Steffqw

Äldre 26 Jun 21:14

843 svar

Han älskar mig inte längre.....

Anonym (99) skrev 2018-06-26 20:41:37 följande:

Men gör det då! Slå, skrik, spy, svimma, sparka och att du tycker han betett sig som en jävla idiot så du får ur dig all skit en gång för alla. Gör nåt, det kan ändå inte bli värre om man ska tolka dina i lägg.

Fattar att det är jobbigt, men det kommer gå över ju fortare du lyckas sluta längta efter honom och accepterar att det är slut.

Jag har skrikit, jag har försökt spy, jag har sparkat, jag har nästan svimmat.

OK att han ville fundera på sina känslor. Snäll som jag är sa jag ja det får du göra. Snäll som jag är lät jag han fundera ett tag. Men jag tycker han har betett sig oschysst mot mig genom att från början ge mig falska förhoppningar. FÖr dum som jag är trodde jag såklart att han menade allvar, att han skulle fundera på sina jävla fucking känslor!

Han har liksom bara vänt sig bort och aldrig tittat bakåt. Han kunde ha sagt nu har jag funderat klart och jag känner inget. Han kunde iaf hört av sig, det tycker jag är det minsta han kunde ha gjort!!! Med tanke på att vi ändå känt varandra i 2 år och haft något fint ihop. Det är som det aldrig betydde någon, som om jag aldrig betydde något för han.

Nej det kan inte bli värre. Jag har mått sämst. Det har bara varit svart. Men den här killen har fått mig att känna mig värdelös. Jag hade dålig självkänsla innan jag blev dumpad. Men nu, ja nu är den körd i botten kan jag säga.

Steffqw

Äldre 26 Jun 21:59

#496

Anonym (99) skrev 2018-06-26 21:32:20 följande:

Nej nej nej, låt inte honom sätta ditt värde!

Jag vet att det är tufft, men sånt är livet, människor kommer och går, känslor också... uppbrott, avsked... alla är med om det, hela livet.

Det handlar inte om att du är värdelös, det handlar om att hans känslor svalnade och dog.

Det kommer säkert hända dig också i livet att du vill lämna någon, och den du lämnar är förkrossad. Det är inte lätt det heller, och man vill bara bort, inte höras, inte behöva trösta eller förklara. Man vill bara vidare, inte känna sig som en iskall skithög.

Vi vet faktiskt inte om han har funderat eller inte. Men det har han säkert gjort. Men ja, dåligt att inte göra slut på riktigt, det är väl det enda felet han gjort tycker jag.

Att ta paus är som jag ser det bara ett sämre sätt att göra slut på, man tar fegvarianten.

Och ärligt, skulle du må bättre om han frågade dig hur du mådde, tröstade dig och sen ändå ville göra slut?

Det är så svårt att se mig själv som en glad, stark och stabil person just nu i detta läge. Jag ser mig själv som bitter, ensam, sämst och inte värd något. Det är så jobbigt att dessa tankar kommer krypandes inpå mig och tar all min energi och mina tankebanor. Allt för en enda person, det är så inte värt det!!!!!

Ja han tog verkligen fegvarianten och det kommer jag aldrig förlåta honom för. Han kunde ha skippat småsnacket om att fundera på sina känslor. Han kunde verkligen ha skippat det.

Nej jag skulle inte må bättre om han skulle försöka trösta mig. Men jag skulle känna mig mer värdefull och som att jag betydde något om han skrev och frågade hur jag mådde. Bara en enkel fråga, för det känns som att han bara skiter i mig, som jag inte betyder något. Det får mig att känna mig så liten, som om ingen bryr sig om mig.

Men jag vet att det finns människor som bryr sig om mig! Men jag vill att personen jag har pratat med varje dag, spenderat varje helg med, åkt på semester tillsammans, öppnat upp mig för. tröstat varandra, jag vill att den personen ska fråga hur jag mår. För han har och betyder fortfarande så mycket för mig. Och för mig känns det bara så sjukt att han inte ens kan fråga en enkel fråga om hur jag mår eller hur läget är med mig.

För den enkla frågan skulle betyda mycket för mig och jag tror att det skulle få mig att se mig själv som en lite bättre person....

Steffqw

Äldre 27 Jun 00:02

#500

Anonym (99) skrev 2018-06-26 22:16:49 följande:

Jo men som jag skrev, vi VET inte hur han tänker och känner. Även fast han inte vill fortsätta relationen kan han också tycka det är svårt och jobbigt att ha kontakt och veta att han kanske behöver trösta, förklara och stå tillsvars för vad han gjort.

Det är så lätt att tänka att den som gjort slut är opåverkad, likgiltig och elak. Ni verkar ha haft en fin relation så varför skulle han plötsligt ha blivit en iskall människa som inte bryr sig? Då var han ju ändå inget att ha i så fall.

