Han älskar mig inte längre.....
Du verkar ha glömt bort att INGEN av er ville träffas mer och utveckla relationen, hade han inte tagit steget så hade du gjort det när du träffat nån annan och blivit kär.
Jag förstår inte varför det är så bråttom. Två månader är inte särskilt lång tid i mitt tycke. Ja, det är hemskt, fruktansvärt och vidrigt att vara i situationen att man älskar någon som inte vill ha en och ha blivit lämnad, men tyvärr får de flesta uppleva det någon/några gånger i livet. Mitt senaste förhållande tog över ett år att hämta mig från, trots att vi inte varit tillsammans särskilt länge. Och hela det året mådde jag naturligtvis inte dåligt konstant heller, utan det blev långsamt bättre med tiden. Jag tror heller inte på att dejta andra som ett sätt att komma över olycklig kärlek.
Ni vet min historia med exet, nycklarna, kan inte glömma honom osv.
Det har nu gått 4 månader. Tankarna är mindre på honom men finns där varje dag. Jag vill verkligen gå vidare. Träffa någon ny potential kille. Gick nyligen på en tinder dejt med en jätte snäll kille.
Självklart tänkte jag pp mitt ex hela tiden. Jämförde också.
Varför är jag så här? Kommer det aldrig gå över för mig?
Måste jag vänta ytterligare 4 månader för att kunna börja dejta?
Bör jag helt enkelt fokusera på mig själv och glömma allt som har med killar å göra ett tag?
Roligt, ser att jag skrivit tre inlägg i tråden. Ett där det står "två månader är inte länge", sen "tre månader är ingenting" och nu "fyra månader är ingenting".
Men jag vidhåller det jag säger ändå. För min del tror jag att det kan vara att faktiskt dra ut på det om man har superbråttom att dejta (givetvis är alla situationer olika, men det här är mina tankar). Det känns som att du direkt vill ersätta det som gått förlorat, vilket faktiskt inte går. Personen du var tillsammans med var unik och det ni hade var något som inte går att få med någon annan. Det betyder inte att du inte kan få det lika bra eller till och med bättre med någon annan, men jag tror att det är bra att faktiskt inse exakt vad det är man har förlorat och att det faktiskt är borta och inte kommer tillbaka. Sen kan man vilja ersätta det med något annat, men att hoppa direkt över steget att inse förlusten tror jag kan vara dåligt; speciellt med det du skriver om att du jämför andra killar med exet, etc.