Han älskar mig inte längre.....

Jag är i samma sits som du. Min fd pojkvän gjorde slut på precis samma sätt. Han hade funderat i en månad och bestämt sig. Det fanns inget utrymme för dialog, att försöka på nytt, gå i terapi. Han krossade mitt hjärta i tusen bitar.

Det har gått en månad sen han gjorde slut med mig och det är först nu som jag börjar må lite bättre. Jag kan jobba som tidigare, har korta stunder ibland då allting känns bra. Men jag mår fortfarande väldigt dåligt överlag. Vissa relationer är det mycket svårare att komma över än andra...

Ett tips jag har fått är att tillåta mig själv vara arg på på min fd pojkvän för hans dåliga sidor och för att han gjorde slut utan att ge mig en chans att påverka hans beslut. Så du inte glorifierar förhållandet utan påminner dig om det som inte var bra, ser på det mer realistiskt. Han var tydligen inte rätt för dig eftersom den rätta inte kommer dra. Ett annat tips är att inte fastna i tankarna om det förflutna, att fokusera på framtiden istället, tex planera en resa eller fundera på vad du vill ha ut av en perfekt relation. Ett tredje tips är att skriva dagbok för att bearbeta känslorna. Som dagbok kan du tex skriva brev till din fd pojkvän (som inte är tänkta att skickas) där du öppnar upp dig helt och hållet. Vill du en dag ha honom tillbaka så skriver du det. Är du en annan dag rejält arg så öser du ur dig all ilska och aggression.

Ta en dag i taget. Låt det hela få ta sin tid. Du kommer läka och så småningom hitta någon som är ännu mer rätt för dig.

Jag vet. Jag har fastnat på exakt samma sak... Hur kan man bara ge upp? Hur kan man ensidigt bestämma att en relation ska vara över? Hur kan man få från "vi" till "jag" över en natt? Man blir verkligen dumpad i en sån situation. Och det är inte så att känslor bara dör från en dag till en annan. Det handlar såklart om något annat, vanligtvis rädsla och kontroll. Men de problemen ligger hos honom och det är ingenting du kan påverka, även om man ofta vill det. Du behöver fokusera på att ta hand om dig själv nu.

Min fd pojkvän var nog rädd att fastna i en relation som inte fick honom att må bra. Vi hade det fantastiskt emellanåt, men också en del konflikter. Och han var livrädd för konflikter så han fokuserade på dem och förstorade upp dem inombords. Till slut valde han därför att lägga känslorna åt sidan och ge upp. Han hade inte modet, mognaden eller lusten att stanna kvar, kämpa och försöka lösa våra problem. Han ville bort. Dessutom tror jag att om viljan att fly finns där så försvinner den inte för att man löser ett par problem i relationen som mannen vill fly från. Viljan att fly finns inombords hos honom. Han är inte redo för en seriös relation, åtminstone inte med mig, och jag vill inte behöva övertala honom att stanna kvar. Den man som jag ger mitt hjärta ska vilja stanna hos mig för att han älskar mig, inte för att jag övertalat honom.

Jag håller med dig helt och hållet att många är fega och bara låter saker rinna ut i sanden istället för att våga ta diskussionen med den andra. Det är riktigt fult att göra så. Men det är bra att du inser att felet ligger hos honom. Att du blir arg på hans beteende, för det är inte okej.

Visst är det jobbigt att älta. Man vill kunna bli hel igen, vara glad, njuta av sommaren, gå vidare. Men du har gett ditt hjärta till en annan person. Det måste få lov att ta tid... Du behöver ge dig själv den tid och omtanke som du behöver just nu. Ställ inga krav på dig själv. Acceptera att just nu är det skit. Det blir bättre och det kommer gå snabbare än du tror, men ge dig själv utrymme att vara ledsen nu.

Jag vet precis vad du menar. Ibland känner jag att det lättar, att jag faktiskt börjar må okej, men så plötsligt drunknar jag i alla känslor igen som om jag är tillbaka på ruta ett. Det känns som att jag dansar cha-cha med alla tankar och känslor inombords, hela tiden ett steg fram och två steg tillbaka.

