Anonym (Evy)

Äldre 10 May 17:42

43 svar

Känner agg mot sambo och bonusbarn!

Först och främst så är det tips och råd jag är ute efter och inte glåpord. Vill ha tips på hur jag ska ta mig ur denna dåliga spiral?

Lever med min sambo, hans barn som bor här mer än varannan vecka och vår gemensamma tvåmånaders bebis. Enligt mig så uppstod problemen i samband med min graviditet.

Vår relation har varit harmonisk och kärleksfull, jag och bonus har också haft en bra relation. När vi äntligen blev gravida med vårt gemensamma barn så visste lyckan inga gränser, iallafall till en början.

Har försökt engagera bonus i graviditeten och till sitt nya syskon och det verkade gå bra till en början. Men när förlossningen närmade sig så kom första konflikterna från hans ex och barn. Bonus var helt knäckt över att vi skulle få ett gemensamt barn och hans ex började komma med hot om att deras barn ska prioriteras framför bebisen. Hon sa att bebisen är mitt ansvar. Nej jag överdriver inte utan på denna låga nivå har det hamnat. Ren skär svartsjuka från både ex och hans barn.

Största sveket kom däremot från min sambo. När bråken uppstod så har jag känt hur han har förändrats radikalt. Jag känner inte denna människa längre, från att vara överlycklig över bebis och galet förälskad i mig så har han distanserat sig helt. Jag överdriver inte, han håller ett avstånd till mig och vårt barn.

De veckor som bonus är här så är det 100 % fokus på denne men under de veckor som vi inte har denne så ignoreras vi totalt. Och det här börjar ta knäcken på mig, är helt färdig av sömnbrist och kolikbebis. Jag känner mig helt ensam i det här, jag får ingen kontakt med honom. När jag försöker prata med honom så landar det bara i konflikt, vi har helt tappat bort varann.

Sista veckan så har jag känt hatet växa mot honom, hans barn o mot allt o alla som har med dom att göra. Kan inte ha det så här.

Snälla hjälp mig. Vad ska jag göra för att bryta denna nedåtgående spiral?

PS. Trodde aldrig att det här kunde hända oss, vi har vart ihop länge o vi har följt alla regler i boken eller hur man ska säga.

Ess

Äldre 12 May 09:03

#31

Anonym (Evy) skrev 2018-05-10 17:42:33 följande:

Har försökt engagera bonus i graviditeten och till sitt nya syskon och det verkade gå bra till en början. Men när förlossningen närmade sig så kom första konflikterna från hans ex och barn. Bonus var helt knäckt över att vi skulle få ett gemensamt barn och hans ex började komma med hot om att deras barn ska prioriteras framför bebisen. Hon sa att bebisen är mitt ansvar. Nej jag överdriver inte utan på denna låga nivå har det hamnat. Ren skär svartsjuka från både ex och hans barn.

Sa mamman detta till dig?
Jag hade svarat tillbaks med att mitt barn är mitt ansvar, ditt barn är ditt ansvar och deras pappa har ansvar för båda. Se hade jag bara vänt henne ryggen.

Jag hade varit så ful att jag bara lämnat över det lilla barnet till pappan när hans stora var där, och sen hade jag stuckit iväg och gjort något annat.
Jag hade gjort likadant när jag var hemma och gjorde annat, för då tvingar du honom att ta sitt ansvar. Du får handgripligen se till att han börjar göra vad som är hans skyldighet.

Anonym (Göran)

Äldre 12 May 11:44

#32

Anonym (Nej fy) skrev 2018-05-10 22:10:00 följande:

Din partner verkar ha tappat förståndet.Jag tycker att du ska tänka på dig själv och ditt eget ,eftersom ingen annan gör det.Ni två ska må bra.Vill han separera?Prata med honom och sätt tydliga gränser.Hjälper inte det ,lämna.

Det var ett bra svar. Jag tror inte att detta kommer att bli bra. X:et har påverkat sitt barn. Vem lämnade vem? Var det din man som lämnade, eller x:et?

Hon verkar bitter och tragisk. Jobbigt att leva med personer utanför förhållandet som stör och påverkar relationen. Fy fan en riktig mardröm.

