När folk tycker synd om ens barn (enbarnsföräldrar)

Det viktigaste är att du accepterar de beslut du tagit och de konsekvenser de fått så att DU känner att du gjort ditt bästa, och att du slutar lyssna på vad andra säger.
Har man inte själv levt livet kan man heller inte uttala sig om det!
Så länge du satsar stenhårt på att du gjort ditt bästa, så är det bra så!

Jag valde att skaffa ett andra barn på egen hand då förstas pappa kom på att han inte ville ha fler. Jag hade helst fått dem rätt tätt, men hoppades på att vi skulle kunna lösa våra problem och kanske tom komma överens om ett barn till så länge att det blev 4,5 år mellan dem till slut.

Hade jag haft svårt att bli gravid igen (det tog drygt 2 år med första) så hade det inte blivit fler, men för MIN skull ville jag försöka iaf.

Folk säger att jag är så stark, så tuff som valde den resan, men sanningen är att jag bara gjorde det som krävdes för att kunna se mig själv i ögonen

Jag har egentligen velat ha fler så det är inga problem men blir mest arg och lite ledsen över dumma kommentarer. Finns massor med barn som har syskon som inte lever bra liv alls.

Har en dotter som är 4 år. Känns fullt tillräckligt att vara hennes mamma. Att skaffa barn tätt hade aldrig varit ett alternativ (high need baby) och nu börjar det kännas så skönt att hon är lite större så tror inte jag vill ha flera. Det finns för och nackdelar med allt, syskon bråkar också sjukt mycket och jag och min fyra år yngre syster tex har ingen kontakt alls som vuxna. Finns inga garantier för något. Men visst är tvåbarnsnormen sjuuuuuukt hård i Sverige.

Äsch! Folk har så mycket åsikter om allt! Barn blir lyckliga och har det bra om de blir älskade och omhändertagna och herre gud, måste vi skaffa barn nu bara för att säkerställa att vårt eget förfall int blir ?jobbigt för någon??! Vill man ha flera barn, då vill man och vill man inte så vill man inte och ville man men det gick inte då är det så. Som sagt syskon är ingen garanti för nånting, finns somliga som inte ens umgås som vuxna. Lyssna inte så mkt på folk det kommer bli bra precis som det är

Vågar du svara ärligt när de slänger ur sig ohyfsade kommentarer? Dels är syskon, som du skriver, ingen garanti för en lycklig barndom eller en kompis för livet. Går det att säga att livet inte alltid blir som man tänkt sig så de kanske förstår att de trampar på ömma tår? Om du är öppen med att du hade velat ha fler barn kan du svara "jag hade jättegärna haft syskon till mitt barn, men nu blev det inte som jag tänkt och det känns inte lättare av att ni påpekar det". Eller "ska jag få dåligt samvete för att jag har enbart ett barn eller varför ska jag höra detta?". Annars funkar "jaha, du tycker så." och byte av samtalsämne som indikation på att åsikten inte var önskad

Oj jag skrev fel, jag har egentligen aldrig velat ha fler, kanske när mitt barn var liten om jag haft en trevlig man. Säger jag nått så ska de bara släta över det. Innerst inne dömmer de ju mig och det är så tråkigt. Helt ok att tycka som de gör men är det något de behöver prata om när jag är där...

När de började prata om att det är synd om barnen som själva ska ta hand om sina sjuka föräldrar sa jag att man behöver inte göra det så svårt för barnen, det beror ju på hur man lever. Och att jag träffat många i mitt gamla yrket som hade flera barn men ingen hjälpte dem ändå.

Vi har aldrig fått sådana kommentarer. Nu vet nog många iofs att jag inte kan få fler barn, men det hade nog inte varit aktuellt med flera ändå.
Jag kan själv tycka lite synd om dottern då hon ofta säger att hon vill ha syskon, men hon vet också hur det ligger till.

Jag hade struntat i ämnet och fokuserat på att de precis bredvid dig pratar illa om en grupp med folk som du tillhör.

Jag hade frågat om de inte är medvetna om att jag sitter där. Och sedan frågat vad syftet är med att pumpa ut sina åsikter om ett livsval de är fullt medvetna om att jag gjort. Om de handlar om att de vill tala om för mig att de inte gillar mitt val så gör de det på ett väldigt fult sätt. Vill de bara diskutera kan de gott göra det någostnas där jag inte behöver lyssna. Vill de veta hur de kommer dig att vissa väljer att göra så, så kan de istället fråga.

Vi ville inget hellre än att ge sonen syskon, vilket gör det as-jobbigt med dömande människor (som har sin flicka+pojke med 2 år emellan häpp!) som tar det för självklart att syskon är ett val....