Orkar inte jobba mer, klarar inte av hamsterhjulet
Jag orkar inte jobba mer. Känner mig otroligt lat och svag som människa, man ska ju klara det. "Alla" andra klarar det och får det att se så lätt ut. Men jag orkar inte och mår dåligt. Gråter ofta över det här. Det händer att jag till och med går och låser in mig på toan på jobbet för att gråta eller går iväg ensam på en promenad på lunchen och gråter. Ibland går jag förbi barnens dagis på lunchen i hopp om att se dem när de är utomhus på gården där.
Har alltid haft svårt att trivas med livet när det varit en massa rutiner och måsten. Redan i grundskolan verkade jag tycka vardagen var lite jobbigare än andra. På loven mådde jag så bra, särskilt på sommarloven. Det var helt underbara tider, som det säkert var för de flesta. Men redan när det var flera veckor kvar tills skolan skulle starta igen började jag drömma mardrömmar om att lovet var slut och kände en gnagande ångest över att skolan snart skulle börja igen. Detta trots att jag inte hade det svårt studiemässigt eller var mobbad på något sätt, utan hade bra vänner där.
Jag har studerat på universitet (både kurser och program) och jobbat med flera olika saker men jag trivs inte någonstans. Det är inte arbetsuppgifterna eller studieämnena i sig det handlar om utan rutiner och måsten. Hamsterhjulet. Klarar inte av hamsterhjulet. Får panik och känner mig fångad. Känner mig som en slav eller en arbetsmyra i myrstacken. Folk skyndar iväg på mornarna dödströtta och i sina egna tankar, och samma sak på vägen hem på kvällen. Det känns som jag lever i en zombievärld. Vet inte om ni förstår hur jag menar.
Dessutom saknar jag barnen och vill egentligen inte att de ska gå på dagis alls, i alla fall inte inte yngsta, och jag vill definitivt inte ha dem där på heltid som det är idag. Det känns fruktansvärt att lämna dem där när de är ledsna och gråter, som de gör ibland. Jag saknar dem hela dagarna och känner att jag missar deras uppväxt.
Min man gör absolut lika mycket i hemmet och med barnen som jag gör, så det är inte där problemet ligger. Han tycker dock inte att det är jobbigt att jobba på det sättet jag tycker utan han gillar att arbeta och kan längta tillbaka till jobbet lite efter semestern och känner ingen ångest inför måndagar.
Vad gör man? Någon som känner igen sig? Jag har testat att jobba deltid och det hjälpte inte. Det var såklart skönt att ha lite mer fritid varje dag men det fick mig inte att må bättre eftersom rutinerna, måstena och hamsterhjulet ändå fanns där.