Han älskar mig inte längre.....
Anonym (J) skrev 2018-07-18 09:14:30 följande:
Finns du nära Stockholm eller Uppsala i sommar?
Inlägg från: Steffqw
|
-
Ja jag bor i sthlm
-
Ja han har svarat. Han skrev så här:molly50 skrev 2018-07-18 11:35:16 följande:Ok. Ja,det är kanske bäst om ni kan posta nycklarna till varandra så ni slipper ses.
Svarade han på frågan om varför han inte frågat hur du mår?
"Jag undrar självklart hur du mår hela tiden, tänker fortfarande på dig mycket. Har dock fått intrycket av att du vill prata med mig så lite som möjligt och har velat respektera det liksom.."
Jag vet inte hur jag ska tolka hans svar? Jag menar han kan lika bra ljuga, fast varför skulle han?
Jag kände en lättnad av att läsa hans svar. Kanske för jag har fått nya förhoppningar? Eller för att jag äntligen fick ett svar på min fråga jag grubblat på så jävla länge??
:( :( :( -
Jag tror också han bara ville mitt bästa. Jag känner mig lättad över svaret. Vet som sagt inte om det beror på att jag får förhoppningar eller att jag nu vet att han har tänkt på mig och verkar bry sig om mig.Anonym (A) skrev 2018-07-18 22:24:32 följande:Är ju tydligt att han inte ville/vill röra upp förhoppningar. Han vill nog ditt bästa och att du ska gå vidare.
Jag gjorde misstaget när jag gjorde slut med mitt ex att försöka hålla henne glad, kolla läget med henne ibland etc. Resultatet var att det tog ett år innan hon gick vidare. Jag trodde jag var snäll (och ville dämpa min ångest över att ha gjort slut) men istället skapade jag falska förhoppningar, precis som du nu får nu.
Tycker du ska inse att han egentligen bara vill ditt bästa och även om det svider får du vara tacksam att han faktiskt var ärlig och gjorde slut med dig när han tappat känslorna. Jag har varit med om en situation då en tjej var tillsammans med mig bara för att hon inte ville såra mig/vara ensam. Det är verkligen inte kul när man inser det.
Jag känner att jag vill vara hans kompis. Men om han skulle vilja ha mig tillbaka skulle jag säga nej. Jag vill inte bli tillsammans med honom.
Jag har starka känslor för honom. Men jag känner för varje dag att de blir mindre och mindre. Det kändes skönt att få skriva med honom. Något jag skulle vilja fortsätta med på en vänskaplig nivå.
Han är en fin kille och jag vill inte förlora honom. Jag har förlorat honom men jag har inte förlorat honom som en kompis. -
Jag förstår inte heller varför han skriver ens så? Att han tänker på mig?molly50 skrev 2018-07-19 11:49:46 följande:Jag tolkar det som att han är rädd att såra dig ännu mer.
Men jag tycker att han borde sluta säga att han tänker på dig om han nu inte vill att det ska bli ni igen.
Det ger ju dig falska förhoppningar.
Kanske känner du lättnad över att ha fått ett svar.
Men du kanske också fick falska förhoppningar igen.
Men nu när du har fått svar blir det kanske lite lättare att gå vidare.
Varför säger man det egentligen? Såra mig ännu mer?
Jag har under dessa två månader mått så jävla dåligt. Mitt psykiska och fysiska välmående har blivit kört i botten.
Han har ingen rätt att säga att han tänker på mig. Han får inte säga så.
Kärleken kan verkligen vara orättvis.
Jag måste tänka på mig själv nu. -
Han har rätt att säga vad han vill. Tycker ändå han ska tänka om en extra gång innan han yttrar sig mot mig.Anonym (99) skrev 2018-07-19 22:55:28 följande:
Ja, bestäm dig för att inte stå och falla med honom och vad han gör eller inte gör, skriver eller inte skriver, har tänkt eller inte tänkt osv.
Bestäm dig för vad DU vill, och för din egen skull, sluta hoppas på honom. Annars kommer du aldrig vidare.
Tror inte en sekund på att du kan hantera en vänskap med honom så knäckt som du blivit/är.
Säger inte det här för att vara elak, jag säger det av egen erfarenhet.
Han har rätt att säga precis vad han vill, det är du som gör tolkningarna.
Jag har raderat han från instagram, blocka han på facebook. Jag har från och med nu ikväll raderat han ur mitt liv för gott. I helgen postar jag hans nycklar. Han ger mig mina när jag är bortrest i mitt brevinkast om en vecka.
Efter det har vi inget mer med varandra att göra. Jag ska sluta tänka på vad han gör, tycker, känner och tänker.
