• Thereisthat

    Han älskar mig inte längre.....

    Jag är först och främst hemskt ledsen för din skull. Det suger att bli dumpad. Det suger verkligen!

    Jag tror tyvärr att du måste förbereda dig för att det kommer att ta slut. När det händer så är det viktigt att du har goda vänner runtom dig som kan stötta dig. Det är väl egentligen en självklarhet men jag måste ändå poängtera det för det är viktigt. En sak är värt att tänka på, apropå vänner. Märker du att någon av dina vänner inte ger dig det stöd du känner att du behöver så bryt kontakten tills du mår bättre och omge dig bara med människor som faktiskt ger dig det stöd du behöver i de svåra stunderna. Varför jag säger det är för att just oförstående eller dåliga vänner kan fördröja ditt dåliga mående och i svåra stunder måste man sätta sig själv först.

    Till er som säger att han träffat en annan: Det har ni faktiskt inga sakliga belägg för. Och har man inga bevis för ett sånt starkt påstående så vet man inte hur det faktiskt är. Därför tycker jag att man ska vara försiktig med att komma med en sån anklagelse mot killen. Och jag tror ärligt talat att ett sånt påstående inte hjälper TS i hennes lidande. Tvärtom tror jag det stjälper!

  • Thereisthat
    Steffqw skrev 2018-05-13 21:07:03 följande:

    Jag mår så dåligt, har inte ätit ordentligt på 3 hela dagar....Vad ska jag ta mig till?


    Jag vet faktiskt inte. Jag vet ju hur det käns men jag vet inte vad just du ska göra. Men även om aptiten är dålig så försök att få i dig något. Ta en frukt, en yoghurt, något att dricka och försök att få i dig lite näring.

    Som sagt, jag lider verkligen med dig. Jag vet själv hur jobbigt det är.
  • Thereisthat
    Steffqw skrev 2018-05-13 22:00:31 följande:

    Jag pallar inte ät något nu när jag är själv.....Vill inte para med någon i telefon...vill träffa någon å prata..


    Jo men det är bara ikväll. Att boka tid för psykologisamtal kan du göra imorgon men just ikväll är telefon det enda alternativet.
  • Thereisthat
    Steffqw skrev 2018-05-13 22:18:51 följande:

    Ja jag reagerar starkt...har otrolig dålig självkänsla och självförtroende.....skulle kännas bättre att få prata med någon..


    Jag skulle råda dig att söka professionell hjälp. Det är något som verkligen behövs ibland. Men kom ihåg en sak: att du reagerar starkt beror troligtvis på att det gick så fort och kom så plötsligt för dig. Så du är absolut inte konstig för att du reagerar starkt på det här! Alla reagerar olika.
  • Thereisthat
    sextiotalist skrev 2018-05-13 22:31:30 följande:

    Som de flesta brytningar, men när man fått distans så kommer man på att tecknen funnits där, men man tänkte inte på dom


    Ja visst. I efterhand. Men TS är inte i efterhand så det är självklart att det känns plötsligt för henne.
  • Thereisthat
    Steffqw skrev 2018-05-15 19:58:26 följande:

    Hur hanterde du allt då? Vad hände och vad gjorde du?

    Jag var hos kuratorn idag igen, de skrev ut lugnande åt mig. TOg det på jobbet, blev så jävla trött men ändå lugn på något sätt...ändå känner jag smärtan innifrån,,,mår så jävla dåligt just nu...


    Bra att du får hjälp. Första gången jag blev dumpad (efter ett seriöst förhållande vill säga) så mådde jag likadant som du nu. Och liksom dig led jag av en enormt dålig självkänsla (p.g.a. att ha vuxit upp i en dysfunktionell familj) vilket gjorde att dumpningen kändes som en bekräftelse på att jag var värdelös. Livet jag levde då var inte heller det bästa. Jag hade ingen utbildning, jag vantrivdes på jobbet, jag hade inga riktiga vänner (har jag kommit underfund med i efterhand) utan bara ytligt bekanta, jag bodde i en sunkig lägenhet och dessutom så hade jag problem med alkohol. Jag kände mig verkligen på botten!

