Knäsittning i stället för dop/namngivning

Ska ni vara stående kan ni inte ha barnet i knä

Låter lite sekt-igt. Men ändå ok. Fattar dock inte varför man inte vara bjuder in till en fika och har lite namngivningsmys med närmsta släkt och vänner om man vill det. Varför ska man krångla till det och kalla det en massa saker?

En vanlig fika, kalas, whatever där man uppmärksammar barnets namn!

Ett dop är ju en glädjehögtid och inget som är på något sätt tråkig. (De som tycker det är nog personer som inte är bekväma med kyrkan i sig och hade nog även tyckt vigsel var långrandigt och trist )

Varför inte bara en namngivningscermoni? På samma sätt som ni gifte er borgerligt.

Knäsittning låter inte helt bekvämt. Var inte så säker på att barnet accepterar att flyttas från famn till famn . Alla närvarande kanske inte heller VILL hålla barnet.

Hu, jag får lite sektvibbar av det du beskriver. Jag hade känt mig illa till mods av ett sånt upplägg. Känns creepy.

Tycker också det låter ovanligt tillkrånglat (och lite sektaktigt). Hur många skall ni vara? Och funkar det med stolar till alla? Och hur långe skall barnet sitta i varje knä? Vad gör ni om barnet tröttnar efter 3 knän och sedan vrider sig som en mask och börja gråtskrika? Funkar kanske med vissa barn, men inte alla. 

Och så tänker jag på det där med infektioner; hur gör ni om någon kommer och är genomförkyld? Skall alla utom den personen då få ta babyn i knä, blir det inte lite konstigtt?

Som sagt, allt beroende på hur många ni tänkt bjuda: mor- och farföräldrar och något enstaka syskon (till barnets mamma och pappa), men annars tror jag det blir onödigt bökigt och krångligt om det lilla barnet skall vandra från knä till knä.

Jag har varit med på en del namngivningskalas och då brukar det vara lite vanligt fika uppdukat och sedan går folk och sätter sig lite hur som helst, medan babyn brukar sitta finklädd på en filt i mitten någonstans, där hen får ta emot presenterna (de presenter som är leksaker alltså). Ett ljus tänds av föräldrarna eller av någon "gudförälder" (eller vad man nu valt att kalla det) och så pratar man lite om namnen.

Jag tycker att det lät jätteroligt! Jag har aldrig hört om det innan, men ska alldeles snart googla på det för att läsa mer. 

Det enda jag reagerade på var att skicka runt barnet till alla människor. Dels för det primitiva barnets skull, men även för gästernas skull. Jag känner många som är väldigt obekväma med att hålla i späda små barn. Dessutom så känns det knepigt för de sista i ringen - barnet lär ju garanterat skrika då, efter att ha blivit runtskickad mellan en massa (för barnet) okända människor (och okända dofter).

Men i övrigt lät det lite hedniskt och intressant.

Nu ska jag googla! ;D

Det är inte säkert att barnet uppskattar att vandra från famn till famn. Tänk er samma ceremoni med ett hysteriskt gråtande barn.

Jag hittade inte så mycket vid en snabb googling. :/
(Fick dock bekräftat att det är en hednisk sed, som jag misstänkte). ;)

Skulle du kunna länka lite, så att man kan läsa mer om den traditionen? :D

Varför inte borgerligt "dop"?

www.dopguiden.se/fragor-om-namngivningsceremonin/

Är de tilltänkta gästerna bekväma med en hednisk sedvänja?

Jag kan förstå viljan att hålla barnet utanför kyrkan, men tycker i så fall att en "ceremoni" känns lite krystad. Tror att jag bara skulle bjuda till ett kalas för att fira barnet, utan särskilda ceremoniella åthävor. Som dopkaffe men utan själva dopet. Förstår inte riktigt vad den tillkrystade ceremonin fyller för funktion. Dopet har i alla fall en verklig funktion och det är en etablerad tradition i vårt samhälle.

Jag googlade lite på "knäsittning" och det jag hittade var inte mycket, men det verkar också vara en religiös ceremoni, fast med asagudar. Ser inte varför det skulle vara bättre än den kristna ceremonin, om man bara inte är religiös.

Jag skulle känna mig väldigt obekväm som gäst på en sådan ceremoni, och misstänker att barnet som blir runtskickad också kommer känna sig obekväm. Jag tänkte direkt "sekt" när jag läste din beskrivning.

Räcker det inte att föräldrarna håller barnet och visar barnet familjen och säger några ord om namnen, och sedan när det är fika och mingel kan de som vill få hålla och hälsa på bebisen om bebisen vill?

Vi hade inget dop, men heller ingen ceremoni. Om ni nu känner för tillkrånglade högtidliga ceremonier med kvasireligiösa inslag, varför inte ett vanligt kristet dop som folk känner till? Det här känns bara konstigt, typ, vi vill inte fira jul utan tänkte ha en liten fest där man dansar baklänges runt en pyntas tall.

Jag hade tackat nej till att delta i en sådan tillställning, för jag hade inte varit bekväm med att slänga runt en gallskrikande unge från famn till famn. Men det beror väl helt på barnet och antalet gäster, är det bara föräldrarna och kanske 4-5 andra som barnet redan är förtrolig med, så hade jag kanske kunnat vara bekväm med det?

Hur är det tänkt att fungera med andra barn i släkten, ska även kusinen på 4 år ha bebisen i famnen, eller är det bara de "stora"?

Håller med övriga. Jag uppfattar det som att ni inte är religiösa och därför inte vill döpa barnet. Varför då använda en ceremoni från en annan religion och kultur som inte heller är eran?

Dopet är åtminstone något som tillhör vår kultur och är norm i mångas ögon. Därför känns det inte konstigt att hälla vatten på barnets huvud och be och sjunga för det. Den ceremonin du föreslår är inte norm och därför är risken stor att folk kommer, precis som några nämnt, uppfatta den som konstig och sektlik.

Jag hade nog föredragit en fika och något tal från er föräldrar om namnet. Jag tror inte det blir tråkigt för den som bryr sig om er och barnet.

Jag skulle nog också känna mig lite obekväm som gäst på denna cermoni.

Jag har varit på en annorlunda namngivningscermoni där man doppade barnets fötter i Champange! Det tyckte jag var kul och annorlunda. Kanske det kan ge lite inspiration?