Ess

Äldre 12 May 12:16

#33

Anonym (Göran) skrev 2018-05-12 11:44:36 följande:

Det var ett bra svar. Jag tror inte att detta kommer att bli bra. X:et har påverkat sitt barn. Vem lämnade vem? Var det din man som lämnade, eller x:et?

Hon verkar bitter och tragisk. Jobbigt att leva med personer utanför förhållandet som stör och påverkar relationen. Fy fan en riktig mardröm.

Exet och hennes styrande över barnets åsikter kan man tyvärr inte göra mycket åt, mer än att pappan bemöter det sakligt när barnet hostar ur sig mammans ord. Men att leva i längden med en utomstående som hela tiden ska styra och blanda sig kan knäcka vem som helst.

Det enda ts helt praktiskt kan göra är att bara dumpa över det lilla barnet på pappan och sticka iväg, sen kommer han att få lösa det. Jag tvivlar inte på att det kommer funka, för det gör det. I dags läget så möjliggör ts curlandet av det andra barnet genom att hela tiden backa upp pappans dåliga beteende.

möjligt

Äldre 13 May 13:04

#34

Ess skrev 2018-05-12 12:16:09 följande:

Exet och hennes styrande över barnets åsikter kan man tyvärr inte göra mycket åt, mer än att pappan bemöter det sakligt när barnet hostar ur sig mammans ord. Men att leva i längden med en utomstående som hela tiden ska styra och blanda sig kan knäcka vem som helst.

Det enda ts helt praktiskt kan göra är att bara dumpa över det lilla barnet på pappan och sticka iväg, sen kommer han att få lösa det. Jag tvivlar inte på att det kommer funka, för det gör det. I dags läget så möjliggör ts curlandet av det andra barnet genom att hela tiden backa upp pappans dåliga beteende.

Jag kan inte tala för TS men jag hade ju själv i den situationen velat att pappan skulle VILJA ta hand om bebisen. Hade aldrig dumpat över mitt nästan nyfödda barn på någon som tydligt visar att de inte vill ha det eller är intresserade av att ta det ansvaret. Bara sticka och HOPPAS att det löser sig, tycker inte alls det låter som att det är att prioritera och ta hand om barnet

Ess

Äldre 13 May 15:09

#35

möjligt skrev 2018-05-13 13:04:34 följande:

Jag kan inte tala för TS men jag hade ju själv i den situationen velat att pappan skulle VILJA ta hand om bebisen. Hade aldrig dumpat över mitt nästan nyfödda barn på någon som tydligt visar att de inte vill ha det eller är intresserade av att ta det ansvaret. Bara sticka och HOPPAS att det löser sig, tycker inte alls det låter som att det är att prioritera och ta hand om barnet

Trams, han är pappa till barnet och behöver lära känna det. Eftersom han mesar för sitt tidigare barn så är det bara att lämna över bebisen, då kommer båda lära känna och knyta an till bebisen.
Det där att "hoppas" är bara fjantiga morsor som tror att de är den enda som klarar av barnet som kör med. Det är självklart att mannen som dessutom är pappa sen tidigare kommer att lösa situationen. Även om han är förstagångs pappa så löser han det precis lika bra som mamman.

Maken valde att skaffa fler barn så han fick också ta hand om de stora med en bebis på armen. Behövde han sen hjälp så fick en av de stora rycka in. Gjorde de inte det så kunde de se i stjärnorna efter att få den efterfrågade hjälpen.

möjligt

Äldre 13 May 19:10

#36

Ess skrev 2018-05-13 15:09:32 följande:

Trams, han är pappa till barnet och behöver lära känna det. Eftersom han mesar för sitt tidigare barn så är det bara att lämna över bebisen, då kommer båda lära känna och knyta an till bebisen.

Det där att "hoppas" är bara fjantiga morsor som tror att de är den enda som klarar av barnet som kör med. Det är självklart att mannen som dessutom är pappa sen tidigare kommer att lösa situationen. Även om han är förstagångs pappa så löser han det precis lika bra som mamman.

Maken valde att skaffa fler barn så han fick också ta hand om de stora med en bebis på armen. Behövde han sen hjälp så fick en av de stora rycka in. Gjorde de inte det så kunde de se i stjärnorna efter att få den efterfrågade hjälpen.