    Men även om den tiden var svår så gjorde det en sak med mig: det förändrade min livssituation! Tack vare att jag mådde dåligt så behövde jag göra saker för att må bra och det gjorde jag. Jag flyttade, började plugga, bytte tjänst på jobbet, började träna, gick hos en psykolog för att förbättra min självkänsla, osv. Det förändrade mitt liv totalt! Idag är jag nykter, jag tränar tre gånger i veckan på gym och försöker få in en joggingrunda mellan passen, jag pluggar just nu in betyg för att komma in på den utbildningen jag vill, jag har fått nya vänner och återupptagit kontakten med gamla vänner jag p.g.a. missbruket blev av med, osv. Men mest av allt så har jag lärt mig att respektera och acceptera mig själv som den jag är. Jag respekterar mina känslor och låter idag mig själv styra och ta ansvar för mitt liv. Och det har gjort mig till en mer stabil människa än innan.

    När det gäller tjejen som dumpade mig så visst gör det ont fortfarande och visst är tänker jag fortfarande på henne. Ibland med glädje, ibland med ilska, ibland med sorg. Men oavsett hur jag känner i olika stunder så är jag otroligt tacksam för att det som hände faktiskt hände. Det kanske låter konstigt, men det var tack vare det som jag tog mig ur min destruktiva tillvaro.

    Jag vet att det inte är till någon tröst nu men vad jag vill säga är att det kommer att bli bättre! Du kommer att komma tillbaka på banan igen! Och när du gjort det kommer du komma tillbaka som en bättre människa. För om jag klarat det så lovar jag dig att du också kommer klara det!

    Ta väl hand om dig!
  • Thereisthat
    Steffqw skrev 2018-05-15 19:58:26 följande:

    Hur hanterde du allt då? Vad hände och vad gjorde du?

    Jag var hos kuratorn idag igen, de skrev ut lugnande åt mig. TOg det på jobbet, blev så jävla trött men ändå lugn på något sätt...ändå känner jag smärtan innifrån,,,mår så jävla dåligt just nu...


    Bra att du får hjälp. Första gången jag blev dumpad (efter ett seriöst förhållande vill säga) så mådde jag likadant som du nu. Och liksom dig led jag av en enormt dålig självkänsla (p.g.a. att ha vuxit upp i en dysfunktionell familj) vilket gjorde att dumpningen kändes som en bekräftelse på att jag var värdelös. Livet jag levde då var inte heller det bästa. Jag hade ingen utbildning, jag vantrivdes på jobbet, jag hade inga riktiga vänner (har jag kommit underfund med i efterhand) utan bara ytligt bekanta, jag bodde i en sunkig lägenhet och dessutom så hade jag problem med alkohol. Jag kände mig verkligen på botten!

    Men även om den tiden var svår så gjorde det en sak med mig: det förändrade min livssituation! Tack vare att jag mådde dåligt så behövde jag göra saker för att må bra och det gjorde jag. Jag flyttade, började plugga, bytte tjänst på jobbet, började träna, gick hos en psykolog för att förbättra min självkänsla, osv. Det förändrade mitt liv totalt! Idag är jag nykter, jag tränar tre gånger i veckan på gym och försöker få in en joggingrunda mellan passen, jag pluggar just nu in betyg för att komma in på den utbildningen jag vill, jag har fått nya vänner och återupptagit kontakten med gamla vänner jag p.g.a. missbruket blev av med, osv. Men mest av allt så har jag lärt mig att respektera och acceptera mig själv som den jag är. Jag respekterar mina känslor och låter idag mig själv styra och ta ansvar för mitt liv. Och det har gjort mig till en mer stabil människa än innan.

    När det gäller tjejen som dumpade mig så visst gör det ont fortfarande och visst är tänker jag fortfarande på henne. Ibland med glädje, ibland med ilska, ibland med sorg. Men oavsett hur jag känner i olika stunder så är jag otroligt tacksam för att det som hände faktiskt hände. Det kanske låter konstigt, men det var tack vare det som jag tog mig ur min destruktiva tillvaro.

    Jag vet att det inte är till någon tröst nu men vad jag vill säga är att det kommer att bli bättre! Du kommer att komma tillbaka på banan igen! Och när du gjort det kommer du komma tillbaka som en bättre människa. För om jag klarat det så lovar jag dig att du också kommer klara det!

    Ta väl hand om dig!
  • Thereisthat
    Steffqw skrev 2018-05-15 19:58:26 följande:

    Hur hanterde du allt då? Vad hände och vad gjorde du?

    Jag var hos kuratorn idag igen, de skrev ut lugnande åt mig. TOg det på jobbet, blev så jävla trött men ändå lugn på något sätt...ändå känner jag smärtan innifrån,,,mår så jävla dåligt just nu...


