Galet mammig 4åring kväver mig

Jah förklarar vad jag ska göra (typ hunden ska ut och bajsa, kommer om en stund). Om han blir ledsen är det snabbt glömt när han blivit ensam med pappan.

Och för oss blir det bättre ju mer pappan hittar på och drar med barnet på, både roligheter men även bara att han lika gärna kan servera vatten. Både på egen hand och när jag är med.

Ar hon på fsk? Som Jemp sa, gå ut och låt henne gråta - det går nog snabbt over.

Öva henne i trygga situationer att lämna korta stunder och utöka med tiden.

Låt henne göra något kul när du är ute. Lite extra surftid/tv, ät glass, gå ut på lördagar när hon får sitt godis...

Hjälp henne bryta så att det inte blir en chock när du MÅSTE gå... tånk om du hamnar på sjukhus några dagar, att veta att ditt barn är hemma och helt förtvivlad krossar hjärtat... så öva på att låta henbe vara med pappan...

Finns det något de kan göra tillsammans som hon älskar? Badhus, djurpark, fiska, cukla, åka moppe, äta mc donalds? Bara låta dem bonda så att det funkar bättre?

Du lär henne hur hon ska agera. Så länge beteendet hon använt hittills fungerar för henne att uppnå det hon vill kommer hon självklart fortsätta använda det. Varför sluta med något som fungerar liksom? Vill du kunna gå ut med hundarna utan henne så är det bara att göra det. Om du får dåligt samvete kan du t.ex. säga "Nu ska jag gå ut med hundarna själv en stund. När jag kommer tillbaka vill jag gärna hitta på något tillsammans med dig. Vad vill du göra när jag kommer tillbaka?/Vill du laga mat tillsammans med mig när jag kommer tillbaka?".

När somnar hon på kvällarna? Där får du lite tid iaf.

Förstår att det är jobbigt, men det låter ändå helt normalt för en 4-åring. Små barns starkaste drift är anknytning, och du är nummer ett i hennes värld. Tids nog kommer hon att bli mer självständig men paradoxalt nog kan försök att tvinga henne till det göra att hon blir mer klängig. Det gäller att fylla hennes behov av kontakt och anknytning, fundera över om du kan öka på stunder då hon har ditt fulla fokus i positiv och kärleksfull interaktion med dig.

Och samtidigt stärka hennes relation till andra, framförallt pappan (men kanske det finns andra också, nån mor- eller farförälder, moster eller liknande?) Kan pappan regelbundet börja ta med henne ut på något som hon gillar, bibliotek, simhall, skogspromenad eller aktiv och närvarande lek? Både så du får andas och så att deras relation stärks. Viktigt att han är närvarande och lyhörd då han är med henne. Och att du visar kärlek för /talar gott om pappan och visar upp trygghet/förtroende för att de kommer ha det bra tillsammans då du eller de är borta.

Sedan tänker jag att lite egentid för dig kan vara bra. Om inte mer hinns med så ta 10 minuter innan du hämtar på dagis/kliver in genom dörren, sitt på en bänk och njut av fågelsången eller lyssna på en mindfullness eller avslappningsövning.

Här är en bra länk om du är ok med att läsa på engelska.

Hoppas något av det är hjälpsamt för er!

macnamara.ca/portfolio/separation-anxiety-when-saying-good-bye-is-hard/

Förstår att det är jobbigt, men det låter ändå helt normalt för en 4-åring. Små barns starkaste drift är anknytning, och du är nummer ett i hennes värld. Tids nog kommer hon att bli mer självständig men paradoxalt nog kan försök att tvinga henne till det göra att hon blir mer klängig. Det gäller att fylla hennes behov av kontakt och anknytning, fundera över om du kan öka på stunder då hon har ditt fulla fokus i positiv och kärleksfull interaktion med dig.

Och samtidigt stärka hennes relation till andra, framförallt pappan (men kanske det finns andra också, nån mor- eller farförälder, moster eller liknande?) Kan pappan regelbundet börja ta med henne ut på något som hon gillar, bibliotek, simhall, skogspromenad eller aktiv och närvarande lek? Både så du får andas och så att deras relation stärks. Viktigt att han är närvarande och lyhörd då han är med henne. Och att du visar kärlek för /talar gott om pappan och visar upp trygghet/förtroende för att de kommer ha det bra tillsammans då du eller de är borta.

Sedan tänker jag att lite egentid för dig kan vara bra. Om inte mer hinns med så ta 10 minuter innan du hämtar på dagis/kliver in genom dörren, sitt på en bänk och njut av fågelsången eller lyssna på en mindfullness eller avslappningsövning.

Här är en bra länk om du är ok med att läsa på engelska.

Hoppas något av det är hjälpsamt för er!

macnamara.ca/portfolio/separation-anxiety-when-saying-good-bye-is-hard/

Jag hade aldrig accepterat det.
Hon är 4 år, inte 4 månader. Jag tror hon kör sin grej för att hon vill kontrollera dig och såklart ha dig för sig själv. Men sådant är ju inte livet liksom. Mamma måste få ha stunder för sig själv oxå, det är ens förbannade rättighet att få gå på toaletten själv t.ex.