Du får väl tycka det är hur tramsigt du vill men jag skulle aldrig lämna min bebis till någon som inte själv hade visat någon vilja eller intresse att själv knyta an eller ta ansvar. Köper inte argumentet att det är självklart för att det är pappans barn också, klart att pappor kan vara lika bra föräldrar OM de väljer att vara det. Men att det biologiska bandet automatiskt skulle göra en till en bra förälder är ju uppenbarligen inte sant. Denna pappa VÄLJER att inte vara en bra förälder just nu, att han är den biologiska fadern är irrelevant för biologi är ju totalt skitsamma för en bebis, den vill bara känna sig trygg. Att han har en tonåring sen tidigare säger inte heller någonting om hur han var under bebistiden.

Ess

Äldre 13 May 19:51

#37

möjligt skrev 2018-05-13 19:10:36 följande:

Du får väl tycka det är hur tramsigt du vill men jag skulle aldrig lämna min bebis till någon som inte själv hade visat någon vilja eller intresse att själv knyta an eller ta ansvar. Köper inte argumentet att det är självklart för att det är pappans barn också, klart att pappor kan vara lika bra föräldrar OM de väljer att vara det. Men att det biologiska bandet automatiskt skulle göra en till en bra förälder är ju uppenbarligen inte sant. Denna pappa VÄLJER att inte vara en bra förälder just nu, att han är den biologiska fadern är irrelevant för biologi är ju totalt skitsamma för en bebis, den vill bara känna sig trygg. Att han har en tonåring sen tidigare säger inte heller någonting om hur han var under bebistiden.

Bandet till pappan och tvärtom kommer när barnet är fött och han lär känna det. Inte som mamman som har barnet mycket mer påtagligt redan innan det är fött.
Därför är det rätt lätt för en mamma att sabotera anknytningen mellan pappan och barnet, för det är bara att låta bli att lämna över det.
Man kan inte springa som en passopp åt bebisen och därigenom göra det möjligt för pappan att bara lägga sin tid på det stora barnet, och sen gnälla över att han inte tar sitt ansvar för det lilla. Man måste själv också göra något för att det ska hända.

Jag vet att det fungerar, vet du av egen erfarenhet att det inte gör det?

Anonym (Sofie)

Äldre 13 May 20:07

#38

möjligt skrev 2018-05-13 19:10:36 följande:

Du får väl tycka det är hur tramsigt du vill men jag skulle aldrig lämna min bebis till någon som inte själv hade visat någon vilja eller intresse att själv knyta an eller ta ansvar. Köper inte argumentet att det är självklart för att det är pappans barn också, klart att pappor kan vara lika bra föräldrar OM de väljer att vara det. Men att det biologiska bandet automatiskt skulle göra en till en bra förälder är ju uppenbarligen inte sant. Denna pappa VÄLJER att inte vara en bra förälder just nu, att han är den biologiska fadern är irrelevant för biologi är ju totalt skitsamma för en bebis, den vill bara känna sig trygg. Att han har en tonåring sen tidigare säger inte heller någonting om hur han var under bebistiden.

Tror att det inte är speciellt troligt att pappan faktiskt skulle behandla barnet illa om han blev lämnad ensam med hen. Förhoppningsvis är väl inte pappan en psykopat, direkt...

möjligt

Äldre 13 May 20:12

#39

Ess skrev 2018-05-13 19:51:26 följande:

Bandet till pappan och tvärtom kommer när barnet är fött och han lär känna det. Inte som mamman som har barnet mycket mer påtagligt redan innan det är fött.

Därför är det rätt lätt för en mamma att sabotera anknytningen mellan pappan och barnet, för det är bara att låta bli att lämna över det.

Man kan inte springa som en passopp åt bebisen och därigenom göra det möjligt för pappan att bara lägga sin tid på det stora barnet, och sen gnälla över att han inte tar sitt ansvar för det lilla. Man måste själv också göra något för att det ska hända.

Jag vet att det fungerar, vet du av egen erfarenhet att det inte gör det?

Bandet till pappan kommer genom att han väljer att spendera tid med barnet, ta hand om det och lära känna det. Det är en väldigt stor skillnad mellan att han aktivt anstränger sig(och naturligtvis får chansen) och bygger upp en anknytning eller att helt dumpa över ett litet barn på någon det inte känner ordentligt. En person som inte verkar ha något intresse av att lära känna det och sedan som anknytningsperson bara sticka. Att hjälpas åt och låta pappan ta del av ansvaret med blöjbyten och bära runt etc är en helt annan sak.

