Inlägg från: Theryd87 |Visa alla inlägg
  • Theryd87

    Jag tog livet av min lilla flicka i vecka 21

    Håller fullständigt med ovanstående, du har inte dödat ditt barn! Men jag förstår dina känslor till fullo. Är så jag kände och till viss del känner efter att min flicka dog efter förlossningen i v 34, men hon var sjuk och det är absolut inte mitt fel!

    Däremot borde sjukhuset tagit dig mer på allvar när du blev dålig! Hoppas du får hjälp att komma vidare, komma över det tror jag inte för det är så fruktansvärt det som hänt <3

  • Theryd87
    Mittiprick skrev 2018-06-26 09:47:20 följande:
    Förlåt, men vad är der du anser sjukhuset skulle gjort annorlunda?! Ts åkt in den 17 och fick direkt blododling/provtagning, undersökning och och inläggning samt antibiotikabehandling. Dvs precis allt som ska göras i den situationen. 2 dygn senare aborterade hon pga infektionen. Inget mer kunde gjorts, varken av ts eller sjukhuset. Hade man inte fokuserat på att rädda ts utan fostret (vilket man inte gör när de inte är livsdugliga), så hade hon förmodligen inte överlevt.
    Hon hade ju varit inne FLERA ggr för mindre blödningar! Sånt ska alltid tas på allvar vid graviditet! Visst de kollade barnet och hon mådde bra, men i efterhand var ju uppenbarligen inte allt okej!!!
    Sen har jag personligen dålig erfarenhet av att man inte kollat mig och min graviditet ordentligt, jag förlorade min dotter i 34e veckan och mår idag skit på grund av det. Hade man kollat ordentligt hade vi sluppit en massa skit!
    Så ja, jag tycker sjukhusen kan ta hand om gravida bättre än vad de gör!!!
    ToToTo skrev 2018-06-26 10:37:37 följande:
    Ts blev ju inlagd omedelbart med antibiotika, ultraljud och kontroller. Hur menar du att detta inte var att ta henne på allvar?

    Ts, som så många redan sagt, du hade inte kunnat göra något annorlunda. Lägg inte det här på dig själv. Det som hände var hemskt ledsamt och orättvist, men inte på något sätt ditt fel. Inte vårdens heller, har cervix väl börjat dilatera i en så här pass tidig graviditet går det inte att stoppa. Försök hitta trygghet i det om det går i sorgen. Erbjöds du samtalsstöd?
    Ah visst, hon fick antibiotika, långt efter att hon var inne första gången!
    Och har man själv inte varit med om något liknande är det svårt att förstå hur det känns och hur man tänker efteråt. Jag har som sagt inte jättebra erfarenheter och själv förlorat ett barn!
    Mor till Ella skrev 2018-06-26 11:33:38 följande:

    Tack för stödet i min sorg efter min lilla flicka.

    Jag blev erbjuden samtalsstöd dagen efter att min lilla flicka föddes. Men jag var absolut inte mottaglig för samtal då.

    Vården gjorde allt de kunde för mig, med det var inte förren blododlingen var klar som de hittade rätt antibiotika. Jag hade en ovanlig bakterie i blodet.


    Du behöver allt stöd du kan få <3 Se till att ta emot all professionell hjälp nu som du erbjuds, den är behövlig!

    Skönt att du själv upplever att du fick all hjälp du kunde få och jag hoppas du kan gå vidare och fortsätta kämpa, även fast det kanske inte känns så nu, ta hand om dig <3 

Svar på tråden Jag tog livet av min lilla flicka i vecka 21