Abort down syndrom

Hej, jag har också gjort abort pga down syndrom. Jag känner också skuldkänslor över att jag valde att avsluta men med hjälp av en fantastisk psykolog har jag nu kommit över dessa. Var sjukskriven på deltid över ett halvår efter och hela hösten/vintern har varit skitjobbig. Gjorde avbrytandet jättesent, då vi inte fick defintivt svar förrän v 18+0, KUB visade 1:2, Nipt sa samma sak och sedan bekräftade fostervattenprovet det.  

Min sambo var säker hela vägen att han inte ville fortsätta graviditeten och nu efteråt kan jag tacka honom för det. Jag tror man måste se till sin egen situation och hur det hade funkat med att fortsätta en graviditet med DS. Min rädsla var att fostret kanske ändå skulle dö under graviditeten, under födseln, efter födseln pga hjärtfel eller andra komplikationer. Jag kände väl psykiskt att jag inte klarar den oron, jag har dessutom barn sedan tidigare och då kanske de skulle få mindre av min tid etc. Många faktorer som spelar in. Min sambos värsta farhågor var att vårt barn skulle bli mobbad och utsöttt pga sin avvikelse, vilket bottnar sig i att han själv var mobbad som barn och fortfarande har dålig självkänsla pga detta. 

Nu är jag gravid igen, men ett tidigt UL visade på bred nackspalt, har tagit NIPT igen(idag) och väntar på svar. Det känns som vi har maximal otur ifall det visar på DS igen...