Känner mig så misslyckad, behöver stöd!

Jag är 25 år och har precis vaknat upp ur drogmissbruk. Har rökt gräs sen jag var16 och levt i en fantasivärld. Nu jar jag slutat men dagen jag insåg att jag kastat bort många år av mitt liv istället för att plugga, skaffa lägenhet och körkort, den dagen åkte jag ner i ett hål av depression. Slutade äta, kunde inte tänka på något annat än att dö. Allt kändes meningslöst, hela mitt ?jag? försvann. Nu har det gått några månader och jag mår liite bättre. Har fått bo hemma hos min mamma annars hade jag tagit livet av mig. Jag kände bara att allt jag trott på innan, universums krafter och godhet, finns inte längre. Nu är jag bara ett skal. Får hjälp av kurator och antidepressiva och pluggar upp mina betyg på komvux. Men som sagt, jag skäms så jävla mycket över hur jag levt, hur kunde jag vara så dum?! Någon här som gått igenom liknande som kan ge mig stöd :( kan nämna också att jag inte har en egen lägenhet, inga vänner eftersom jag fick flytta till en annan stad där min mamma bor. Ja allt är verkligen katastrof.

Har läst ganska många inlägg på familjeliv men aldrig skrivit/kommenterat själv, men ville verkligen skriva till dig när jag såg ditt inlägg. Är kanske inte så bra på att formulera mig på ett bra sätt, men försöker mitt bästa. Är en 27årig kille som är utbildad samt arbetar som ingenjör, har tjej och bostad. Men ändå känner jag igen mig i det du skriver, med depression. Jag har, tvärt om från dig, gjort det som förväntas av mig och målat upp en fasad om att allt är "bra", fast att det inte stämmer. Jag har svårt att känna lycka i något jag gör, mycket känns meningslöst. När jag ser tillbaka på mitt liv känner jag mig inte stolt som jag kanske "borde". Detta eftersom jag inte vågat gå min egen väg.

Det jag vill säga är att jag som sagt känner igen mig i din depression och går ofta i tankar om vad meningen egentligen är med livet är. Ser inte fram emot saker längre, utan känner mig som du, mest tom.

Bara för att man gjort allt "rätt" behöver det inte betyda att man känner sig lycklig, utan väldigt många människor lever med en fasad som dom själva skapat (och är inspirerad från andra

). Detta bidrar till att människor förlorar sin egen identitet. Tyvärr så blir denna fasad mer påtaglig i och med alla sociala medier, samtidigt som samhällsproblemet som depression osv inte pratas öppet om. Har du läst om vad som hände med Tim Bergling (avicii)?

Hoppas jag kan nå fram till dig. Något som alltid varit en slags drivkraft för mig är att kunna sätta mig in i andras livssituationer och ge dom det stöd jag kan bidra med genom att prata med dom. Är det något du undrar över från mig, om jag kan stötta på något sätt?

avslutar inlägget med en smiley :)