Anonym (99) skrev 2018-09-18 18:30:52 följande:
Våga lita på att det kommer bli bra, och acceptera att det kommer ta sin lilla tid.
För mig funkar det bättre att våga möta känslorna istället för att förtränga dem, då kapslas de ju bara in och bearbetas inte, vilket kommer visa sig förr eller senare på något sätt.
Jag brukar tänka det värsta, vad han gör med sin nya tjej och sånt, men jag förminskar aldrig mitt eget värde!
Jadu, det kunde han inte svara på. Bara att han inte var kär i mig.
Vi var båda dåliga på att kommunicera, men jag var inte beredd på att han kände som han gjorde.
Vårt förhållande varade inte lika länge som ditt, men jag tyckte verkligen om honom och trodde på oss, ingenting i hans beteende skvallrade om att han gick i göra-slut-tankar...
Nåväl, jag började mer och mer acceptera att jag inte kändes rätt för honom, och att han inte trodde på oss.
Någon mer anledning behöver jag inte, en relation ska kännas rätt för båda. Ganska logiskt egentligen ;)
Det var väldigt befriande när jag insåg det, för då kunde jag på riktigt släppa honom!
Men ja, jag tyckte han hanterade själva avslutet väldigt dåligt, och jag kan fortfarande tycka att det är sorgligt att det slutade som det gjorde, men jag har inga agg mot honom längre. Visst hugger det till när jag ser honom på stan eller så, även fast det är tre år sedan han gjorde slut. Neutral kommer jag kanske aldrig bli, han var otroligt viktig för mig en period, men han och jag är färdiga och jag saknar honom inte, vill inte tillbaka till honom!
Det är väl där skillnaden är mellan dig och mig och varför jag tog detta breakup så hårt. Jag förminskar mitt värde. Jag tänker att jag är oduglig, mindre värd och inget att ha. Att man enkelt kan kasta bort mig, glömma mig och aldrig titta tillbaka...
Sen att han var min första kärlek och pojkvän gör väl saken värre? Eller jag kanske och andra reagerar ännu starkare vid sin nästa kärlek? Vad vet jag... jag visste ju knappt hur jag skulle hantera detta.
Och värst av allt jag visste inte att det skulle kännas som att någon hade dragit ut mitt hjärta och stampat på det flera gånger om...
Det låter ändå så skönt hur du beskriver att du accepterade att han inte ville ha dig. Att du är färdig och vill inte ha honom tillbaka. Jag vill också vara där. Jag vill också känna mig fri och nöjd. Jag vill släppa, glömma och gå vidare. Precis som mitt ex gjort mot mig.
