Han älskar mig inte längre.....

jag tycker det är helt fel att be en person som har blivit dumpad och fått sitt hjärta krossat att behöva tänka hur exet mår. den enda personen som ts ska fokusera på just nu är sig själv och sina behov. om ts själv hamnar i den situationen som du beskriver (att det är hon som har gjort slut) så har hon förhoppningsvis lärt sig hur viktigt det är att ta ansvar för sina egna känslor och sitt eget beteende.

att den som har gjort slut bara vill vidare är säkert vanligt, men jag tycker att det är fegt att fokusera på den längtan. sårar man någon har man också ett ansvar gentemot den personen. den som har blivit dumpad vill ju må bra igen och vara lycklig men kan inte det pga beteendet från exet. det kan exet lindra bl a genom att göra slut på ett snyggt sätt och inte lämna några lösa trådar och besvara frågor som den andra personen kan ha. beroende på vilka personerna är och vilken sorts relation man har haft och vill ha kanske det är rimligt att exet hör av sig till den som har blivit dumpad ibland, ställer upp som en vän under den närmsta tiden och finns där för att besvara frågor. för andra är det rätt att bryta kontakten och aldrig höras av igen (om det är vad den som har blivit dumpad mår bäst av). men att den som gör slut vill bort och inte behöva förklara sig och därför ska få bete sig så mot sin fd pojkväm/flickvän tycker jag är idiotiskt.

det är fantastiskt att kunna gå vidare som du med huvudet högt och utan att känna saknad eller sorg eller hysa agg. jag önskar att jag var lika storsint mot mitt ex. MEN! jag tror inte att det är rätt för alla i alla situationer. det är precis lika rätt för någon annan att älta och må dåligt och grubbla innan man går vidare. för en tredje är det rätt att göra allt för att få exet tillbaka innan man går vidare. jag tror att det kan bli fel om man fejkar acceptans. den måste vara äkta för att man ska kunna släppa taget och gå vidare. kanske har jag fel, men det är vad jag tror. och ibland är man helt enkelt inte redo för det förrän man har fått avreagera sig på olika sätt.

personligen mår jag dåligt om jag bara skjuter mina känslor åt sidan. jag behöver bearbeta dem först. och det kan ta tid. ibland blir det två steg fram, ett steg bak, ett steg fram, tre steg bak. ibland känns allting bra, sedan blir det nattsvart igen. ena dagen är jag glad att jag inte är tillsammans med mitt ex, nästa dag tänker jag bara på hur mycket jag saknar honom och att jag vill ha honom tillbaka. det är en jävla berg-och-dal-bana, men det får lov att vara så en tid!! från början var allting svart, nu är det åtminstone bara ibland och så småningom blir de stunderna ännu mer sällsynta.

jag menar inte att acceptans kommer lätt, det måste man såklart jobba hårt på som du skriver. och ibland har man nog ältat klart och behöver en spark i baken för att lägga ner och gå vidare. men acceptans ska inte heller tvingas fram innan man faktiskt är redo.

Jag har samma känslomässiga resa med mitt ex. Det är som en galen bergochdalbana. Men ibland tar det tid innan man kan acceptera situationen och då måste det få lov att ta tid. Det går inte att skynda på sina känslor, även om man kan göra olika aktiviteter för att låta tiden gå.

Det är svårt att släppa det där inre hoppet man har om att han ska inse att han gjorde fel, att han vill försöka på nytt, eller hur? Vissa dagar är jag stark och tänker att jag aldrig skulle ta honom tillbaka, att han har sårat mig för djupt för att jag ska lita på honom igen. Jag fokuserar på det som var dåligt i vår relation och inser att jag vill ha något annat, något mer. Framförallt vill jag vara med någon som vill vara med mig och som är lycklig med mig. Jag raggar på Tinder, går ut med vänner, jobbar och livet rullar vidare. Men andra dagar är det som om han gjorde slut igår och det enda jag vill är att hela situationen ska bli ogjord.

Jag är precis som du när det kommer till känslorna om hans beteende i meddelanden också. Om jag har skrivit något kan han ibland låta bli att svara eller svara flera dagar senare, vilket gör mig ledsen, besviken och arg eftersom det är så onödigt drygt. Men liksom ditt ex förklarar han det med att det är av respekt och för att undvika missförstånd. Och de få tillfällen när han hör av sig så skriver han alltid fel saker. Han visar att han bryr sig eller att han har gått vidare eller är kall, osv. Men i sanningens namn tycker jag nog att allting han skriver är fel eftersom det enda rätta som jag vill att han ska skriva är att han ber om ursäkt, ångrar sig och vill ha en ny chans... Och det kommer inte ske. Det kommer inte bli vi igen. Jag förstår det på ett logiskt plan, men jag är inte där känslomässigt än. Därför blir allting han gör fel istället.

