Mamma kontrollerar mig!
Jag har ett problem i relationen till min mamma. Jag upplever det som att hon ska kontrollera mig. Hon har under hela min uppväxt kontrollerat mig. Jag har inte fått idrotta lika mycket som mina kompisar för att ?jag kunde bli trött?. Detta resulterade i att jag blev sämre och sämre jämfört med mina jämnåriga kompisar. Därav blev jag alltid sist i på tävlingar i min idrott och började tycka det var tråkigt.
Nu när jag flyttat hemifrån så vill hon veta exakt vad jag gör, vilka jag träffar, var jag är och om jag äter mat och vad jag ätit. Hon lagade mat så jag skulle ha matlåda med mig på jobbet varje dag första året efter jag tog studenten. Det var något jag blev lite retad för på jobbet.
Sedan jag skaffade pojkvän frågar hon om han är hos mig och vad vi gör och om han inte är hos mig så frågar hon vad han gör istället. Om jag svarar att jag inte vet vad han gör så undrar hon om jag har tröttnat på honom.
Jag vet också att hon är inne i min lägenhet när jag inte är hemma och kollat igenom mitt skafferi och kylskåp för att se om och vad jag äter. Om jag någon gång skulle gå ut och dricka och om hon ser vad jag köpt på systemet så frågar hon om jag ska dricka upp allt och att jag kommer ?bli aspackad? om jag gör det. Sist jag var ute så ringde hon till mig flera gånger för att kolla så allt var bra.
Min pappa dog för några år sen och jag ärvde då ett hus där hon bor kvar. Hon tycker att jag ska komma hem och hjälpa till eftersom huset faktiskt är mitt. Men om jag hjälper till och till exempel klipper gräs så gör jag bara fel! Då klagar hon på att gräset blir ojämnt klippt eller tussigt. Jag tycker om jag ska hjälpa till så får hon stå ut med att det inte blir lika bra som när hon gör det.
Hon ringde till mig på jobbet för ett tag sen och hon undrade om jag inte kunde komma hem. Jag sa att det var kalas hos min pojkvän den helgen och att jag inte kunde. Hon anklagade mig för att träffa hans föräldrar mer än vad jag träffar henne, sen sa hon ?du vet hur det gick för pappa, jag kan också dö när som helst? bara för att hon vill att jag ska träffa henne också. Jag fick gå iväg ifrån mina arbetskamrater för jag började gråta, sen undrade hon vad hon gjort för fel som fick mig att gråta.
Jag blir mer och mer stängd mot henne eftersom jag inte vill att hon ska få reda på allt och hon undrar varför jag slutat att säga saker till henne och varför jag är så kort mot henne. Jag känner mig kontrollerad och vet inte hur jag ska bryta mig loss, någon som har något tips om hur jag ska bära mig åt?