Det är nog snarare så att känslorna dog ut och han vill bara vidare, och utnyttjade eran tystnad till det. Skulle gissa att han inte vill gå in och rota i det nu, han tolkar kanske din tystnad som att du också är vidare? Kanske lättad att avslutet gick så bra?

Han är ingen tankeläsare, så döm inte honom för hårt. Eftersom ni inte kommunicerat eller kommunicerar blir ju allt bara gissningar om allting, förutom just att det är slut.

Men min tystnad beror på att jag gav honom spacet han bad om. Jag tänkte att han skulle få fundera ifred. Alla sa låt han vara. Jag lät han vara och bollen låg hos honom.

Jag har kunnat kommunicera med honom under dessa 5 veckor. Men jag har låtit bli. Jag har trott att han en dag ska höra av sig. Säga att nu har jag tänkt klart.

Men han hörde aldrig av sig och det tog bara massa energi från mig. Jag orkade inte mer. Jag levde verkligen på hoppet och levde i ovisshet. Och det ska ingen behöva göra!!!! Speciellt inte när det inte finns något hopp.

Men hur kunde jag veta att det inte fanns något hopp när han hade kommit och sagt till mig att han ville fundera och han hade tänkt på mig varje dag? Det är väl klart som fan att man går och har hoppet kvar. Jag känner mig bara så lurad av honom.

Han har visat en sida jag aldrig trodde fanns hos honom...

Steffqw

Äldre 27 Jun 00:07

#501

Anonym (ego) skrev 2018-06-26 23:23:46 följande:

jag tycker det är helt fel att be en person som har blivit dumpad och fått sitt hjärta krossat att behöva tänka hur exet mår. den enda personen som ts ska fokusera på just nu är sig själv och sina behov. om ts själv hamnar i den situationen som du beskriver (att det är hon som har gjort slut) så har hon förhoppningsvis lärt sig hur viktigt det är att ta ansvar för sina egna känslor och sitt eget beteende.

att den som har gjort slut bara vill vidare är säkert vanligt, men jag tycker att det är fegt att fokusera på den längtan. sårar man någon har man också ett ansvar gentemot den personen. den som har blivit dumpad vill ju må bra igen och vara lycklig men kan inte det pga beteendet från exet. det kan exet lindra bl a genom att göra slut på ett snyggt sätt och inte lämna några lösa trådar och besvara frågor som den andra personen kan ha. beroende på vilka personerna är och vilken sorts relation man har haft och vill ha kanske det är rimligt att exet hör av sig till den som har blivit dumpad ibland, ställer upp som en vän under den närmsta tiden och finns där för att besvara frågor. för andra är det rätt att bryta kontakten och aldrig höras av igen (om det är vad den som har blivit dumpad mår bäst av). men att den som gör slut vill bort och inte behöva förklara sig och därför ska få bete sig så mot sin fd pojkväm/flickvän tycker jag är idiotiskt.

Precis man kan dumpa på ett snyggt sätt och inte fegvarianten. Det könns som det enbart gynnar han/exet och inte mig alls!!!

Han lämnad mig kvar med tusen tankar och i ovisshet och det är det värsta någon kan göra mot en tycker jag! Speciellt när den som dumpar är ganska så klar med vad han egentligen känner. Vilket han säkert också var!

Med tanke på att vi har ställt upp för varandra och funnits där för varandra hela tiden tycker jag man ändå ska bry sig. Det är fegt att bara vända sig bort och aldrig blicka tillbaka.

Jag menar tror ni han hade hört av sig om nycklarna? Knappast. Tror ni han någonsin hade hört av sig att nu har jag tänkt klart? Knappast.

Jag tycker bara att han har varit oschysst mot mig och det kan jag fåt tycka hur mycket jag vill. För det är ändå jag som står kvar och är den som har blivit lämnad med ett brustet hjärta. Då har jag rätt att spy galla över honom.

Steffqw

Äldre 27 Jun 08:06

#508

Anonym (99) skrev 2018-06-27 07:56:30 följande:

Blev konstig mening där. Hade varit tydligare om jag skrivit att jag inte anser att tystnad behöver betyda att man är likgiltig och kall bara för att man gjort slut.

TS ex hade inte känslorna kvar och ville därför gå vidare, vilket han gjort. Och har man gått vidare är det helt naturligt att man inte kontaktar sitt ex och grötar ner sig i det som hände.

Om jag ska vara riktigt hård så tycker jag både TS och killen varit lika usla på att kommunicera.

Efter två års fantastisk relation borde man väl kunna prata med varandra?

Men nu gör ingen det. TS tycker att han borde höra av dig och göra slut, men det har han inte gjort. Men TS själv vill inte höra av sig förrän hon är redo och har föredragit att sväva i ovisshet och leva på hoppet.