    Bra att du får hjälp. Första gången jag blev dumpad (efter ett seriöst förhållande vill säga) så mådde jag likadant som du nu. Och liksom dig led jag av en enormt dålig självkänsla (p.g.a. att ha vuxit upp i en dysfunktionell familj) vilket gjorde att dumpningen kändes som en bekräftelse på att jag var värdelös. Livet jag levde då var inte heller det bästa. Jag hade ingen utbildning, jag vantrivdes på jobbet, jag hade inga riktiga vänner (har jag kommit underfund med i efterhand) utan bara ytligt bekanta, jag bodde i en sunkig lägenhet och dessutom så hade jag problem med alkohol. Jag kände mig verkligen på botten!

    Men även om den tiden var svår så gjorde det en sak med mig: det förändrade min livssituation! Tack vare att jag mådde dåligt så behövde jag göra saker för att må bra och det gjorde jag. Jag flyttade, började plugga, bytte tjänst på jobbet, började träna, gick hos en psykolog för att förbättra min självkänsla, osv. Det förändrade mitt liv totalt! Idag är jag nykter, jag tränar tre gånger i veckan på gym och försöker få in en joggingrunda mellan passen, jag pluggar just nu in betyg för att komma in på den utbildningen jag vill, jag har fått nya vänner och återupptagit kontakten med gamla vänner jag p.g.a. missbruket blev av med, osv. Men mest av allt så har jag lärt mig att respektera och acceptera mig själv som den jag är. Jag respekterar mina känslor och låter idag mig själv styra och ta ansvar för mitt liv. Och det har gjort mig till en mer stabil människa än innan.

    När det gäller tjejen som dumpade mig så visst gör det ont fortfarande och visst är tänker jag fortfarande på henne. Ibland med glädje, ibland med ilska, ibland med sorg. Men oavsett hur jag känner i olika stunder så är jag otroligt tacksam för att det som hände faktiskt hände. Det kanske låter konstigt, men det var tack vare det som jag tog mig ur min destruktiva tillvaro.

    Jag vet att det inte är till någon tröst nu men vad jag vill säga är att det kommer att bli bättre! Du kommer att komma tillbaka på banan igen! Och när du gjort det kommer du komma tillbaka som en bättre människa. För om jag klarat det så lovar jag dig att du också kommer klara det!

    Ta väl hand om dig!
  • Thereisthat
    Steffqw skrev 2018-05-19 19:54:33 följande:

    Så jag ska bara ignorera senaste samtalet och inte träffa honom?

    Gör fruktansvärt onr just nu...


    Ja, det ska du göra. Det sticker såklart till i hjärtat när det väl händer men i längden är det värt det. Jag tycker ärligt talat att han gör helt fel mot dig nu! Han ska låta dig få tid och utrymme att glömma honom och han ska inte ha någon kontakt med dig.

    Det kanske låter hårt och jag vet om att det är väldigt svårt. Men jag talar av erfarenhet och jag säger samma som Sandy - Blocka! Hör aldrig av dig! Följ honom inte på Facebook eller Instagram! Gå därifrån och läk dig själv. För kom ihåg att det inte finns någon människa på jorden, hur mycket man än må sakna personen, som är värd att förstöra sitt liv för.
  • Thereisthat
    Steffqw skrev 2018-05-19 20:58:38 följande:

    Han hae ju fan gett mig förhoppningar nu...gör så ont i mage och hjärta just nu....


    Det tycker jag är riktigt grisigt gjort av honom. Om han ger dig falska förhoppningar så är det lågt. Riktigt lågt!

    Jag tycker ärligt att du ska tänka igenom detta. Är du värd att någon gör något sånt här mot dig i en sån här situation? Förtjänar du att en person ger dig falska förhoppningar? Jag tycker inte det!
    Anonym (Sandy) skrev 2018-05-19 20:54:14 följande:

    Helt enig. Känns som du också fått uppleva den här skiten


    Jajamän. Tog mig två år att komma vidare eftersom att jag följde henne i ett helt år på sociala medier. Hon gjorde dessutom samma sak som TS ex och hörde av sig till mig och berättade att hon saknade mig och annat svammel. Och det fördröjde ju skiten och gjorde att jag inte repade mig helt förrän förra året. Idag när jag tänker tillbaka så tänker jag mest "vad fan höll jag på med?" Men jag förstår TS helt och hållet och råder därför henne att blocka så hon inte får de här problemet jag fick.
  • Thereisthat
    Steffqw skrev 2018-05-20 12:15:37 följande:

    Jag har tänkt så jävla mycket denna helg att jag orkar inte längre. Jag orkar inte längre slösa mer tid och energi på detta ältande.