Jag förstår också hur du menar med betydelsen av förklaringar. Att få en förklaring är så otroligt viktigt för att jag ska kunna acceptera en situation. Även om jag själv inte håller med om logiken, så gör förklaringar det så mycket lättare att förstå andras beteenden. Men tror du verkligen att någon förklaring skulle hjälpa dig i den här situationen? Är inte beteendet lika ologiskt och idiotiskt ändå? Låt oss säga att han gjorde slut för att han blev rädd och insåg att han inte var redo för en seriös relation. Skulle den förklaringen verkligen hjälpa dig? 

Det är svårt att se att man har kommit en bit på vägen när allting känns så tungt och svart. Men jag lovar att du har det! Det är lätt att fokusera på målbilden dit man till slut vill nå, men då glömmer man ofta bort de små stegen som man tar i nuet. Att man börjat äta igen. Att man sminkar sig på morgonen. Att man umgås relativt normalt med kollegorna på jobbet. Att man handlar. Att man plötsligt skrattar till en serie eller ler åt ett kärlekspar på stan. Och att gå på en dejt är ett enormt steg, oavsett hur misslyckad den var!

För mig är dejting inte alls rätt sätt att komma över min fd pojkvän eftersom jag känner att jag behöver landa i mig själv innan jag träffar någon. Jag är fortfarande så ledsen och arg och förkrossad att jag är evigheter från den härliga person som jag normalt sett är. Om jag stöter på Mr Right vill jag vara redo för honom och att han blir kär mitt riktiga jag, inte en skugga av mig själv. Men det finns inget rätt eller fel här. Att satsa på en re-bound har hjälpt mig många gånger tidigare. Det är bara inte rätt för mig just nu. Om dejting får dig att må lite bättre eller att ta några stapplande steg i rätt riktning så tycker jag att du ska fortsätta med det.

Tyvärr kan det vara så det går framåt. Plötsligt bara något händer. Ibland blir det bakslag, men ibland slungas man framåt också. En dag kommer du vakna och tankarna handla om helt vanliga saker såsom vad du vill ha till frukost.

Jag var länge så otroligt arg, ledsen och besviken på mitt ex. Jag ville ha honom tillbaka, kunde inte acceptera situationen och jag ville ha upprättelse, inte låta honom komma så lindrigt undan. Men jag insåg efter ett tag hur mycket makt jag gav honom över mitt liv - utan att han eller jag ville det. Jag lade all min energi på att vara ledsen och arg på honom istället för att ta hand om mig. Livet är kort. När känslorna har stormat runt inombords ett tag måste man själv ta ansvar för sin situation och tvinga sig själv att gå vidare. Så jag försökte skifta fokus till mig själv istället. Vad vill jag? Varför mår jag egentligen som jag gör? Hur vill jag må? Vad brukar jag ha i mitt liv när jag mår bra? Vilka drömmar har jag? Var vill jag vara om ett år? Vad är positivt i mitt liv?

Man kan fundera på drömresor som du kanske inte kommer ha råd med på länge, men som ändå ger lite nyfikenhet på livet igen med fullt fokus på dina drömmar och behov. Man kan fundera över hur drömmannen egentligen ska vara, vilket ofta blir en lista utifrån egenskaper hos exet som man vill undvika i nästa partner. Man kan se tillbaka på sitt liv när man var riktigt lycklig och försöka återskapa några delar som inte handlade om förhållandet. Man kan ta hand om sig själv rent fysiskt för att på den vägen må lite bättre mentalt, tex äta något gott, pyssla med manikyr, färga håret, ansiktsmask. Man kan fokusera på det positiva i livet som man har skjutit åt sidan.

Det finns mycket du kan göra!

Det där gav mig väldigt mycket stöd i min situation också, när mina vänner och tom terapeuten chockades över vilken idiot min fd pojkvän varit mot mig. Man behöver den bekräftelsen!

Skönt att du äntligen känner att det går framåt nu.