Är trött på storstadsdivor till brudar som bara ser ner på en.

Jag gör vad jag kan för att ha ett snyggt utseende och har läst på i olika damtidningar för att få en bild av hur kvinnor vill att en riktig och bra man ska vara och se ut.

Men när jag går på stan och ler emot kvinnor ger de mig en blick som om de ser mig bara som smuts och en loser, vilket gradvis sänker mitt humör under dagen.

Är detta mycket ett storstadsfenomen? Jag är född och uppväxt i ett mindre samhälle på "vichan", men flyttade till den större stad jag nu bor i så fort jag hade möjlighet efter att ha gått ut gymnasiet. då jag var väldigt trött på inskränktheten och den bonniga mentaliteten i min hemkommun och för att det knappt fanns några snygga brudar där utan mest WT-skräpbrudar.

Flyttade till denna större stad för att vidga mina vyer, lära känna nya spännande människor, men inte minst för att kunna ragga på snygga brudar. Jag har gymmat i flera år och ser vältränad och muskulös ut, Jag försöker likna kända skådespelare som är favoriter hos många kvinnor och jag är glad och trevlig mot de flesta jag möter. Men blir som sagt inte klok på kvinnornas mentalitet i den här staden. De är liksom kalla och reserverade, ger på sin höjd ifrån sig ett "Hej" och många kvinnor man ser på stan och ler emot tittar nedlåtande på en med näsan i vädret som om man vore helt ovärdig deras uppmärksamhet.

Detta har gjort mig mer och mer nedstämd och jag har börjat dricka allt mer alkohol för att dämpa mina känslor av värdelöshet och deppighet/sorgsenhet.

Det konstiga är att när jag går på stan berusad har jag MYCKET lättare att få kontakt med kvinnor. Det är som om det är två skilda verkligheter. Men inte fan ska en behöva gå omkring och vara full jämt för att lyckas hos brudarna? Då blir man ju med största säkerhet alkoholist och det är väl det jag är på väg att bli nu.

Så nu funderar jag på att flytta till ett mindre samhälle igen, för även om det finns färre snygga brudar där, så är folket mycket trevligare och tillmötesgående och går inte omkring i någon högfärdsdimma.

Vad tycker ni annars jag ska göra? Någon som kan se/märka vad jag eventuellt gör för fel?

Hej alla "glada" och tack för era svar. Fick hem en donna över natten som jag mötte på en uteservering igår. Hon var liksom jag, lite påverkad och det ena ledde till det andra. Hon hade nyss gått ifrån sin kille efter att han varit otrogen och ville nu ge igen med samma mynt. Så nu mår man prima efter att ha fått doppa i grytan och fått kärlek och närhet hela natten. Hon uppfattade inte mig som obehaglig eller creepy på något sätt, utan tyckte bara det var skönt med en vettig man att prata med. Det är ju tur att inte alla kvinnor har samma inställning som kvinnorna på familjeliv, då hade livet varit en ständig öken utan hägringar.. Men tror att det är mest vänsterfeminister som skriver här så min TS var nog felplacerad vad gäller val av forum.

Jag ska svara på det ni skrivit sedan, men nu vill jag ta hand om tjejen som ropar att jag ska komma och lägga mig igen. Ciao och ha en bra dag i solen vänner! Livet leker och det är sommar.

Vi behöver alla bekräftelse i någon form. Den som säger något annat ljuger. Självkänslan och självförtroendet är hos fe flesta bättre vissa dagar och sämre andra dagar, mycket beroende på omgivningen och vad som händer en under dagen. Man kan nog bygga upp en konstant självkänsla, men i slutänden är det ändå så att ingen människa är en ö, helt oberoende av varandra. Titta på folk som är förälskade. Deras självkänsla och självförtroende är ofta på topp så länge förälskelsen varar. Sedan när den lagt sig återgår de till att vara sina vanliga tråkiga jag och självkänslan kan hos en del knäckas totalt av en separation eller ett uppbrott.

Jag lät förresten tjejen läsa den här tråden, och hon klandrade mig inte alls. Likadant är det för oss tjejer, menade hon. Att även de försöker vara på olika sätt för att män de är intresserade av ska fastna för dem, så jag var inte ett dugg "onormal" tyckte hon. Däremot undrade vad det är för bittra kvinnor som huserar på Familjeliv, en sajt hon aldrig hade hört talas om än mindre varit aktiv i.

Hon drog slutsatsen att det är kvinnor som är besvikna på sina egna liv för att de själva inte lyckas attrahera de män de vill ha. Kan det stämma?