Skräck för magsjuka hos sonen
Måste bara få skriva av mig lite. Jag har under det senaste året utvecklat en helt oresonlig skräck för att min son ska drabbas av magsjuka. Det gäller bara honom, inte alls mig själv eller andra, klart det är jobbigt att vara magsjuk, men jag oroar mig inte alls för att bli det själv. Jag har heller ingen som helst rationell anledning att oroa mig för min sons hälsa, han är en ovanligt frisk och stark 5-åring som sällan är sjuk. Jag är skild och har delad vårdnad om sonen. Ångesten började efter två riktigt jobbiga episoder av magsjuka/kräksjuka förra vintern; ena gången kräktes han på en fullsatt restaurang dit vi gått med släktingar för att fira min födelsedag. Förutom att det var jobbigt i sig att han mådde dåligt, hade jag dessutom otroligt dåligt samvete för att jag inte stannat hemma eftersom pojken varit hängig innan och jag tyckte att jag borde ha förstått att han inte mådde bra. Andra gången var några veckor senare, då fick han maginfluensa och började kräkas mitt i natten och fortsatte någon gång/timme fram till morgonen. En helt "normal" maginfluensa på det hela taget - alla sängkläder nedspydda och knappt någon sömn på hela natten.
Efter dessa händelser har jag blivit helt otroligt paranoid för magsjuka. Inte så att jag håller på och skvätter handsprit omkring mig, men om pojken verkar det minsta hängig eller inte har aptit så kan jag inte släppa tanken på att han säkert mår illa, jag frågar honom en gång i minuten hur han mår (han blir galen på mig! ). Han är dålig på att säga till om han mår illa, jag tror inte riktigt han själv har fattat kopplingen mellan känslan av illamående och kräkning.
Nu är han dålig igen, det började med diarré i ett par dagar och nu hade han kräkts i natt, lyckligtvis hos pappa som är lite coolare. Det var tänkt att han skulle komma till mig i kväll, men det känns nästan outhärdligt att hämta honom. Jag vill inte förmedla min känsla av panik till honom, tänker att det är bättre att han stannar hos sin pappa, men vad är jag i så fall för skräpmamma som inte klarar av att hantera en vanlig magsjuka hos min älskade pojke?
Någon som har tips hur man ska tänka för att peppa sig?