Jo usla har vi nog alltid varit på att kommunicera i vårt förhållande. Vi båda har alltid haft svårt att prata om känslor. Jag har otroligt svårt att öppna upp mig för en annan person. Jag måste lära känna personen på djupet.

Jag ville veta om han hade funderat klart. Men jag klarade inte av att fråga det. Jag skrev istället om nycklarna och det känns som jag fick mitt svar där, eller hur? Eftersom han inte skrev något annat.

Nu vet jag inte hur jag ska göra. På ett sätt vill jag bara stänga av från honom helt för ett långt tag. Jag vill inte skriva något mer om nycklarna eller ses för att byta, eller posta. Jag vill vänta tills jag känner att jag är över honom och då träffa honom.

Är det fel tänkt? För just nu känner jag att jag vill träffa honom, inte just nu men när jag är redo.

Jag känner också att jag vill fråga honom massa saker. Varför han lämna mig osv, hur kunde han få mindre känslor osv.

Det jag egentligen vill är väl att få svar på alla mina frågor som går runt i mitt huvud.

Men egentligen kanske det bästa är att stänga av mig helt och VERKLIGEN försöka gå vidare och sedan om någon/några månader ta upp kontakten och ställa alla mina frågor då. Vad tror ni?

Steffqw

Äldre 27 Jun 09:17

#510

Anonym (99) skrev 2018-06-27 08:50:56 följande:

Dra av plåstret och fixa nycklarna så du kan gå vidare.

Du kanske aldrig kommer bli redo, eller så är du det om tre månader eller om två år.

Jag har också ett ex som dumpade mig, två ggr. Första gången utan förklaring, han hade bara tappat känslorna.

Andra gången slutade på samma sätt, och mina känslor var också förstörda. Ändå är det alltid med en tagg i hjärtat när jag ser honom idag, om vi springer på varandra. Jag vill inte ha tillbaka honom, men det river ändå upp sår. Och det är tre år sedan, och jag har träffat andra däremellan som jag varit riktigt förälskade i.

Så helt neutral blir man kanske aldrig med ex som betytt mycket för en.

Om jag var du skulle jag släppa tankarna på att bli redo och ta smällen styra upp nycklar och grejer nu istället för att riva upp gammal skit om ett halvår eller år.

Det är så svårt. Jag vill träffa honom och byta nycklarna. Jag vill verkligen det. Samtidigt vet jag att det inte är en så bra ide att träffa honom och byta nycklarna. Men jag vill träffa honom för jag saknar honom. Kanske kan jag få svar på mina frågor där och då när vi möts.

Åhhh!!! Hatar det här. Jag kommer aldrig våga bli kär i någon!

Steffqw

Äldre 27 Jun 09:20

#511

Anonym (99) skrev 2018-06-27 08:50:56 följande:

Dra av plåstret och fixa nycklarna så du kan gå vidare.

Du kanske aldrig kommer bli redo, eller så är du det om tre månader eller om två år.

Jag har också ett ex som dumpade mig, två ggr. Första gången utan förklaring, han hade bara tappat känslorna.

Andra gången slutade på samma sätt, och mina känslor var också förstörda. Ändå är det alltid med en tagg i hjärtat när jag ser honom idag, om vi springer på varandra. Jag vill inte ha tillbaka honom, men det river ändå upp sår. Och det är tre år sedan, och jag har träffat andra däremellan som jag varit riktigt förälskade i.

Så helt neutral blir man kanske aldrig med ex som betytt mycket för en.

Om jag var du skulle jag släppa tankarna på att bli redo och ta smällen styra upp nycklar och grejer nu istället för att riva upp gammal skit om ett halvår eller år.

Men hur gick du vidare efter du hade blivit dumpad på det sättet? Hur lång tid tog det tills du kände dig OK?

Sa de bara jag har tappat känslorna för dig?

Steffqw

Äldre 27 Jun 18:50

#518

Jag vill kunna vakna upp en dag och säga: Idag är jag stark, idag känns det faktiskt OK.

Jag vill slippa gå och lägga mig gråtandes och somna med tårar och snorig näsa. Jag vill slippa bryta ihop inne på jobbets toalett och kök. Jag vill sluta bryta ihop bakom en hylla i affären. Jag vill sluta tycka det är jobbigt att se andra människor på stan lyckliga. Jag vill sluta bli spyfärdig när jag ser andra lyckliga par. Jag vill sluta känna mig nedstämd och bitter. Jag vill vara glad för mina nära och kära. Jag vill sluta känna trycket i hjärtat och klumpen i magen.

Jag vill acceptera att det är slut. Jag vill verkligen det. Men jag kan verkligen inte rå för när tankarna kommer krypandes tätt inpå mig om honom. Tankar på han, jag saknar honom så jävla mycket!!

Jag vill skriva till honom: Okej vi möts imorgon kl 19 och byter de där jävla nycklarna!

