Förlorade min dotter halvvägs genom graviditeten. Livrädd att bli gravid igen med en pojk

Först vill jag säga, det får lov att kännas rörigt och dessa tankar du brottas med är helt normala och alldeles okej. Jag förlorade mina tvillingar, två små flickor, inom loppet av ett dygn. Jag var ett vrak, hela min värld rasade samman och mina tankar var så svåra att hantera. Ännu värre var det med känslorna ... Att begrava mina barn är utan tvekan det värsta jag har genomgått i livet. Jag beslutade att vi inte skulle ha fler barn, jag skulle under inga omständigheter bli gravid igen, någonsin! Inte med vetskapen om att behöva gå igenom samma helvete en gång till. Men så plötsligt, från ingenstans, med skydd så blev jag gravid mot alla odds! Flickorna dog i mars, och blev gravid i juni/juli samma år. Jag var inte klar med min sorg och jag kunde inte hantera situationen så jag förnekade barnet i magen. Inte så att jag förnekade det för mig själv utan jag stötte helt enkelt bort det. Vägrade knytan an ... Jag var säker på att om jag älskade det lilla livet så skulle det tas ifrån mig och jag skulle behöva begrava ytterligare ett barn. På ultraljudet såg vi att det var en pojke och på något vis tändes ett hopp inom mig, ett hopp om att han kanske skulle få födas och följa med oss hem. Men inte förrän han föddes och jag fick hålla honom i min famn kunde jag förlika mig med att det var mitt barn som jag burit inom mig i flera månader och efterhand som dagarna gick kom känslorna smygande och jag lovade honom då att jag skulle våga älska honom till evigheten och tillbaka, hur rädd jag än var för att han när som helst kunde tas ifrån mig ... Den rädslan för att han skulle dö, den satt i länge och var stark och än idag är jag så rädd för att förlora honom. Men han lärde mig en viktigt sak och det var att ta vara på stunderna, minuterna, sekunderna. När jag håller honom i min famn, nära nära så är kärleken så stark att det ibland känns som att jag ska kvävas och det finns ingenting i mina tankar och känslor om honom som gör att jag saknar hans systrar mindre eller mer. Han finns för att de inte gör det och sorgen efter mina döttrar går hand i hand med kärleken för min son och hans syskon. Det är okej, det får lov att vara så. Dubbla känslor! Sorg och lycka får lov att gå hand i hand ...

Vad jag vill säga är bearbeta din sorg, den kommer för alltid att finnas med dig, oavsett om du får en son eller dotter sen så kommer sorgen alltid vara den samma. Du kommer alltid att leva med din sorg även om den blir lättare att hantera med tiden och inget barn, oavsett kön, som du får i framtiden kommer någonsin att göra den sorgen lättare ... Sörj din dotter, bli gravid när du är redo och våga älska och glädjas över en fantastisk individ, ett barn, ditt barn!