1 missfall 1 MA gravid naturligt och nu gravid i vecka 13 via ivf inga barn sen tidigare

Grattis!   Kan statistik lugna dig kanske? 3 missfall är ytterst ovanligt och drabbar bara ca 1% av alla. Och har man sett ett levande foster på VUL så sent som v.11 är risken för missfall oerhört liten, kanske max 1%. Oron kan jag dock förstå. Hade 4 missfall före sonen som tog 10 år att få, men det gick bra.  Tror säkert det gör det för dig också. 

Åhh tack för svar????

Ja jag hoppas att de går vägen vill verkligen inte uppleva ett tredje missfall tror att det skulle bryta ner mig helt, speciellt när man fått ett litet put på magen nu också???? jag ska på ett till ultraljud om ett par dagar så får hoppas det ser fint ut där????????

Oj beklagar dina 4 missfallså jäkla frustrerande :( stark du är och grattis till att det gick vägen till slut????

Hej! Vi är i liknade situationen ( jag har tvillingar sen tidigare dock) . Vi fick också flera tidiga mf och 2 ma i v 7 och 8( vi såg hjärtat slå båda gångerna en vecka tidigare)

Blev rekomenderad att ta magnesium och zink ( både jag och min man) .är i v 13 nu och var på kub igår, vi såg bebisen i v 8,9 och 10+6 så det verkar gå denna gång. Risken är väldigt liten att nt händer om man har sätt ett frisk foster i v 11 och efter;) lycka till med allt!

Jag har haft ett missfall och ett ma tidigare med min man! Missfallet i v 6 och MA upptäcktes i v 11 , men då hade fostret dött tidigare . Förstår tillfullo din oro men du får försöka lägga din energi till att må så bra som möjligt - mentalt o fysiskt ! Lev livet, ät bra, vila mkt o träna lagom. Försök njuta av graviditeten men låt inte den ta allt fokus.

Min tredje graviditet (ivf)blev en liten son som nu är 9 månader o sover här brevid, så visst går det bra!

Föräldraskapet är underbart o supertufft så försök stärka dig o relationen mot vad som komma skall!

PS tog inga läkemedel utöver lutinus första 3 veckorna !

Grattis

Tack för svar any87!

Vad mysigt med tvillingar<3

Det är så tråkigt med missfall/MA det är nog det värsta jag vart med om speciellt det senaste MA som hände för ett år sen,då upptäckte man i kub att fostret dött i vecka 8 vi hade hunnit berätta för alla att vi var gravida redan och man mådde pyton, den här gången har jag inte berättat till någon ännu och tänker vänta tills de börjar synas på mig rädslan är för stor :(

Åhh jag hoppas de går bra för både mig och dig och önskar dig stort lycka till:)

Tack för svar Snuttis2!

Åhh vad glad jag blir av ditt inlägg! Och grattis till sonen<3 så härligt när de går vägen, ja mitt MA va likadan upptäcktes vid kub men fostret hade dött vid vecka 8 vilket bröt mig totalt då jag trodde att är de något fel så blöder man men nej! Inget blod och så gick man och trodde att allt va bra, man känner sig så dum tror att just därför jag vägrar va för glad eftersom man blivit så ärrad sen sist :(

Men de känns bättre denna gång kan jag känna livmodern och tror de är bra då sit kände jag inget fått som en bula nu:) Hoppas hoppas!

Tusen tack!

Förstår din oro helt och fullt!

Jag fick missfall i vecka 7, och blev gravid igen ett år senare, det slutade med MA i vecka 9.

Tredje graviditeten vågade jag inte glädjas, var så orolig!

Men det gick bra!

Nu är jag gravid igen, i vecka 6. Vågar knappt hoppas att det ska gå vägen.

Tack för svar!

De är så jobbigt tror inte rädslan någonsin försvinner faktist:( även om man lyckats få ett barn sen så följer mardrömmarna från missfallen tyvärr! :/ ååh är så glad för din skull Grattis till graviditeten jag önskar dig lycka till och jag förstår de där med att man inte vågar hoppas för där är jag nu har inte ens berättat till någon!

Min oro för m.f satt i tills sonen föddes även om hoppet steg för varje vecka efter v.22 i alla fall. Denna gång blev jag så chockad att jag ens blev gravid och ännu mer chockad att jag fick behålla barnet för jag fick m.f med alla 4 syskon ( gjort ED så denna är inte släkt med sonen), men ibland överraskar naturen en.

Är så glad för din skull alltid kul när de väl går vägen <3 barn är livet!

Jag förstår helt o hållet de där med oron jag har sagt hela tiden att jag kommer inte slappna av förens jag har ett levande friskt barn i armarna tills dess kan allt hända men iförsig kommer nya saker att oroa sig för så man slipper aldrig! Idag va jag på kub och allt såg bra ut tack gud<3 känner att jag kanske kan börja berätta för några nära nu kanske.

Finns det någon som är i liknande situation?

Jag har aldrig fått ett MF eller MA, har dock aldrig lyckats bli spontant gravid utan mha ivf/icsi metoden. Har gjort 4 st varav de första 2 inte blev ngn graviditet men nr 3 o 4 lyckades bägge otroligt nog så har nu en flicka på 2,5 år och en liten flicka på 2 veckor.

Under bägge graviditeter kom o gick mina symtom mellan v 5-11 så jag trodde de va kört flera ggr. Tom läkaren som skulle göra mina första VUL verkade inte jättepositiv. Efter v 11 ungefär försvann alla mina symtom helt o nästa sak jag kände va dehär fladdret i magen många veckor senare. Märkte inget annat, knappt en mage som växte, kunde ha vanliga kläder osv. Då va jag verkligen övertygad om att allt va kört, MEN som skrivet allt gick bra bägge ggr och de gör de alldeles säkert för dig med. Men kan förstå din oro, inte så mkt att göra åt mer att verkligen försöka ta till sig att man inte kan påverka ngt o känna sig positiv tills bevisad motsats. Snart är du framme vid att kunna känna bebis o de kommer förhoppningsvis lugna dig dagligen.

Tack för ditt svar Hoppfullhet!

Vilken resa du vart med om skönt att de lyckades till slut, blir glad då jag hör om lyckade historier vilket får mig på bättre humör!

Ja de är så jobbigt med denna oro de va bara en vecka sedan jag va på ultraljud där jag fick se bebis så mådde perfekt! Är glad för dagen sen börjar oron igen och det är som att jag letar efter fel för man kände sig så dum sist som trodde allt var bra men nej.. tack för dina lugnande ord dom behövdes!

Mvh