    Jag kommer låta han ringa mig imorgon, han får höra av sig Ang att ses spm vi hade bestämt. Hör han av sig kommer jag ställa frågan rakt i tele, vad vill han egentligen säga när vi möts?

    Vill han säga samma som sist. Att det är slut, ja då kommer jag säga att vu inte ska mötas.

    För jag orkar inte mer med detta. Det känns som att träffas kommer inte ge mig nåt.

    Jag är så matt och känner att mina känslor börjar stängas av helt och hållet...


    Gör det! Och kom ihåg att det han gör nu är ett otroligt grisigt beteende och att du inte förtjänar det!
  • Thereisthat
    Steffqw skrev 2018-05-27 21:46:15 följande:

    Jag försöker tänka på annat och umgås med mina närmaste. Imorgon ska jag gå på kickboxning för nybörjare helt på egen hand och inte ha med någon. Det är ett stort steg för mig!

    Saken är den om jag nu inte kontakar honom och "låter det rinna ur sanden" blir det typ som att jag ändå på något sätt kommer leva i förhoppningar att han en vacker dag kommer att ändra sig.

    Det är ju inte heller bra...? Vad har jag för alternativ egentligen? Jag kan kontakta honom och få svart på vitt ett avslut. Men jag känner mig inte stabilt redo för det. Eller så kan jag försöka inte kontakta honom och ha mina förhoppningar i en vecka eller månader. Men till slut kanske jag inser att det verkligen är över.

    Hur skulle ni har gjort?


    Jag skrev aldrig. Jag gick aldrig runt och hoppades vilket jag tror berodde på just det att jag aldrig hörde av henne igen.

    Fick appro på det här reda på igår att hon nu är förlovad med någon kille. Jag vet också att hon hade en annan kille innan dess och jag är troligtvis glömd. Men vet du vad jag tänker? Jo, jag kunde ha gett henne det bästa jag kunde erbjuda, vilket jag också gjorde. Men om hon nu verkligen inte ville ha det och om hon nu verkligen inte kände att jag var rätt för henne så är det helt och hållet hennes val, inte mitt. Det låter hårt, men det gör varken mig eller henne värdelösa utan det gör att vi inte var rätt för varandra. Svårare än så är det inte.

    Och visst tänker jag ofta på henne (obviously eftersom jag skriver om henne nu), men det gör inte ont längre.

    Jag förstår att du har det tufft nu men jag säger det här för sista gången: hör inte av dig. Släpp all kontakt och läk dig själv utan hans hjälp. Du är uppenbarligen en fighter och en stark, handlingskraftig person som orkar med kickboxning i den här situationen. Du har uppenbarligen en stark vilja att må bra och du vill uppenbarligen inte vara i den här situationen. Så du kommer att klara det här! Visst är det tufft, men du kommer att klara det.
  • Thereisthat
    Steffqw skrev 2018-06-03 20:10:58 följande:

    Ja, pratade nyss med syrran och hon sa samma sak. Jag har panikattacker, det är något jag fått på jobbet varje dag. Jag har aldrig haft detta tidigare och vet inte hur jag ska hantera.

    Har läst lite om hur man ska försöka andas, men känns som det bara hjälper lite. Just nu kan jag kontrollera min adning något men mer extremt illa!

    Jag går till en kurator men har först tid senare i veckan....

    Fattar inte hur man kan må så här dåligt över en enda person?! Jag är verkligen i botten nu känns det som


    Du måste gå terapi! Får du panikångest så måste du gå terapi för att hantera det! Säg till kuratorn att du har utvecklat panikångest och att du måste ha hjälp med det. Var väldigt påstridig för panikångest måste man hantera i ett tidigt skede så att du inte utvecklar något annat som är mycket svårare att hantera.
  • Thereisthat
    Anonym (99) skrev 2018-06-03 21:38:57 följande:

    På vilket sätt har han gjort fel?

    Du gick ju med på en paus?

    Eller?