Men vet du? Det går faktiskt åt rätt håll! Det tar tid och du har sämre dagar, visst, men han tar inte längre upp all din kraft och alla dina tankar hela dagarna, varje dag, eller hur? Du har stunder då du känner dig stark och vill gå vidare. De stunderna hade du inte för några veckor sedan. Så även om det känns hopplöst så kommer du varje dag närmare den dagen då du faktiskt har gått vidare och lämnat allt det här bakom dig. Jag lovar. Du är bara inte riktigt där än.

Jag förstår dig. Och kanske ska du ta den chansen. Om jag tvivlade på mitt ex känslor skulle jag vilja veta om det fanns en väg tillbaka. Men jag tycker i så fall att du ska vara direkt och ställa frågan rakt ut, så du vet var du har honom och inte behöver tolka hans beteende på något sätt. Du bör även vara beredd på att han kan svara att han har gått vidare och bara vill ha dig som vän. Och är det i så fall något som du skulle må bra av?

Jag förstår det hoppet. Det hoppet dyker upp inom mig också när jag känner mig ensam, när mitt ex är otydlig, när jag minns allting härligt vi hade tillsammans. Men som andra har skrivit i den här tråden så vet nog ditt ex att han skulle kunna komma tillbaka till dig om han ville det. Och det har han inte skrivit eller försökt, eller hur?

Eftersom känslor är så otroligt personliga är det ibland omöjligt att förstå sig på andras ageranden. Det den ena tycker är respektfullt tycker den andra är iskallt och hjärtlöst. Men tyvärr låter det som att han hör av sig till dig som vän, inte som en potentiell pojkvän. Han uppskattar säkert den relation ni hade och tycker att du är en fantastisk person, precis som du känner om honom, men nu vill han att er relation ska övergå till vänskap. Och frågan är om det är något som du skulle må bra av? För att gå vidare är det ofta bättre med en paus ifrån varann när situationen är som er, då bara den ena har kvar kärlekskänslorna. På så sätt kan dina känslor kan gå över med tiden och du hitta tillbaka till den du är utan längtan efter honom.

Om du tror att det finns en chans att få honom tillbaka så tycker jag att du ska fråga om det. Nu. Rakt ut. Det är lätt att ångra sånt annars och fastna i tankeloopar kring "tänk om" och "om jag bara hade". Kanske behöver du hans svar för att gå vidare.

Det där med att inte ens svara på meddelanden är så sjukt frustrerande. Hur kan de tycka att det är att visa hänsyn? Att inte ens svara på ett meddelande? Det är klart att man vill ha svar!

Men precis som du är inne på så visar det ju var du har honom. Tyvärr... Och ja, ibland behöver man slås av den insikten att man blivit dumpad flera gånger om. Jag var likadan. Jag blev lika sårad och arg varje gång han visade att det var slut. Men jag behövde det, för ibland är det så jävla svårt att acceptera att det bara tagit slut. Att han inte längre är en del av ens liv. När det händer så plötsligt blir det liksom svårare att acceptera. Och när han dessutom beter sig idiotiskt och inte alls som den man du var kär i så blir allting ännu mer ologiskt.

Jag förstår att det känns som att du inte mår bättre, men det gör du nog. Du har dåliga dagar, men är känslorna verkligen lika intensiva nu som de var direkt efter allting hände? Är de inte lite lättare? Lite snabbare övergående? Försök att inte fokusera på när du är redo att träffa någon ny. Det är ingen brådska. Det kommer du att göra, jag lovar. Men ge dig själv den tid du behöver för att återhämta dig från ditt ex först. Fokusera på dig själv, inte en relation till någon annan. Vad vill du? Vad tycker du om? Vad får dig att må bra? Det kan vara något litet som att äta jordgubbar eller något större som en månad i Thailand. Fokusera på det, dig själv, ditt liv. När du är redo kommer du att dela det livet med någon ny, någon bättre.

Av någon konstig anledning var mitt ex också seg med att lämna tillbaka mina nycklar... Vet inte varför det blir så ibland. Men du ska absolut inte låta honom ha dem kvar.

Så jag instämmer med det som de andra har skrivit. Be honom att lämna dem i ditt brevinkast och kanske skicka dig ett sms när det är gjort. Så gjorde jag och mitt ex.