Bortvald o ledsen

Han kanske vill börja såhär. Hur ofta har ni sex?

Ledsamt. Inte roligt att känna sig ensam. Har du sagt att du känner dig ensam? Om ni kunde kompromissa lite, röt ex några fler övernattningar, se film ihop på kvällen, jogga ihop, laga mat ihop... hur lite umgänge kan du tänka dig och ändå vara ihop?

Jag är särbo och känner igen känslan. När jag har pappaveckor längtar jag mycket. Lite tråkigt utan vuxet sällskap.

Ja jag har sagt att jag känner mig ensam o egentligen allt jag skrivit här har jag sagt.

Han vill vara hemma o fixa i sitt hus o jag har bara en lgh så jag blir sittande hemma då. Har bjudit honom på mat men då svarade han bara att han kan laga mat själv så jag behöver inte. Suck

Känns inte som om vi är ett par. Mer bara friends with benefits

En månad och ingen övernattning en enda gång.

Du har inte funderat på att han har någon annan om nätterna?

Kan bara tala för mig, jag hade inte velat fortsätta ses, närhet är viktigt det ger mycket information om hur man trivs tillsammans när man sover / övernattar och får vakna tillsammans etc.

Stå bakom din gräns när det smärtar mer än det njuts så är det fel typ för dig.

Jo såklart vi sover över hos varann. Men på hans lediga veckor blir det kanske en natt eller ingen hos mig. Sen på helgerna sover vi hos honom,

Men det är för lite för mig. Kan för mitt liv inte förstå att han hellre är hemma själv!!

Idag var vi iväg o handlade lite. Sen när vi kommer tillbaka så ska han dona nåt med huset o jag får åka hem.

Alltså varför????

Känns ju tråkigt att tjata sig till närhet. Den borde bara finnas där

Jag känner igen mig i din " särbo " . Olika människor har olika behov helt enkelt. Jag har behov av att vara för mig själv och få göra det jag vill och behöver utan att det behöver handla om att " ha någon annan" el " inte ha tillräckligt med känslor mm. När jag är hos min särbo så är ju jag i hans hem och har inget att direkt syssla med själv. När jag är i mitt hem så är jag aktiv med sånt som ska göras eller jag vill göra. Vi träffas inte ens 1 gång i veckan ibland då han har sitt och jag mitt men vet ändå var vi har varandra. Vi har varit särbo i flera år och är likadana vilket fungerar toppen. Vardagslivet var för sig och så reser vi ihop samt umgås över middag och vin ibland. Jag tror att ni inte riktigt har samma behov och förväntningar. Och det borde ni prata ut om för att se om ni verkligen vill samma.

Men hur funkar du då när du är sambo?

Ni har olika behov. Ni låter inte allskompatibla med varandra så fundera på om du är beredd att kompromissa så pass mycket för ett förhållandes skull. 

Han vill troligen leva som särbo och ses då och då, är du beredd på att leva så? Han vill särskilja på sitt och ditt. Har stort behov av ensamhet. Du vill ha 'allt' gemensamt, att ni ska leva som ett sambopar när han inte har sina barn. 

Han är inte beredd att kompromissa vad det verkar, det blir du som får backa och stå tillbaka i allt isf. Är det värt det? 

Nej de är inte värt de om det ska vara så. Men han har ju levt som sambo innan hela sitt vuxna liv. Då måste det ju vara jag som inte duger då?