Killar som leker

Hej! Sitter här och är hemskt ledsen över en kille. Ena stunden tänker jag att jag gjort rätt och den andra känns det som att jag sabbat allt.
Skriver i punkter så att det blir kortfattat.
-Vi möttes online och klickade otroligt bra.Han är drömkillen både till utseende och personlighet. Vi är mellan 25-28år gamla. Han snackar väldigt fint och mycket för att charma mig så jag tog allt med nya salt. Bl.a.att jag är den enda han pratar med (fast  jag såg han var aktiv på sajten).
- Vi pratar i 3 veckor. Han säger han vill träffa mig men via sociala medier så gör han massa annat istället för att träffa mig. Jag tar det lugnt dock tänker bara på honom hela dagarna
-Första försöket till träffen misslyckad då först och främst frågade jag rakt ut om vi skulle ses snart, dagen innan föreslår han sen träff men ändrar till ännu senare under dagen, jag avbokar mötet pga dålig känsla. Kom på att han har skrivit sent på lördagskvällar i hopp om att jag var vaken
-Veckan går, jag har börjat tröttna och blivit kall tills vi mirakulöst nog råkar hamna på samma tåg mitt på natten efter en utekväll. Var nog det mest underbaraste jag varit med om när jag lyfte min blick och såg honom betrakta mig. Vi pratade och var helt euforiska, han gick av med sina vänner strax innan mig men ringde upp direkt och ville ta en "promenad". Med någon ursäkt hamnade han hemma hos mig. Vi myste men han fick inte ligga trots många försök. Pratar massa som vanligt och säger att alla pusselbitar har ramlat på plats med mig.
Innan vi skiljdes åt frågade han om han kunde komma nästa helg och jag ifrågasatte om vi inte skulle göra något. Bestämde för att gå på bio. Han är off och på under veckan, jag likaså. De konversationerna vi hade i början var som bortblåsta. Dagen innan dejten lämnade han mig utan svar i flera timmar men skickade massa hjärtan, jag kunde se hela tiden att han är jätteaktiv med andra. Ringer upp mig i 30 sekunder och vill komma jättesent till bion som är nära mig. Jag ville åka in till stan och få umgås med honom ute. Det orkade han inte med och hoppas det blir bra så, så la han på pusshej.
Jag mådde inte bra alls av allt detta från första början så jag bestämde mig för att skriva ett meddelande där jag sa att vi söker nog olika saker vilket han tog hårt och sa att han också söker seriöst. Jag öppnade upp mig och visade mig sårbar då.
Dagen efter blev det dock tyst igen och när jag kontaktade honom fick jag ett svar lång där jag alltså är väldigt osäker person som drar för snabba slutsatser så att jag bröt med honom hela 2 gånger och att han inte vet hur han ska fylla mina behov men att vi kan vara kompisar. Detta gjorde så ont då jag trodde han förstod varför jag gjorde så. Jag skrev att jag ville ha tydlighet och att han gjorde mig väldigt osäker med sitt tvetydiga beteende och att jag inte ville bli sårad. Han ville inte träffas och prata och då skrev jag att jag hade nog trots allt rätt om honom och tackade för mig. Han blev rasande och sa att jag hade inte rätt någonstans.

Jag ville dels skriva av mig lite då jag föll för honom lite ändå även om jag försökte ta allt med nya salt och höll mig på avstånd ändå. Slog jag honom i hans spel eller är jag verkligen osäker i mig själv som hade så bråttom med allt som han sa?