Mina barns pappa dricker
Jag har suttit i precis samma sits. Det jag gjorde var att skaffa mig en kontakt på soc. Jag gick dit en gång i månaden och pratade därför att jag kände att jag behövde ventilera mina tankar med någon opartisk och sele jag att soc skulle ha insyn OM det var nödvändigt.
Det här var guld värt och gjorde att jag kunde se på det annat än med oroliga mammaögon.
Det du i första hand ska fundera över är om barnen far illa. Att han somnar i soffan och dricker öl räknas faktiskt inte dit utan om de blir utan mat er lämnade vind för våg exempelvis.
Du säger att ett av barnen är mycket känsligt och dekan vara så att hon reagerar på att det är öl snarare än att det är ett faktiskt problem. Jag drack inte alls under flera år efter skilsmässan, jag ville inte helt enkelt. En dag drack jag en lättöl till maten och det tog hus i helvete och mina barn blev otroligt upprörda och förbannade för att jag hela tiden söp. De hade också blivit extra känsliga om allt som handlade om alkohol. Jag söp inte, jag drack en halv lättöl. Poängen är att det inte MÅSTE handla om stora alkoholproblem bara för att barnet upplever det så. Du ska ta barnets oro på allvar och tackla det snarare än att försöka göra något åt det du inte kan - pappan. Det finns idag grupper för barn till missbrukare som skulle kunna vara ett stöd. Soc borde kunna förmedla kontaktuppgifter.
Du kan inte göra något åt eller förändra honom, du kan bara ändra dig själv. Du kan heller inte beröva eller begränsa barnens umgänge med honom bara för att du har känslan av att han dricker för mycket. Man begränsar umgänget först om barnen far illa och alkoholbruk innebär inte det per automatik, inte ens missbruk.
Jag tycker att du ska skaffa dig någon form av samtalskontakt där du kan bolla dina tankar och oro med någon opartisk. Familjeliv är det allra sämsta alternativet av alla därför här domineras svaren av hysteiska människor som får panik så fort som alkohol nämns och rekommendationen brukar alltid vara något i stil med ensam vårdnad.