Han älskar mig inte längre.....

Jag ser det som jag har två alternativ.

1. Låta bli att skriva, härda ut. Fast det gör så jäkla ont. Trodde det skulle kännas ok men gör verkligen inte det! 2. Skriva och då får jag förhoppningsvis mitt svar och det kommer göra så jävla ont!

Min syster sa alternativ 2. Vad tycker ni? Behöver verkligen tips och råd!

Då det nu har gått 4 veckor sen han sa han behöve betänketid och inte hört av sig tror jag såklart att han tänker fortfarande. Kärleken gör en blind och jag kan verkligen inte sluta hoppas. Jag har ju hoppet kvar. Så jävla jobbigt, jag måste få slut på mina förhoppningar och jag antar att han är den enda som kan släcka mina förhoppningar helt. Vad tror ni??!!

Jag går ju runt och bygger luftslott. Jag tror han ska höra av sig. Jag kan ju inte släppa honom och gå vidare hur mycket jag än försöker! Har försökt i 1 månad!

Jag vill inte träffa honom och prata. Det skulle bara bli jobbigt. Jag vill bara ha det bekräftat från honom att han har funderat klart. Det räcker med ett sms. Sen kan jag förhoppningsvis gå vidare.

Jag tror att det där lilla hoppet gör det svårt för mig. Jag sitter ju å tror att han ska ändra sig.

Som sagt jag vet varken ut eller in läbgre..

Jag har skrivit till honom nu om mina nycklar. Jag skrev enbart om mina nycklar. Frågade om vi skulle posta, mötas eller någon slags mellanhand, vilken lösning han tyckte var bäst.

Det tog emot att skriva det. Det tog verkligen emot. Fattar inte hur svårt det ska vara att skriva om ett par nycklar till en person? För det var precis det jag satt och försökte intala mig själv. Han är bara en person, en person i mängden, inget annat, så varför göra det så jävla svårt om ett par nycklar?

Men egentligen är han inte bara en person i mängden för mig just nu. Han är en person jag tycker otroligt mycket om och fortfarande bryr mig så otroligt mycket om. Förhoppningsvis kommer dessa känslor minska  nu när jag får mina nycklar och inte har något som "binder" mig till honom längre.

Idag är jag så jävla skör. Om en månad kanske jag inte är lika skör. Jag hade då kunnat skriva till honom. Men jag vet hur skör och ledsen jag skulle bli även när han svarar, om det är om en månad eller två. 

Så lika bra att dra av plåstret nu när jag är som skörast så slipper det nästan läkta infekterade såret bli uppkliat om en månad eller två....

Fast jag ska inte fråga honom något mer än bara nycklarna. Jag är klar med honom. Han har inte hört av sig till mig på 4 veckor, jag tycker det är dålig stil. Han är inte värd mig, jag är värd någon som bryr sig om mig. Han bryr sig inte om mig.

Jag vill enbart ha mina nycklar från honom, inget annat. Så fort jag fått nycklarna kan jag stänga dörren för alltid.

Hur ont det än gör, det svider verkligen i mitt hjärta kan jag inte kämpa för någon som inte känner nåt för mig. Det är skit jobbigt och tufft!!!

Om han inte svarar på mitt meddelande jag skickade igår kommer jag självklart bli ledsen! Om jag hade väntat eller låtit en vän skriva hade jag blivit lika ledsen om han inte svarar eller skriver bara ok.

Det spelar ingen roll om han inte svarar eller svarar. Spelar ingen roll när jag skriver. Jag kommer bli lika ledsen för jag är så sjukt jävla kär i honom.

Sen om inte svarar är väl ganska knäppt och omoget av honom? Jag skrev att jag vill ha tillbaka mina nycklar. Det kan han ju inte bara ignorera, eller hur???

Om han inte svarar mig tycker jag det är konstigt. Han kan ju inte sitta och trycka med mina nycklar. Vad ska han med dom till liksom..

Jag tror inte det hade spelat någon roll om någon annat hade smsat honom. Jag hade ändå velat veta vad han svarade. Jag hade inte kunnat låta bli att inte undra och få veta.

