Din kille kunde vart jag. Jag går också här och funderar och velar, men vågar inte säga till min partner pga att inte såra honom i onödan ifall att mina veliga känslor ej är sanna liksom. Ibland vill jag bara göra slut och ibland har jag det bra. Varför ska jag då säga något innan jag är helt 100 på vad det är jag vill... Din partner var mycket modigare än vad jag är iallafall, han vågade yttra sig...
Jag försöker tänka på annat och umgås med mina närmaste. Imorgon ska jag gå på kickboxning för nybörjare helt på egen hand och inte ha med någon. Det är ett stort steg för mig!
Saken är den om jag nu inte kontakar honom och "låter det rinna ur sanden" blir det typ som att jag ändå på något sätt kommer leva i förhoppningar att han en vacker dag kommer att ändra sig.
Det är ju inte heller bra...? Vad har jag för alternativ egentligen? Jag kan kontakta honom och få svart på vitt ett avslut. Men jag känner mig inte stabilt redo för det. Eller så kan jag försöka inte kontakta honom och ha mina förhoppningar i en vecka eller månader. Men till slut kanske jag inser att det verkligen är över.
Hur skulle ni har gjort?
Det vil jag också göra. Men känner mig inte redo att göra det idag, imorgon eller denna vecka. Ska jag ge det lite tid tills jag själv är mer känslomässigt stabil? Då jag själv kan kontrollera mina känslor och inte försöker övertala honom något?
Det sjuka är att han tydligt sa när hanjag dumpade mig att det är bäst så här, du kommer förstå det senare. Han har själv varit i samma sits som mig och det görgör bara ont art försöka
Sen några dagar senare säger han att han vill fundera på sina känslor för vi har något fint. Han vill inte bara kasta bort det.
Det är som han säger emot sig själv lite. Och taskigt att göra så mot mig när han själv har varit där och vet hur dåligt man mår!!
Det sjuka är att han tydligt sa när hanjag dumpade mig att det är bäst så här, du kommer förstå det senare. Han har själv varit i samma sits som mig och det görgör bara ont art försöka
Sen några dagar senare säger han att han vill fundera på sina känslor för vi har något fint. Han vill inte bara kasta bort det.
Det är som han säger emot sig själv lite. Och taskigt att göra så mot mig när han själv har varit där och vet hur dåligt man mår!!