Sen vill jag dra på mig mina snyggaste kläder dra iväg och byta nycklarna, vara stark och sen vända mig om och aldrig se mer tillbaka.

Men idag är jag inte stark för allt detta. Inte imorgon heller. Det känns som botten är nådd nu.

För på något sätt har en låga inom mig släckts. För jag hade förhoppningar att det skulle bli vi igen. Så just nu är jag på botten igen.

Jag förstår inte hur mycket en person kan gråta, jag är som en disktrasa som man gång på gång måste krama ur, jag är som ett vattenfall. Ett sorgset vattenfall...:( :( :( :( :(

Steffqw

Äldre 27 Jun 21:58

#520

molly50 skrev 2018-06-27 12:55:29 följande:

Nu förstår du kanske varför jag skrev att jag inte tyckte att du skulle höra av dig till honom.
Du skulle bara må sämre av det.
Men nu när du vet var du har honom så kan du kanske släppa taget och gå vidare.
Säg vad du tycker till honom ,när ni ses och lämnar era nycklar, om du tror att det får dig att må bättre,
Kanske känns det lite lättare sen.

Jag dra på mig mina snyggaste kläder dra iväg och byta nycklarna. Komma dit med ett självförtroende och en självsäkerhet han aldrig sett mig ha förut. Såga till honom ha ett bra liv! Ta mina nycklar och sen vända mig om och aldrig se mer tillbaka.

Steffqw

Äldre 27 Jun 22:04

#521

Anonym (Annorlunda) skrev 2018-06-27 20:04:45 följande:

Jag kan bara tala ur egen erfarenhet.

Den där allra första seriösa kärleken, förhållande nummer 3 i ordning har jag aldrig kommit över ens idag. Ändå är det 15 år sen det bröts. Jag känner fortfarande mig som en del av själen saknas, en bit av hjärtat är föralltid lite grått och trasigt i kanten.

MEN det är skillnad med känslor och känslor.

Vi ses och pratas fortfarande som vänner. Men efter flera år av uppehåll av tystnad.

Jag har idag man, barn, hus ja hela svenssonlivet idag och även när jag ser Han så är det inte längre samma känslor, det är ingen kärlek där mer än vänskap.

Det är lite dubbelmoral som du hör men känslor är knepiga att förklara.

Ändå så hoppar hjärtat till ett slag extra när vi ses. Men de är av en annorlunda lycka, inte samma lycka som när jag ser min bästa väninna. Mer lycka att själen är hel för en stund och hjärtat är rött igen. Jag gläds över hans förhållande, hans liv, hans framgångar. Så som han med mina.

Det är en acceptans mellan oss att de kommer alltid finnas men aldrig bli vi och så vill vi båda också ha det.

Jag älskar min man mer än nått annat och skulle dö för honom. Han är halva mig, halva mitt hjärta och halva min själ. När vi dansar så är det som en väloljad motor, allt flyter perfekt. Och på nåt sätt var det menat att det där för 15 år sen skulle hända för att jag skulle hitta min äkta tvillingsjäl.

Hjärtat är stort, känslorna är större. Det räcker och ska ibland räcka till flera. Även när de gör som mest ont just då. När livet är ett svart hål med slemmiga väggar man tror sig omöjligt kunna komma upp över. När bara att andas gör ont och tänka är ännu värre. Man vill hålla om sig med armarna för de känns som annars går man sönder i tusen bitar.

Det blir bättre, snart slänger nån ner ett rep, eller så hittar du dig en väg att klättra upp för. Smärtan blir mer dov, som ett mummel. De kommer kanske alltid finnas där, eller så försvinner de helt. Men du kommer klara det, hur smärtsamt de än är just nu så är du starkare än du tror.

Jag trodde aldrig att man kunde känna sån här smärta. Det trodde jag verkligen aldrig. Jag trodde aldrig man kunde gråta så mycket. Jag trodde aldrig man kunde bryta ihop så många gånger under en och samma dag. Och jag trodde aldrig man kunde älska och sakna en person så jävla mycket!

Alla skriver och säger det bli bättre med tiden. Jag kan erkänna att de första fyra veckorna var bara som ett mörkt svart moln som dinglade ovanför mig vart jag än gick. Jag åt knappt, jag bara gick och gick.

Sen nu de återstående veckorna efter att 1 månad har gått har det svarta mörka molnet blivit lite gråare. Så ja, det har väl på något sätt blivit bättre med tiden.

Men jag kan fortfarande bryta ihop, jag kan fortfarande gråta flera gånger om dagen och herre jävla vad ont det gör i hjärtat fortfarande. Ibland önskar jag att jag fick ha denna smärta annanstans i kroppen. Typ bryta alla mina ben, bara vad som helst för att slippa känna detta...

Han älskar mig inte längre.....

INNEHÅLL