    Att känslor tar slut tillhör livet, det är alla människors rätt att avsluta och gå vidare, man ska inte straffas för det och ge dåligt samvete typ ?titta på mig nu, se hur jag lider och mår så jävla dåligt och det är ditt fel, DITT FEL för du älskar inte mig längre, hur kan du inte älska mig, hur kan du lämna mig och låta mig må så här buuuhuuu?

    Är det sunt? Nej inte direkt va.

    Du behöver antagligen djupgående terapi och ta reda på varför du reagerar så här starkt, få hjälp att se dina egna mönster och få hjälp att reda ut dina känslor så du inte kollapsar varje gång livet är tufft.

    Tror du behöver bygga upp en stabil grund i dig själv så du står pall för livets stormar.

    Ditt ex är inte lösningen på dina problem.


    Jag håller med i sak att TS inte borde höra av sig. Men däremot så har TS ex betett sig svinigt och det har ingenting med att han tappade känslorna att göra utan det har att göra med att han faktiskt fortsatte att höra av sig till henne trots att han vet att hon fortfarande har känslor för honom. Det har TS all rätt att vara förbannad över!
  • Thereisthat
    Anonym (99) skrev 2018-06-03 22:02:15 följande:

    Ovan är från TS trådstart.

    Tycker inte det låter som att killen betett sig svinigt, bara varit kass på att kommunicera.

    Han verkar han ju saknat engagemang från TS, gått och grunnat ett tag och körde sen fegvarianten ?en paus? som TS gick med på. Ts verkar f ö vaknat upp när det var för sent, då blev det intressant att ta mer initiativ och ses mer.

    Lätt att vara efterklok, tufft men sant...


    Jag pratar efteråt! Det är då killen dumpat och sen hört av sig. Så gör man inte för om vi förmodar att TS ex inte innehar samma hjärnkapacitet som en påse rester från utedasset på landstället så fattar han att det bara leder till falska förhoppningar! DET är svinigt och DET har TS all rätt att vara förbannad på!
  • Thereisthat
    Anonym (99) skrev 2018-06-03 22:22:53 följande:

    Han har väl samma separationsångest som TS kanske. Eller hade. Nu verkar han ju sansat sig iaf.


    Ja men då får han söka hjälp för det och inte lasta över sina problem på TS!
  • Thereisthat
    Steffqw skrev 2018-06-03 22:36:48 följande:

    Precis. Om han nu har svårt med sig själv och sina känslor ska han inte säga saker till mig. Han har bearbetat i det tysta i en månad då kunde ha lika gärna ha fortsatt med det efter dumpningen. Istället för att komma tbx och säga att han vill fundera på sina små känslor efter en vecka.

    Det är bara taskigt. Och om han nu sa så för att se att jag mår bättre för att han ska få bättre samvete, för jag var rasande arg och ledsen vid första mötet när han dumpade mig. Så möjligen att han ville ses igen för att få ett mer lugnare avslut(vad jag tror iaf).

    Men det är då bara taskigt att säga så och ge mig falska förhoppningar för att han ska må bättre..


    Bra TS! Du resonerar helt rätt! Det är faktiskt väldigt bra i din situation måste jag säga! :)
  • Thereisthat
    Steffqw skrev 2018-06-03 23:07:40 följande:

    Jo för stunden. Men mina känslor är helt kaos. Ena stunden tänker jag han är ett as! Jag ska aldrig mer kontakta honom. Medan nästa stund tänker jag att jag bara måste skicka iväg ett sms. Få svar på om han har funderat klart(sitter väl och har förhoppningar än i mitt lilla huvud)...

    Så det är så jävla kaos i mitt huvud. Det är ett under för mig att jag ens kan sitta och resonera så här. 

    Hur ska man få kontroll på sina känslor vid en dumpning? 


    Tids nog kommer du få kontroll på dina känslor. Du reagerar helt normalt för man blir av naturen en känslomässig berg- och dalbana när man blivit lämnad.

    Nej jag tror du gör bäst i att bara strunta i honom. Kontaktar han dig så ignorera! Du måste ta dig vidare på egen hand och han kan aldrig vara en del i ditt liv efter det här. Jag vet att det är enormt frestande att svara på hans mess men gör bara inte det! För ditt eget bästa.
  • Thereisthat

    Här TS är en bra video. Den är visserligen riktad till oss män men den funkar även för er kvinnor. Och ja, han är lite speciell men jag tror att du behöver muntras upp lite:

Svar på tråden Han älskar mig inte längre.....