Det hade inte heller spelat någon roll om jag väntat tills jag är redo. Som det känns nu kommer jag aldrig bli redo. Jag tror jag kommer bli lika ledsen om jag väntar en månad eller två. Lika bra få det gjort!

Sen kan jag stänga dörren för alltid!

Idag saknar jag honom.så extremt mycket!! Ena stunden känns det ok medan nästa vill jag bara ringa honom!

Så jobbigt att det är så här. Vill sluta tänka på honom, vill ha honom ur mina tankar. Faaan!

Jag är i samma sits som du. Min fd pojkvän gjorde slut på precis samma sätt. Han hade funderat i en månad och bestämt sig. Det fanns inget utrymme för dialog, att försöka på nytt, gå i terapi. Han krossade mitt hjärta i tusen bitar.

Det har gått en månad sen han gjorde slut med mig och det är först nu som jag börjar må lite bättre. Jag kan jobba som tidigare, har korta stunder ibland då allting känns bra. Men jag mår fortfarande väldigt dåligt överlag. Vissa relationer är det mycket svårare att komma över än andra...

Ett tips jag har fått är att tillåta mig själv vara arg på på min fd pojkvän för hans dåliga sidor och för att han gjorde slut utan att ge mig en chans att påverka hans beslut. Så du inte glorifierar förhållandet utan påminner dig om det som inte var bra, ser på det mer realistiskt. Han var tydligen inte rätt för dig eftersom den rätta inte kommer dra. Ett annat tips är att inte fastna i tankarna om det förflutna, att fokusera på framtiden istället, tex planera en resa eller fundera på vad du vill ha ut av en perfekt relation. Ett tredje tips är att skriva dagbok för att bearbeta känslorna. Som dagbok kan du tex skriva brev till din fd pojkvän (som inte är tänkta att skickas) där du öppnar upp dig helt och hållet. Vill du en dag ha honom tillbaka så skriver du det. Är du en annan dag rejält arg så öser du ur dig all ilska och aggression.

Ta en dag i taget. Låt det hela få ta sin tid. Du kommer läka och så småningom hitta någon som är ännu mer rätt för dig.

Saken är den att jag inte kan se något som var dåligt i vårt förhållande. Vi bråkade aldrig, vi myste, vi tog hand om varandra, vi såg till att båda mådde bra. Men däremot kan jag se att han har inte ett så bra beteende efter han gjorde slut.

Bland annat hur han sa att han skulle fundera på sina känslor, låta han få tid och sedan inte höra av sig till mig. Det tycker jag är fult gjort och fegt!!!

Just nu får jag ångest av att jag känner mig ensam och övergiven. Jag känner mig oälskad och som den minsta och fulaste personen i hela världen. Det känns som ingen kille vill ha mig och kommer aldrig vilja ha mig. 

Jag gick på en dejt idag med en kille. Eller dejt vet jag inte, vi tog en promenad. Egentligen ville jag inte det, det tog emot men jag tänkte det kan hjälpa mig att komma över exet. Men så fel jag hade. Jag jämför alla killar med exet. Ingen är som han, ingen!!!

Det gör så ont i hela min kropp att jag aldrig mer ska få vara med honom. Att jag kommer vara med någon annan finns inte på kartan för mig. Jag kan inte tänka mig att kyssa eller krama någon annan, det går bara inte!!! 

Jag får panik. Panik att jag aldrig ska komma över honom. Att jag alltid kommer tänka på honom när jag träffar andra kilar. För jag vill verkligen gå vidare. Det är väl lite därför jag försöker träffa andra killar nu,

Men så jävla fel det känns! Det ska inte vara de andra killarna jag ska promenera med, det ska vara med mitt ex jag ska promenera med!!!! Det gör så ont i hela mitt hjärta.

Det känns som det aldrig kommer ske att jag kommer komma över honom. Hur lång tid ska det ta egentligen? Det har gått 6 jävla veckor nu, jag orkar inte mer nu. Jag vill inte må dåligt!!!