Vad menar du med att springa som en passop till bebisen? En 1-2 månaders bebis, Ja den går vi båda till direkt om den behöver nåt, vad är alternativet? Låta den ligga och skrika?

Jag har valt en partner och medförälder som VILL vara med och dela på ansvaret och har därför aldrig behövt tvinga honom till att ta hand om sin egen avkomma. Det gör han helt på eget initiativ.

Men jag har aldrig dumpat över bebisen på någon annan person som inte vill ha med den att göra och sedan stuckit därifrån, så det är ju sant att jag inte VET att det inte skulle funka. Däremot tror jag inte att det skulle vara en behaglig och trygg situation för mitt barn.

Anonym (Mina)

Äldre 13 May 20:17

#40

Har sett detta många gånger på nära håll. Detta verkar vara ett vanligt scenarie när bonusmamman är barnlös och mannen går med på det för husfridens skull trots att han egentligen inte alls vill ha fler ungar.
Brukar bli några hästår där han försöker men slutar alltid med separation till slut.

Ess

Äldre 14 May 17:56

#41

Anonym (Sofie) skrev 2018-05-13 20:07:10 följande:

Tror att det inte är speciellt troligt att pappan faktiskt skulle behandla barnet illa om han blev lämnad ensam med hen. Förhoppningsvis är väl inte pappan en psykopat, direkt...

Jag tror inte att det blir några problem alls.

Ess

Äldre 14 May 18:05

#42

möjligt skrev 2018-05-13 20:12:45 följande:

Bandet till pappan kommer genom att han väljer att spendera tid med barnet, ta hand om det och lära känna det. Det är en väldigt stor skillnad mellan att han aktivt anstränger sig(och naturligtvis får chansen) och bygger upp en anknytning eller att helt dumpa över ett litet barn på någon det inte känner ordentligt. En person som inte verkar ha något intresse av att lära känna det och sedan som anknytningsperson bara sticka. Att hjälpas åt och låta pappan ta del av ansvaret med blöjbyten och bära runt etc är en helt annan sak.

Vad menar du med att springa som en passop till bebisen? En 1-2 månaders bebis, Ja den går vi båda till direkt om den behöver nåt, vad är alternativet? Låta den ligga och skrika?

Jag har valt en partner och medförälder som VILL vara med och dela på ansvaret och har därför aldrig behövt tvinga honom till att ta hand om sin egen avkomma. Det gör han helt på eget initiativ.

Men jag har aldrig dumpat över bebisen på någon annan person som inte vill ha med den att göra och sedan stuckit därifrån, så det är ju sant att jag inte VET att det inte skulle funka. Däremot tror jag inte att det skulle vara en behaglig och trygg situation för mitt barn.

Jag har också valt en partner som tar ansvar för sina barn. MEN det hindrade ändå inte att han i början styrdes av dåligt samvete att han inte hann med de tidigare barnen som tidigare när de stått ensamma i rampljuset och varit hans allt. Han hade gärna fortsatt att betjäna dem totalt, vilket jag omöjliggjorde när jag bara lämnade över bebisen/bebisarna. Det blev ju lite tumult innan de fann sig i att de faktiskt inte var herre på täppan längre, där deras önskan var pappans lag.

Jag gissar att din partner inte har barn sen innan?
Hur kommer du själv reagera om ni skiljer er och han skaffar fler barn som omöjliggör samma engagemang för era som tidigare?
Jag hoppas att du inte kommer att bära dig åt som ts sambos ex och hetsa era barn mot honom/dem.

Ess

Äldre 14 May 18:13

#43

Anonym (Mina) skrev 2018-05-13 20:17:17 följande:

Har sett detta många gånger på nära håll. Detta verkar vara ett vanligt scenarie när bonusmamman är barnlös och mannen går med på det för husfridens skull trots att han egentligen inte alls vill ha fler ungar.
Brukar bli några hästår där han försöker men slutar alltid med separation till slut.

Nä det tror jag inte heller funkar. Men sen blir man ju bemött så från andra utomstående där de säger att det var snällt av honom att vilja skaffa ett barn till, och kallar det för en sladdis.
Sen när man skaffar ett och två barn till, då blir man sedd som en "riktig" familj.

Känner agg mot sambo och bonusbarn!

INNEHÅLL