Inlägg från: Anonym (PM) |Visa alla inlägg
  • Anonym (PM)

    Hur komma vidare efter psykisk misshandel?

    Hej. Jag var utsatt för psykisk misshandel i och efter en relation. Hon gjorde otroligt vidriga saker mot mig och drog med andra på hennes sida. Hon var på väg att förstöra hela mitt liv och vid åtminstone två tillfällen var jag nära på att ta livet av mig.

    Det är ungefär 1,5 år sen det slutade. Idag är jag inte längre medberoende och ursäktar inte längre hennes beteende. Jag har insett att hon var en riktigt vidrig människa som faktiskt aldrig ville mig väl utan hon ville få ut så mycket från mig som möjligt för att sen gå vidare till nästa stackare.

    Idag finns det bara avsky kvar mot henne. Nu undrar jag hur lång tid det tar innan man faktiskt kan släppa och gå vidare? Just nu tär detta trauma på mig och jag har svårt att sova på nätterna tack vare att varje gång jag blundar kommer alla hemska minnen tillbaka.

    Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Hur komma vidare efter psykisk misshandel?
  • Anonym (PM)

    Tack för alla svar.

    Jag har gått terapi och det hjälpte väldigt bra. Det var egentligen det som fick mig att förstå att jag varit utsatt för en sjuk människa som har ett hänsynslöst beteende från första början. Jag fick i nästan 1,5 år innan de tyckte att jag var färdig. Det enda som är kvar är som sagt avskyn och ilskan mot henne och de som lagt sig i och gått emot mig. Det är svårt att släppa att människor faktiskt kan vara såna...

  • Anonym (PM)

    Jag känner såhär. Den här människan har verkligen försökt förstöra mitt liv och är en ond människa. Ändå så verkar hon klara sig undan utan konsekvenser. Hennes beteende får inga konsekvenser utan tvärtom kan hon förstöra för andra bäst fan hon vill och bara gå vidare till nästa.

    Hur fan ska man hantera det faktum att man aldrig kommer att få upprättelse för den psykiska misshandeln någon utsatt en för?

  • Anonym (PM)
    Anonym (.) skrev 2018-06-20 14:10:10 följande:

    Det är farliga tankar du är inne på. Ditt mål bör vara ett liv där du aldrig tänker på/träffar henne men du heller inte önskar henne något illa.

    Konsekvenserna kommer kanske för henne längre fram, eller inte. Det är helt omöjligt att svara på. Folk kommer trots allt undan med fruktansvärda saker i vår värld.

    Men vad tjänar du på att tänka på det eller drömma om det? Du bör fokusera på att bli så lycklig som möjligt. Det kommer du aldrig bli så länge dim fokus ligger på rättvisa/hämnd. Om hon är så hemsk som du säger så skulle säkerligen vetskapen om din fortsatta smärta glädja henne. Det är knappast vad du vill.

    Genom att du fortfarande låter henne påverka dig till denna grad så har hon fortfarande makt över dig.

    Förlåtelse (dock inte på det sättet där du upprepar samma fel igen) är enda sättet att på riktigt gå vidare. Och det absolut svåraste någon kan göra.


    Du har helt rätt! Men det handlar absolut inte om hämnd utan snarare en frustration av att någon kan skada någon annan så hårt för att i slutändan aldrig få konsekvenser för det utan snarare tvärtom få alla på sin sida. Jag skulle aldrig sjunka så lågt att jag tar det i egna händer, det lovar jag alla! Så där behöver ingen vara orolig. Det kanske lät så på mitt inlägg men så är det absolut inte. Jag tror aldrig att hämnd leder till något bra i slutändan!

    Oavsett vad så har du rätt. Jag vill vara lycklig och jag vill må bra. Fokus borde ligga på det istället för bitterhet över henne. Du sa något väldigt bra när du säger att hon säkerligen skulle må bra av att veta att hon fortfarande påverkar mig och att det fortfarande ger henne makt över mig.

    Men finns det mer konkreta tips på vad jag ska göra när tankarna på henne och allt hon gjorde börjar smyga fram? Finns det några bra tips på vad man ska göra för att inte fastna i dessa tankar?
  • Anonym (PM)
    Anonym (dd) skrev 2018-06-20 13:12:01 följande:

    Tycker inte det låter som att terapin har hjälpt dig riktigt, eftersom du fortfarande ältar det. Eller så har du en depression i botten (som förstärker de dåliga känslorna), som du kanske skulle behöva medicin o behandling för. 


    Jag tänkte lite på ditt inlägg och det kan stämma i det att jag kanske borde tagit tag i mitt ältande mer. Men å andra sidan så är det ändå en stor skillnad mot när jag började gå i terapi. Då tyckte jag fortfarande om henne och då var jag fortfarande i ett slags förnekelsestadium där jag inte förstod hur illa hon behandlat mig och att det var en väldigt dålig relation. I.o.m. det så började vi försöka komma på nya knep för att förbättra min självkänsla och den har helt klart blivit bättre. Och det är väldigt mycket tack vare det som jag började få självrespekt och då kom bitterheten mot att jag tillät det hela hända.

    Så på ett sätt är min nuvarande ilska ett sundhetstecken eftersom det visar att jag inte längre har så dålig självrespekt att jag tolererar sånt här. Men å andra sidan är ältandet något som i slutändan förstör för just mig och ingen annan så det i sig är ett destruktivt beteende.

    Jag gör såhär. Jag ger det här ett halvår till. Om jag fortfarande ältar detta i huvudet om ett halvår så kommer jag be om att få börja igen med terapin.
Svar på tråden Hur komma vidare efter psykisk misshandel?