Touche. Nu har jag iofs inte sett Pocahontas på ett tag, men är rätt säker på att du blandat lite hejvilt i alla fall.
Aniiee skrev 2018-05-12 21:19:58 följande:
Säger du?
Ok.
Säg ifrån om du känner igen den här historien;
Det var en gång en tjej som var dotter till hövdigen över ett folk som existerade före kolonialisationen. Hon blir snart vuxen och hennes pappa säger åt henne att det är dags att hon tar sin plats bland folkets ledare. Själv säger tjejen att, nja, vill nog inte riktigt. Tjejen gillar vatten och friheten det symboliserar och hon undrar om det kanske finns något mer där ute för henne och hon sjunger en sång om vattnet och så.
Detta stämmer för båda filmerna.
Hövdingadottern har en gammelmors-figur i sitt liv som är lite speciell för hon är alldeles connectad med naturen och förfäderna och allt det där, vilket ingen annan i befolkningen har, och gammelmodern tycker väl att pappan som vill att dottern ska vara en ledare och steppa upp är lite väl sträng, och kanske ska tjejen få lite frihet ändå.
Detta stämmer också för båda.
Men en dag kommer något från havet som hotar tejens värld och gammelmor säger till henne att det är nog tjejns öde och hon måste möta det, och tjejen går med på att det är så, så hon hoppar i sin båt för att åka och möta ödet. En som står i hennes väg är en person som älskar guld och skatter och är väldigt mån om att vara den som glittrar.
Detta är från moana, pocahontas hoppar väl inte i en båt och det är ingen som står mellan henne som älskar guld och skatter. Det som står emellan pocahontas är ju hennes eget folk när dom ska döda smith och hon slänger sig emellan.
Det uppstår lite svårigheter och sånt och hon hänger med en kille som är rätt respektlös mot henne. Till en början misslyckas hon totalt med det hon tänkt göra för hon tror kanske lite för mycket på sig själv och sina egna förmågor. Killen hon hänger med dödas nästan.
John smith är inte respektlös mot Pocahontas, som Maui är. Dom umgås ju i smyg och blir kära, försöker förstå varandras synvinklar och hon ändrar hans perspektiv. Pocahontas misslyckas väl dessutom inte med något och måste "försöka igen" som moana.
Tjejen ger upp och säger att det inte går. Det är inte hon som kan fixa detta, det är kanske inte hennes öde i alla fall. Så hon är ledsen och pratar med sin gammelmor och vill ge upp, men gammelmor uppmuntrar henne och tjejen inser vad som är hennes riktiga öde är och räddar sedan hela situationen med hjälp av sin medkänsla snarare än med våldet de runt omkring henne använt sig av.
Detta är också moana förutom det sistnämnda som bara gäller pocahontas. Maui är den enda som försökt rädda situationen med våld, därför är "de" fel uttryckt då det inte rör sig om flera personer.
Hon återförenas med sin far som nu håller med om att tjejen hade rätt hela tiden och sedan steppar dottern upp och blir en ledare för sitt folk.
Moana återförenas med sin far och mor, samt gris. Pocahontas lämnar aldrig sin by utan tar snarare farväl av john smith.
Slut.
Men alltså så här, de flesta "barnberättelser" bygger på den dramatikulära valen, det är uppbyggt på ett visst sätt alltid. Den lilla sjönjungfrun och Aladdin, två tjejer som inte får göra det dom vill, rebellar och drar ut för att hitta en kille som dom sett en gång och har en crush i. Hamnar i konflikt, ångrar sig, skurken är på väg att vinna till dom lyckas överlista hen och vinner själva. Sedan gifter dom sig och alla lever lyckliga, slut. Finns sååå många disneyfilmer som liknar varandra, om inte i historien så i detaljerna. Majoriteten av alla saknar mammor, nästan alla har djursidekicks, ingen av dom vill göra som dom ska osv osv.Ser inte varför man ska jämföra, alla är ju olika och bra på sina sätt ändå. xd
