Abort down syndrom

Förstår att det känns jättejobbigt. Jag har själv inte varit i din sits men har en bekant som nästan var i din sits, men hon såg inte abbort som ett alternativ. Alla tyxkte hon skulle göra det men hon såg inte något annat än att behålla. Även om hon valde att inte göra abbort så gjorde kroppen det åt henne. Vet inte vilken vecka men hon fick missfall så förmodligen kände kroppen att något var fel. Det jag vill få sagt är att du inte behöver känna skuld. Du tänker på barnets framtid och det är väl att ta ansvar. De veckor fostret har utvecklats är rätt kort tid jämfört med de eventuellt jobbiga år för barnet/barnet som vuxen med allt vad det innebär och dessutom risk att den dör tidigt så sorg kan uppstå oavsett beslut... Låt det ta tid och sörj, inget konstigt med det.