag inte bryr mig,

Jag flytta för jag blev så lessen, så sårad, jag fick inte ens hälsa på er, (det minns dom oxå)

Jag kämpade för dom, därför hör ni hur mamma pratar illa om pappa.

Att jag fick chansen och berätta allt medans dom minns allt, är för bra för att vara sant, det tycker jag alla som får chansen ska göra, varför ska dom tro en förvriden sanning av mamman?

Nu vet dom att min historia stämmer, den stämmer även med deras upplevelser . 

Ska vi ha en relation när dom är vuxna så är sanningen det bästa verktyget, dom kommer förstå varför jag har en ny familj, (för dom valde bort mig.)

Just nu är dom för unga, dom kommer inte förbi sin mamma, hon kan ännu hålla borta dom 6 år till, den yngre i 8 år till , det är en lång tid, jag och min familj kommer leva länge utan dom.

Jag har fått lära mig att leva utan dom, soc har berättat att jag är en dålig förälder åt dom, då måste jag vara det.

Vi kanske ses om ett decennium, kanske blir på ett fik, eller gör något, inte säkert det kommer fungera, för vi känner inte varann, då behöver ingen veta om att dessa barn finns, min fru behöver aldrig veta, inte mitt barn heller. kan bli som jag läst ett möte och sedan aldrig mer, det är vad som kan hända när vi ses om 10 år. det är så jag fått lära mig, dom kan gott vara borta för alltid, därför vet ingen av dom.mitt barn kanske aldrig ens vet om deras existens, lyckas jag styra bort "allt" arv så kommer det inte ens fram då.

Visst älskar jag barnen, men jag vill inte bara vara en "tivoli" pappa för tjejerna.

Jag vill ha en vardag med dom, ett liv med dom,jag vill kunna hjälpa med läxor, prata vardagliga saker, vara en del i deras uppfostran.Det utrymmet får man inte som tivoli pappa,någon helg då o då pappa.

Därför berätta jag om det egna valet åt tjejerna,precis som deras mamma har gjort, antingen tar dom upp bråket med mamman, eller så gör dom inte det, det styr utgången av vår relation, mamman har som sagt ännu all påverkan på dom, det är mamman som bestämmer ifall dom får träffa mig eller inte.

Därför har barnet fått valet igen, nu vet dom att det är just deras val, dom kommer aldrig behöva fundera på varför pappa är borta, dom har redan svaret.

Det är bara deras val som kan ändra på allt.ska dom ha en pappa så måste dom välja det, sedan vart jag bor spelar ingen roll.