Han älskar mig inte längre.....
Jag tror jag vet hur du mår. Jag var där sommaren 2014, då jag bröt med min stora kärlek och stora stöd. Den första jag älskat i vuxen ålder (jag var 35 år då). Lång historia om varför jag bröt men vår relation var omöjlig i längden. Vi träffades vid fel tidpunkt, jag hade precis kommit ur ett förhållande med psykisk misshandel och var på botten är vi träffades och han kom ur ett 10 årigt förhållande. Han var den som byggde upp mej igen men så länge han fanns kvar var han min trygghet och det blev såklart en belastning att alltid finnas där för mig.
Det gjorde fruktansvärt ont att bryta. Det gjorde både psykiskt och fysiskt ont. Det kändes som nån rev ut både hjärta och allt. Smärtan är obeskrivbar. Jag grät dygnet runt i två veckor. Det var så tomt och jag trodde jag skulle dö av smärtan. Jag trodde aldrig jag skulle må bra igen och att det skulle sluta göra ont.
Några veckor efter att jag bröt skrev jag ett långt brev till honom där jag verkligen öppnade mitt hjärta och till sist önskade jag honom all lycka med sitt liv. Han ringde upp när han läst det och vi pratade ut om allting. Ett väldigt bra och skönt samtal (på telefon). Jag avslutade med att för att jag ska kunna gå vidare måste jag bryta all kontakt på obestämd tid, kanske några månader, kanske för evigt. Att han får absolut inte kontakta mig.
I 6 månader gick jag helt upp i mina studier och var så ledsen. Sen efter 6 månader kunde jag för första gången känna mig lite lättare, festa och för stunden känna mig lite glad. Sorgen fanns fortfarande kvar men sakta minskade den och det kändes bättre för varje vecka. Dock tog det nog till sommaren 2017 (dvs 3 år) innan jag helt och hållet slutade älska honom men det gick att leva med.
Efter 9 månader utan kontakt ringde han en kväll och det gick faktiskt bra att prata. Vi är fortfarande vänner och har kontakt några gånger om året. Förra sommaren började jag se honom med andra ögon och insåg att vi aldrig skulle blivit lyckliga med varandra och att vi egentligen inte passar ihop.
Mitt råd är att hur ont det än gör. Bryt all kontakt för lång tid framåt. Det är enda sättet att komma över honom och komma vidare. Det gör fruktansvärt ont nu men vet du, en dag blir det bättre och du kommer att må bra igen.