Jag ska bara tänka på mig själv nu och mitt välmående. Han ska ut ur mitt liv och jag vill aldrig någonsin mer ha kontakt med honom. Aldrig. Ingen vänskap. Ingenting. -
Fast det är inte hela sanningen till varför jag är sur. EFter han skrev att han tänker på mig och undrar hur jag mår svarade jag.Anonym (A) skrev 2018-07-19 23:02:32 följande:Tycker du får skärpa dig lite nu faktiskt. Först är du sur för att han inte bryr sig om dig som du säger (genom att han inte hör av sig eller frågar hur du mår). När han sedan visar att han faktiskt bryr sig om dig genom att medge att han tänker på dig (vilket alla som gjort slut med någon gör...) blir du också sur.
Bestäm dig för att inte låta han påverka dig. Han har inte gjort något fel även om det känns förjävligt för dig. Vem vet, om några år är du den som gjort slut med någon för att du tappat känslorna.
Ryck upp dig genom att göra saker du tycker om, tillåt dig att sakna men när det blir för mycket ältande, slå dig själv på kinden och säg till dig själv "sluta var så patetiskt nu räcker det, jag var lycklig innan jag träffade honom så jag kan vara lycklig själv nu också" och stick ut och spring istället.
Jag skrev: " Jag tycker det är bra att du respekterar mig. Men jag tycker ändå man kan skriva och fråga hur man mår då vi ändå känt varandra så länge. Hur mår du XX?"
Han har fått det levererat på messenger. Han har inte svarat på ett helt dygn.
Så jag tycker jag har min anledning att vara arg och bli ledsen igen. Då han först säger att han undrar hur jag mår och tänker på mig. Men sen inte svarar ens på en normal och vanlig fråga: Hur mår du?
Jag bryr ju mig om honom! -
Jag bryr mig fortfarande om honom. Därför ställde jag en sådan fråga.Anonym (mmmm) skrev 2018-07-20 08:21:28 följande:Fast egentligen- varför? Varför ska du fråga honom hur han mår? Han vill väl inte prata om just det ämnet med just dig och det är väl inte så konstigt.
-
Jag respekterar honom. Det har jag alltid gjort. När han gjorde jag slut accpeterade jag det. Jag accepterar att han inte vill svara.Anonym (Mina) skrev 2018-07-20 09:01:53 följande:Om han svarar blir det en konversation och du får förhoppningar igen (vilket du ju har nu pga hans senaste mess), det är något han vill undvika. Han är inte elak, tvärtom! Skriv inte mer nu, han vill inte så respektera det. Även fast det är svårt.
Ni kan inte vara vänner i nuläget, inte så länge du har hopp och känslor.
Jag har väl bara svårt att acceptera för mig själv saker och ting.....Det är jobbigt när ens självkänsla redan var dålig och nu blivit körd i botten efter detta breakup.. -
Jag försöker sluta tänka på honom? Jag försöker verkligen glömma honom. Men det är inte så jävla lätt!Anonym (99) skrev 2018-07-20 17:59:40 följande:
Bryr du dig om honom om han träffat en ny tjej också? Vill du höra att han är kär och mår jättebra?
Nej, tänkte väl det.
Du vill ha vänskapen villkorad, dvs att han också ska grubbla över er två, och sakna dig. Så du kan behålla hoppet.
I så fall har du inte släppt taget om honom och kommer heller inte vidare.
Vilket det verkar som att du inte gjort.
Känns faktiskt inte som att du ens vill komma över honom, du verkar finna någon slags tröst i att vältra dig i självömkan, saknad, nostalgi och alla fel han gjort efter att ni tog paus. På så sätt finns han kvar hos dig, men på ett destruktivt sätt eftersom du inte vill sluta.
Jag ältar, det hjälper. Jag skriver av mig alla tankar och känslor här. Det hjälper.
Nej jag är verkligen inte över den här snubben. Jag bli påmind varje dag om honom, han finns i mina tankar hela tiden.
Men jag försöker. Det gör jag verkligen. Jag försöker komma över honom. Alla gör på sina sätt. Detta är min metod tydligen. Den kanske inte är den bästa. Kanske kommer jag testa en annan metod vid mitt nästa breakup? Vem vet.
Men jag har tagit bort han från alla sociala medier. Jag kan inte tänka på honom som en person som jag aldrig träffat. Det går liksom inte. Istället försöker jag tänka att han har gått bort.
Att han nu är borta. Jag har sörjt honom i 2 månader och måste nu försöka ta tag i mitt liv. Ja han finns alltså inte längre vid liv. Kanske sjukt att tänka så, men som sagt det är min metod... -
Jag vet inte varför jag tänker massa konstigt just nu. Men jag tänker att jag kanske bords träffas å byta nycklar. Fast vi har bestämt att jag postar och han lämnar i mitt brevinkast.
Jag tänker att jag aldrig mer kommer träffa honom. Får typ seperationsångest på nytt...
Fast jag har ju redan packat nycklarna å skickas inorgon.
Hmm....fan då...
Vad ska jag göra?